Rymdkomedi

Ta inte miste, rymden är mer rolig än allvarlig.
Det har gjorts väldigt många komedier där rymden på något sätt är inblandad.
Ta bara den dråpliga "Armageddon", Liv Tyler i en känslosam roll muntrade upp biopubliken till den milda grad att dom glömde bort jordens undergång. Eller hur var det nu?

FILM:
Bad Taste (1987):
Peter Jacksons första film, om rymdvarelser och zombier som terroriserar en småstad, kan vid en första anblick verka enbart splattigt äcklig.
Men det är en klockren komedi om man tittar förbi allt grönt klägg.

Coneheads (1993):
Ännu en i serien av "Saturday Night Live"-sketcher som med blandat resultat gjordes till långfilmer. Korkade rymdvarelser kommer till USA och låtsas vara fransmän. Ännu mer imbecilla amerikaner går på det hela.

Det våras för rymden (Spaceballs, 1987):
Hette givetvis inte någonting med "Det våras..." i originaltitel, men om Mel Brooks har den minsta anknytning till verket så vet ju svensken vad det måste heta. En parodi på främst Star Wars-trilogin men även andra rymdfilmsreferenser letade sig in.

Galaxy Quest (1999):
Vad händer när korkade rymdvarelser får kontakt med människor?
En vanligt återkommande fråga i rymdkomedier. Roligare blir det av att rymdlingarna råkat ratta in en space-såpa från jorden och tror att det är en dokumentär. Vad är då mer naturligt än att be dessa jordiska rymdhjältar om hjälp när deras egen planet hotas av undergång. Till skillnad från många filmer i genren klarar den här sig väl även utan de uppenbara Star Trek-referenserna.

Gröna gubbar från YR (1986):
Ingen på redaktionen vill kännas vid att han eller hon sett detta Bert Karlssons praktfiasko. Men rymdvarelser som landar i trakten av Skara sommarland förtjänar inte att tas på allvar oavsett vilka avsikter de har med besöket.

Killer klowns from outer space (1988):
En liten stad terroriseras av ondsinta rymdvarelser. Så långt är allt stereotypt. Filmens antagonister är dock i formen av clowner med sylvassa huggtänder, de turnerar universum runt i sitt cirkustältformade rymdskepp och skjuter livsfarliga popcorn på lokalbefolkningen. En milstolpe i genren.

Mars attacks! (1996):
Tim Burton passade på att rida på "Independence day"-vågen när han återupplivade femtiotalets skräckmarsianer med gigantiska hjärnor och onda avsikter. Alla likheter är säkerligen oavsiktliga men inte desto mindre tydliga.

Men in black (1997) & Men in black II (2002):
En gammal Marvelserie dammades av och gjordes till denna kassasuccé med den alltid lika glade Will Smith i huvudrollen.
Kostymerade agenter ser till att folk glömmer bort alla ufon de har mött, skyddar jorden mot illasinnade interstellära kackerlackor och lyssnar på Elvis-inspelningar från efter det att kungen åkt "hem".
2002 kom en uppföljare som inte tillförde så värst mycket nytt. Tyvärr inte ens särskilt många nya skämt...

Min fru är en utomjording (My Stepmother Is an Alien, 1988):
Kim Basinger äter batterier och gifter sig med en förvirrad forskare från jorden för att hindra att han förintar universum. Lika roligt som det låter.

Mördartomaterna-filmerna
(Attack of the Killer Tomatoes!, 1978)
(Return of the Killer Tomatoes!, 1988)
(Killer Tomatoes Strike Back, 1990)
(Killer Tomatoes Eat France!, 1991)
En hel filmserie om illasinnade tomater som äter människor.
Budgeten ökade efter hand, men de tidigaste filmerna i serien kompenserar sina vansinnigt sunkiga papier maché-tomater med att vara riktigt roliga.

Space Truckers (1997):
Kultfilmernas hjälte Dennis Hopper kör oändligt långa rymdlångtradare i den här märkliga filmen. Lasten varierar från fyrkantiga grisar till ostoppbara mördarrobotar och Hopper tar alla situationer med ro.

TV:
ALF (1986-1989):
En helt vanlig amerikansk familj (bestående av torr revisorspappa, förnuftig mamma, tonårsdotter och outhärdligt lillgammal kille) får sitt garage demolerat när melmacianen Gordon Shumway, kärleksfullt kallad ALF, krashar sitt ufo där.
Alf vill äta familjens katt, förstår inte varför han borde hålla sig undan regeringen och längtar hem utan att någonsin vilja åka. För dem som inte var med på den tiden så är Alf den korte killen som ser ut som Chewbacca korsad med ET.

Mork & Mindy (1978-1982):
En helt vanlig amerikansk kvinna får besök av en rymdvarelse gestaltad av Robin Williams i en sitcom från tidigt 80-tal. Bulldozerredaktionen lider med henne. Mork från Ork rapporterar ständigt till sin hemplanet om jordmänniskornas konstiga sedvänjor. När han inte tokroligt vrider på öronen och säger Na-noo na-noo förstås.

Red Dwarf (1988-1999):
Medelmåttige slackern Dave Lister vaknar upp som ende överlevande på det gigantiska rymdskeppet Red Dwarf. Den ende mänsklige överlevande kanske beskriver situationen bättre. Skeppets besättning kompletteras av den muterade katten, städroboten Kryten, skeppsdatorn och ett hologram av Listers pennalistiske regelsniffare till närmaste befäl.
Red Dwarf är en av BBCs mest lyckade exporter sedan Monty Python.

Titta han flyger (The greatest american hero, 1981-1983):
Rymdvarelser ger av någon outgrundlig anledning en dräkt som ger superkrafter till en vanlig jordisk lärare. Tyvärr glömmer de bort att bifoga manualen. Detta hindrar dock inte vår hjälte från att försöka förhindra brott via "trial and error"-metoden.

Tredje klotet från solen (3rd Rock from the Sun, 1996-2001):
Fyra rymdvarelser, anförda av John Lithgow, är sända till jorden för att smälta in och observera de lokala sedvänjorna. Till dess att de lär sig sedvänjorna är de dock dömda att inte kunna smälta in särskilt bra.
Detta till trots har deras grannar ännu inte samlats med facklor och högafflar för att driva främlingarna på flykten. Tur att Amerika är ett så tolerant land.