Oscarsvinnarna 2006

Det är en tradition att se på oscarsgalan, så när SVT annonserade med buller och bång att eftersom så många vill se på sport så hade de beslutat att lägga ner all icke sportrelaterad verksamhet under 2006 för att hedra OS och fotbolls-VM så blev jag rätt så besviken.
Som tur är kom Kanal 5 till undsättning och köpte in rättigheterna till galan.

Dock bör man tänka på att Kanal 5 uppenbarligen inte vill lägga någon budget på sina sändningar. Inte ens en liten skrubb kunde man upplåta åt den svenske presentatören Hans Wiklund. Nu är jag ju visserligen ganska glad att slippa se herr Wiklund men det var inte direkt roligare att se på en snurrande oscarsstatyett medan Hasse höll låda.
Det finns en anledning till varför sportevenemang alltid bevakas av två personer, om man ska behöva lida sig igenom en kroppslös röst så är det roligare om det är två röster i dialog. Tänk på det nästa år Kanal 5.
Min e-postadress står längst ner på sidan.

Själva galan kändes en smula mer komprimerad än vanligt, vilket givetvis var väldigt skönt för oss på den här sidan Greenwichmeridianen och hade inte riktigt så många sega punkter som man känt på senare år.
Presentatören Jon Stewart var en frisk fläkt, men kändes inte helt varm i kläderna. Men kanske är det för att man som svensk inte haft så mycket vana av att se "The Daily Show", som han ju leder i det civila.

BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Några hade tippat på Jake Gyllenhaal för hans insats som gaycowboy i "Brokeback Mountain". Men jag måste erkänna att jag innerst inne trodde "Brokeback Mountain" skulle stå helt utan priser.
Det är en sak att nominera en film om homosexuella cowboys och en helt annan att ge dem ett pris. När George Cloony så fick pris för sin insats i "Syriana" hade jag redan en konspirationsteori klar.
"Syriana" har dock svensk premiär denna vecka så det finns goda möjligheter till att bilda sig en egen uppfattning.

BÄSTA SPECIALEFFEKTER:
Även känd som "George Lucas-statyetten", men på senare år har det hänt saker och det som tidigare närmast var en intern belöning för folk på ILM har nu börjat skifta mot att bli en intern belöning för folk på WETA.
Peter Jacksonss nyzeeländska specialeffektsbolag dominerade med två nomineringar och inte helt oväntat plockade "King Kong" hem priset.

BÄSTA ANIMERADE LÅNGFILM:
Bästa animerade långfilm har alltid varit en kategori som legat mig varmt om hjärtat, även om den för det mesta varit en vandringspokal i Disney-koncernen.
Att dels Disney inte hade en enda film bland de nominerade och att alla tre var traditionellt handanimerade filmer var glädjande i sig, men att de tre filmerna dessutom kom från mina tre absoluta favoriter Studio Ghibli, Aardman Animations och Tim Burton Animation Co, gjorde det här till en av de hårdaste kategorierna för mig att bedöma.
Å andra sidan kunde bara någon av mina favoriter vinna så det spelade ingen större roll. Att det blev Nick Parks Aardman Animations som plockade hem vinsten för "Wallace & Gromit - Varkaninens förbannelse" kändes dock väldigt roligt, kaninägare som man är.
När Nick Park och Steve Box gick up på scenen och bägge två såg ut som den excentriske uppfinnaren Wallace så var det en extra bonus.

Ett kort mellanspel dök up när Dolly Parton skulle sjunga "Travelin' Thru" från "Transamerica" var ungefär lika spännande som kategorin "Minst lama sång" brukar vara, men det måste sägas om Parton att vem annars skulle kunna få själve Jack Nicholson att glatt klappa takten med ett leende på läpparna?

BÄSTA KORTFILM:
Som vanligt hade jag missat alla nominerade i kategorin och kunde bara notera att vinnaren hette "Six Shooter".

BÄSTA ANIMERADE KORTFILM:
Presentationen av vinnarna kom traditionsenligt från den animerade världen och i år var det den lilla kycklingen och hans vän Anki Dopping som höll ett rätt roligt brandtal om byxlösa ankor i Disneys produktion.
Precis som i sin spelfilmsmotsvarighet är det här kategorin man aldrig har sett något från. De små klippen man fick se gjorde mig mer sugen på surealistiskt otäcka "9" än på vinnaren "The Son and the Moon: An Imagined Conversation" som också borde fått gå från galan med priset "Mest pretentiösa titel" och kanske "Längst titel i förhållande till filmlängd".

Nästa pris i listan är lite oklart för mig. Jag kan inte för mitt liv minnas om det var i ordningen "Bästa kortfilm" och sedan "Bästa animerade kortfilm" eller tvärt om. Här kom nämligen den första fruktade sänkan och jag var mer intresserad av att sova än av att anteckna.

BÄSTA KOSTYM:
Att de fantastiska japanska dräkterna i "En geishas memoarer" tog hem det här priset är inte direkt överraskande. Även om jag självklart höll på "Kalle och chokladfabriken" så kan jag inte annat än instämma med juryns bedömning och tycka att det var rättvist. Kanske hade jag kunnat tro att kostymdramat "Stolthet och fördom" skulle kunna dra hem priset då detta är ett traditionellt kostymdramepris, men å andra sidan är "En geishas memoarer" också en "period piece" så inget ovanligt att rapportera.

BÄSTA SMINK:
Det är rätt kännetäcknande för Lucasfilms nedgång att jag blev chockad när jag upptäckte att "Star Wars: Episode III" var nominerad i en kategori. Inte kom väl den filmen förra året? Men det visade det sig att den gjorde. Något pris fick den dock inte, utan sminkfolket på WETA knep den med sitt jobb på narniafilmen "Häxan och lejonet".


Sen var det dags för att göra en kort sammanfattning av tekniknördsoscarsarna. Ni vet de där som gör "Outstanding achievments" i fråga om bredd på celluloiden och brusreducering på mikrofoner.
De har sin egen gala där någon pudding delar ut priser till killar som ser ut som om de bor i en underjordisk skrubb. Deras insatser är visserligen väldigt viktiga för både filmbranchen och i förlägningen för biobesökarna, men frågan är om det är ett nödvändigt moment i oscarsgalan. Själv gick jag och kokade kaffe i väntan på nästa kategori.


BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Det var nu konspirationsteoretikern vaknade till liv inom mig. Man kan inte säga annat än att Michelle Williams var helt otroligt bra i "Brokeback Mountain", men istället vinner Rachel Weisz oscarn för sin insats i en John Le Carré-filmatisering? Nu måste jag ju i ärlighetens namn erkänna att jag inte sett "The Constant Gardener" så Rachel Weisz kan vara hur bra som helst, men ändå. Skulle det vara så att "Brokeback Mountain" bara fick en drös med nomineringar men inga priser?

Ett meningslöst hyllningsmoment till Film Noir var nästa gig på listan. De här filmklippsextravaganzorna känns inte så upphetsande om jag skall vara ärlig. Tiden kunde hellre fyllts ut med någonting roligt. Men jag antar att tanken var att knyta an till George Cloonys ny-noir "Good Night, and Good Luck".

BÄSTA KORTDOKUMENTÄR:
Temat för året var visserligen krig och våld, men att "The Mushroom Club", om offren för USA:s bombning av Hiroshima, var helt chanslös var inte så överraskande. Istället vann "On a Note of Triumph: The Golden Age of Norman Corwin" om den berömde amerikanske radiojournalisten och hans reportage om segern i Europa 1945. Kanske en politisk agenda, vad vet jag?

BÄSTA LÅNGDOKUMENTÄR:
Att "Pingvinresan" skulle vara storfavoriten kan inte ha undgått någon. Särskilt inte med den något mer bibelvänliga klippning som visas i USA. Så någon överraskning var det inte att de antarktiska frackfåglarna kammade hem priset. Däremot var det roligt när filmteamet hade med sig stora mjukispingviner upp. Oscarsgalan behöver mer spex och mindre prat om Gud och Mamma.

Nästa punkt på programmet var ännu en oscarsnominerad sång, den här gången "In the Deep" från "Crash". En låt som var så typiskt oscarsnominerad att jag var tvungen att koka mer kaffe samt bläddra håglöst mellan kanalerna för att slippa undan. Kan inte någon en enda gång nominera en låt som inte är en kräkäcklig balad?


BÄSTA SCENOGRAFI:
Det är uppenbart att förra årets stora visuella upplevelse var "En Geishas Memoarer" för även i denna kategori kammade den hem priset.

För att göra lite extra av att filmer om homosexualitet och transsexualitet nominerats till priser i år så hade galans arrangörer ordnat ett litet "vi slår oss för bröstet"-montage där man visade filmklipp ur filmer som kändes extra fina och modiga. Det gick inte att undå att känna sig lite uttråkad av det bombastiska tonfall som tydligen behövdes för att dölja det faktum att Hollywood i stort är oerhört fegt konservativa och livrädda för att mista biografintäkter från den kristna högern.

BÄSTA ORIGINALMUSIK:
Plötsligt skrällde bögfilmen till och "Brokeback Mountain" fick ett pris.
Jag kan inte säga om det var rättvist eller inte då jag alltid ansett att detta är en av de mest godtyckliga och till slumpen på nåder utlämnade kategorierna. Samtidigt kändes det som om konspirationsteorin fortfarande platsade, det är okej att belöna insatser inom musik oavsett filmens tema men skulle någon våga sig på ett pris i tungviktsklassen?

HEDERSOSCAR:
I år var det Robert Altman som bedömdes vara närmst döden och följdaktligen belönades med en statyett innan han kolar.
Jag kan inte rå för det, jag tycker att utdelandet av hedersoscarn är det allra tristaste momentet på hela galan. Att Altman åtminstonde kan stå på egna ben och hålla en samanhängande monolog var visserligen kul, men det blir så skitnödigt pretentiöst då ett helt liv i filmens tjänst skall sammanfattas.

BÄSTA LJUDMIXNIG:
Jag måste erkänna att jag har svårt att hålla reda på ljudkategorierna. Men jag tror att mixningen är killen som sitter och sätter ljudnivåer på allt i filmen medan ljudklippningen är han som gör det roliga och får leka med damsugarfläktar och kängor i potatismos. Hur som helst så är det här en traditionell äventyrsfilms-oscar och gick därför så klart till "King Kong".


I kategorin "Låtar som får folk att vilja stänga av TV:n" hade man nu kommit till den mycket märkligt betitlade "It's Hard out There for a Pimp". En låt om hur svårt det är som hallick att misshandla ut nog med pengar från sina horor för att kunna betala hyran och behänga sig med smaklösa guldsmycken. Eller nåt.
Jag är ambivalent till den här låten av flera anledningar, titeln och temat känns inte som något jag ställer mig bakom och den mesta rap-musik får mig att vilja byta kanal. Men å andra sidan var det inte en ballad. Det faktum att det var rap fick mig dock att börja fundera på mer kaffe och håglöst växla mellan de olika TV-shopsalternativ som en sen natt på TV erbjuder.

BÄSTA LÅT:
Att det dessutom blev hallickdängan som vann förvånade mig oerhört.
Men å andra sidan, oscarsjuryn har ju tidigare visat sig luta åt hip-hop och vad som helst som inte är en balad med smäktande kvinnoröster är välkommet. Men är koppleri verkligen något vi vill hylla?

BÄSTA LJUDKLIPP:
Även om den visuella storsegraren "En Geishas Memoarer" var nominerad så stod kampen så klart mellan "King Kong" och "Världarnas Krig". Inte helt överraskande så blev det jätteapan som gick hem med priset och de onda marsianerna fick nöja sig med att ha fått se ännu en statyett hamna på Nya Zeeland.


Ännu en klippkavalkad rullades ut, den här gången var det frågan om det gågna årets döda. Vilket ju kan vara intressant om man är lagd åt det morbida hållet, som jag. Som vanligt visade det sig att jag missat några av de viktigaste dödsfallen under året och får passa på att nu säga adjö till dem.
Anne Bancroft
Noriyuki "Pat" Morita (Mr Myagi från "Karate Kid", som trean förmodligen av en slump visade samtidigt som oscarsgalan pågick)
Ismail Merchant
Richard Pryor
Fyra stora förluster för filmvärlden. Värt att notera är att Morita och Pryor dessutom arbetat tillsammans i TV-serien "Pryors Place".

BÄSTA UTLÄNDSKA FILM:
Det hade varit en smula kontrovers kring nomineringen av palestinska "Paradise Now" då folk som inte gillar palestinier eller filmer om självmordsbombare försökte få filmen diskad för att Palestina inte är ett land. Men då kategorin egentligen är "Bästa icke engelskpråkiga film" så föll det argumentet ganska så platt. Det spelade ingen större roll dock, då priset gick till sydafrikanska gängvåldsfilmen "Tsotsi", en film som har svensk premiär nu i dagarna faktiskt. Kan vara ett utmärkt tillfälle att se om den är värd sin Oscar.

BÄSTA FILMKLIPPNING:
Kategorin där du belönas för att ingen märker ditt jobb var full av tunga namn i år, men en av de stora förhandsfavoriterna "Crash" var den som gick hem med segern.

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Det här måste ha varit den allra svåraste kategorin att tippa.
Heeth Ledger gjorde något av sitt livs roll i "Brokeback Mountain" och många hade honom som favorit om än att kontroversen kring filmen och rollen kunde ligga honom i fatet.
Men även om två av de medtävlande Terrence Howard ("Hustle & Flow") och David Strathairn ("Good Night, and Good Luck") kändes som lättviktiga och inte så troliga vinnare så var ju Joaquin Phoenix insats som Johnny Cash i "Walk the Line" en hård medtävlare, ännu en insats i kategorin "sitt livs roll".
Hårdast motstånd bjöd dock Phillip Seymour Hoffman på och det blev Hoffman som van pris för sin enastående tolkning av den amerikanske journalisten och författaren Truman Capote i filmen "Capote".
Även om jag fortfarande ville hålla fast vid min konspirationsteori om oscarsjuryns förmodade homofobi så kan jag inte annat än instämma i att det här årets pris för bästa manliga huvudroll gick precis dit det hörde hemma. Det var också hjärtvärmande att se Hoffmans tacktal, han var verkligen både rörd och lycklig.
Bättre lycka nästa år till herrarna Ledger och Phoenix, som bägge är stjärnor i stigande.



BÄSTA FOTO:
Det fanns en ganska så tydlig trend som pekade på vart det här priset skulle ta vägen och även om jag gärna hade sett det gå till "Batman Begins" på ren princip så kan jag inte med bästa vilja i världen påstå att jag blev överraskad när "En Geishas Memoarer" rodde i land med foto-oscarn. Däremot kan jag definitivt hävda att jag är mycket sugen på att se filmen och lite putt över att jag missade den på svenska biografer. DVD-släpp nu!



BÄSTA KVINNLIGA HUVDROLL:
Det var banne mig inte någon lätt kategori på damsidan heller.
Charlize Theron försökte återigen ta en oscar med "dress down"-knepet, något som man kanske kan säga om Felicity Huffman också.
I det oerhört illustra sällskapet så hade jag nog helt räknat ut Reese Witherspoon, som visserligen var oerhört bra i "Walk the Line", men ändå inte riktigt i mina ögon kan tvätta sig fri från filmer som "Legally Blonde".
Å andra sidan hade jag nog aldrig trott att den som spelade den kvinnliga huvudrollen i "The Astronauts Wife" på något sätt skulle ta en Oscar, så större mirakel har skett.
Det var en helt vansinnigt överlycklig Reese Witherspoon som gick upp och tog emot sin belöning för att ha tolkat countrysångerskan June Carters kärlek till Johnny Cash. Jag blev överaskad, visst, men jag håller fullständigt med om att det var en rättvis utnämning.

BÄSTA MANUS BASERAT PÅ FÖRLAGA:
I en kategori som på pappret i alla fall innehöll oerhört tunga namn så hade så klart "A History of Violence" inte en chans, men det var åtminstonde glädjande att en film baserad på en "graphic novell" nominerades.
Det är ett erkännande för serie-genren som kanske kan leda till något stort. "Capote" hade visserligen den allra bästa manliga huvudrollen, men manuset kändes tunnt och mina misstankar till trots så var det inte vansinnigt överraskande att "Brokeback Mountain" fick priset.

BÄSTA ORIGINALMANUS:
"Crash" eller "Good Night, Good Luck" kändes det som och i slutändan blev det "Crash". Filmen har ju fått oerhört mycket uppmärksamhet och hörde redan från början till de stora favoriterna. Inte mycket att uppmärksamma där med andra ord.

BÄSTA REGI:
Det var fem filmer nominerade men uppriktigt sagt så kunde man väl knappast tro att det handlade om något annat än någon av vinnarna i manuskategorierna. Så vilken av årets stora kritikerfavoriter skulle ro i land med priset?
Mina konspirationsteorier hade gått i kras och det kunde sluta hur som helst. Glädjande nog så var det Ang Lee som fick gå hem med en Oscar, en värdig belöning för att ha vågat göra förra årets kanske mest kontroversiella spelfilm.

BÄSTA FILM:
Den slutgiltiga kategorin, i nomineringarna identisk till "Bästa regi".
Skulle "Brokeback Mountain" gå hem med ytterligare en av de allra tyngsta statyetterna eller skulle det bli "Crash" som landade ett erkännande?
Kan inte annat än att säga att det var svårt att göra gissningar.
Men i slutändan så segrade ändå nutidsdramat över gaycowboydramat. Kanske Hollywood inte är moget för det slutgiltiga erkännandet, eller så är jag bara paranoid i överkant. Eftersom jag inte sett "Crash" och faktiskt tycker att det fanns utrymmen för att låta karaktärerna få lite mer spelrum i "Brokeback Mountain" så kan jag inte säga att jag har invändningar egentligen. Det blev ingen film i år som gick hem med storslam, men det gör å andra sidan galan lite roligare att se på.

Harald Åberg : 06-03-07

Och vinnarna är...:

Bästa manliga huvudroll:
Philip Seymour Hoffman ("Capote")

Bästa kvinnliga huvudroll:
Reese Witherspoon ("Walk the Line")

Bästa manliga biroll:
George Cloony ("Syriana")

Bästa kvinnliga biroll:
Rachel Weisz ("The Constant Gardener")

Bästa film:
"Crash"

Bästa utländska film:
"Tsotsi" (Sydafrika)

Bästa animerade långfilm:
"Wallace och Gromit - Varkaninens förbannelse"

Bästa regi:
Ang Lee ("Brokeback Mountain")

Bästa foto:
"Memoirs of a Geisha"

Bästa klippning:
"Crash"

Bästa manus baserat på förlaga:
"Brokeback Mountain"

Bästa originalmanus:
"Crash"

Bästa specialeffekter:
"King Kong"

Bästa scenografi:
"Memoirs of a Geihsa"

Bästa kostymdesign:
"Memoirs of a Geisha"

Bästa smink:
"Narnia: Häxan och Lejonet"

Bästa filmmusik:
"Brokeback Mountain"

Bästa låt:
"It's Hard Out There for a Pimp"

Bästa ljud:
"Sagan om konungens återkomst"

Bäst ljudklippning:
"King Kong"

Bästa dokumentär (lång):
"Pingvinresan"

Bästa dokumentär (kort):
"A note of Triumph: The Golden age of Norman Corwin"

Bästa animerade kortfilm:
"The Moon and the Son. an Imagined Conversation"

Bästa kortfilm:
"Six Shooter"