Oscarsvinnarna 2004

Så var det dags att sitta uppe hela natten igen.
Se de amerikanska stjärnornas firmafest, reta mig på de svenska kommentatorerna och frustrera mig på att juryn än en gång förbisett Peter Jacksons mastodontepos.
Inget direkt nytt alltså, men jag bänkade mig trofast i TV-soffan för att kunna delge läsarna mina upplevelser.

Det första som slår mig när jag ser på försnacket i TV-studion är att SVT måtte hata kvinnor. Det tycks mig som om den kvinnliga bisittaren i det svenska kommentatorgänget vid varje Oscarsgala jag sett de senaste åren är någon brud vars enda funktion är att prata lite om kläder och sen fnissa på olämpliga ställen och komma med korkade kommentarer.
Finns inga kompetenta kvinnor att tillgå på statstelevisionen?
Christina Jutterström är välkommen att höra av sig till mig, så kan jag ge henne ett par mailadresser.
Det andra som slår mig, är att Susanne Ljung har vad som ser ut som en vinröd disktrasa med glitterapplikationer på sig. Om man skall ha någon som är modeexpert i programmet, kan man inte ta någon som klär sig snyggt?
Göran Everdahl så då, antingen hade han haft en mycket lång dag redan eller så försökte han imitera någon filmmafioso. Maken till slött och likgiltigt kroppspråk har jag inte sett sedan jag titta in genom fönstret på mina klasskamraters konfirmationsundervisning.
Och vem sjutton är Henrik Bennetter? Är inte han någon form av sportkommentator i det civila? Kan inte SVT använda någon av sina filmmedarbetare för att leda Oscarsgalan? Ville inte Orvar vara med eller?

Efter lite inledande småprat var det dags att se på när stjärnorna anlände till galan. Årets färger för herrar tycktes som vanligt vara svart och för damer var det beige med glitterapplikationer. Susanne Ljung tycktes anse att klänningarna var stiliga och vackra, eller så förleddes hon av att hon kände till de exklusiva namnen på tillverkarna, själv är jag av åsikten att beige gör sig bäst på kamouflageuniformer för ökenbruk och tvingades i år gäspa mig igenom den här delen av galan.

Så, efter ett par oändligt fåniga intervjuer från de amerikanska TV-värdarna och ett par reklamavbrott som vi i statstelevisionen slapp ifrån var det dags för att öppna galan.
Värd i år var Billy Crystal, en man som visserligen glänser som oscarsvärd men som är långt ifrån lika rolig som Whoopi Goldberg i mina ögon.
Först kom det obligatoriska klippet med presentatören inklippt i olika scener från årets filmskörd och sedan sjöng Billy sitt nummer, precis som alltid.

BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Så var det dags för "Bästa manliga biroll", med tanke på den undermånliga ljudkvaliteten på sändningen var det olyckligt att Catherina Zeta Jones fick dela ut detta pris då varje "s" hon uttalade fick mikrofonljudet att skära ihop.
Vissa personer har för skarpa "s" för att dela ut "BeSSSt actor in a SSSupporting role"
Att Tim Robbins knep priset för sin insats i "Mystic River" överraskade nog ingen. Benicio Del Toro hade ju kunnat skrälla men han har ju redan en birollsoscar från 2000-talet.

BÄSTA SCENOGRAFI:
2002 var jag bitter över att "Moulin Rouge" tog det från "Sagan om ringen", 2003 blev även det en besvikelse då "Chicago"s halvdana 30-talslook slog "Sagan om de två tornen".
Men i år skrällde det, den första lilla stenen som skulle komma att leda till ett av mig efterlängtat jordskalv rullade ner för slänten i form av en Oscar till "Sagan om konungens återkomst".
Som vanligt var kategorin hård, men för lång och trogen tjänst fick så äntligen trilogin sin belöning.

BÄSTA ANIMERADE LÅNGFILM:
Kategorin "Bästa animerade långfilm" var väl knappast någon chock i år. "Björnbröder" var ju inte direkt någon av Disneys bästa och "Trion från Belleville" var kanske lite för avant garde för att kunna ha en chans på en visserligen välförtjänt Oscar.
Bara att den filmen nominerades chockade mig en smula.
Kvar blev då Pixar med sin "Hitta Nemo" och jag kan väl inte direkt påstå att jag misstycker. En film som lyckats charma såväl kritiker som publik med sin påhittighet och sina vackert renderade havsmiljöer förtjänar att vinna.

BÄSTA KOSTYM:
Sen var det dags för "Bästa kostym", en kategori som torde vara Susanne Ljungs specialområde om hon nu är mode- och klädexpert.
Hon var dock surmulet tyst i reklampausen, kan bero på hennes omdebatterade förhållande till pristagaren. Två år har den här kategorin ihärdigt förnekats rustningsmakare och klänningsdesigners på Nya Zeeland.
2002 gick priset till Moulin Rouge och 2003 fick man för sig att inte ens nominera "Sagan om de två tornen". Nåja, återigen gick priset dit jag önskade och "Sagan om konungens återkomst" kunde räkna in två statyetter.
Visst håller jag med att filmer som "Flicka med pärlörhänge" och "Den siste samurajen" väl hade förtjänat att prisbelönas men att än en gång förbise vad som kanske är världens största kostymfilm vore vansinne.

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Många tunga nominerade hägrade, men eftersom Renée Zellwegger inte fick någon huvudrollsoscar i fjol för "Chicago".
(Då skulle ju Nicole Kidman kompenseras för att Halle Berry tog en skamoscar för att fira Sidney Poitier 2002).
Så var den här kategorin helt vikt åt att belöna henne för en ganska lam insats i en dålig film. Grattis Renée, hoppas svullnaderna i ansiktet går ner helt till nästa år.

BÄSTA KORTFILM:

BÄSTA ANIMERADE KORTFILM:
Bästa animerade kortfilm har alltid effekten på mig att jag vill se de olika nominerade filmerna. Men som vanligt får man sällan se mer än de bitar som spelas upp under Oscarsgalan.
Trist, vinnande australiensaren "Harvie Krumpet" verkade såväl bisarr som underhållande. Om någon börjar kränga en DVD med alla kortfilmer som nominerats genom tiderna så kommer jag att köpa den.
Eljest står mitt hopp till statstelevisionen.

Om jag inte var trött redan innan så krämade man igång "blocket".
Tre stycken av låtarna nominerade i kategorin "smörsmetigaste ballad" skulle harvas fram. Först ut kom Sting med en vevlira och plågade fram någon gaelisk-klingande ballad från pekoralen "Åter till Cold Mountain".
Den intensiva plågan i min musiknerv fick mig först att vilja gräva fram alla mina gamla Police-LP:s och bränna dem.
När jag vant mig vid plågan insåg jag dock att jag aldrig ägt några LP:s med Police, ett faktum som vevlire-Sting fick mig att känna intensiv tacksamhet över.
Sen kom Elvis Costello ut på scen och rev av ytterligare en låt från "Åter till Cold Mountain". Jag vill visserligen minnas att ett par av låtarna i filmen var den egentliga behållningen med eländet, men det var ingen av de nominerade.
Jag gillar "Sagan om ringen"-filmerna, visst. Men inte tycker jag att Annie Lennox "Into the West" var någon direkt himlastormande upplevelse.
Dock glänste den i kategorin "smetig ballad" . Lennox röst gav helt klart låten en tyngd och intensitet som de två föregående helt saknade.

BÄSTA SPECIALEFFEKTER:
Specialeffekts-Oscarn är väl egentligen den riktigt tunga Oscarn för äventyrsfilmer. Det är effekt-Oscars som skiljer agnarna från vetet och sällan ser man några finstämda dramer ibland de nominerade.
Detta år skiljde sig inte märkvärt från tidigare och "Sagan om konungens återkomst" seglade både "Master and Commander" och "Pirates of the Caribeean" i sank. Helt rättvist blev det Weta Digital som plockade hem priset för tredje året i rad. Inte illa för ett företag som av Internetbesserwissrar sågades jämt med fotknölarna innan Tolkien-projektet skulle dras igång.





HEDERSOSCAR:
Hedersoscarn brukar vara det segaste momentet på hela galan. I år livades det dock upp av två saker. Jim Carrey i alvöron och med rakad skalle, samt det faktum att om någon vet hur man gör en rolig entré så är det Blake Edwards, regissören och manusförfattaren bakom bland annat "Rosa Pantern"-filmerna.
När Edwards rullade förbi Carrey i en skenande rullstol och i förbifarten snappade åt sig Oscarn innan han brakade rakt igenom väggen fick man en känsla av att inspektör Closeau inte alls dog med Peter Sellers.

BÄSTA SMINK:
Efter ett känsloladdat tal från Edwards fortsatte Peter Jacksons storslam. Sminkningsoscarn gick ju till "Frida" förra året, något som nog förvånade de som väntat sig att "Sagan om de två tornen" skulle belönats.
I år var det latexproteser och härjade utseenden som segrade dock. Ordningen kändes på så sätt återställd och i soffan hemma började jag allt mer snegla på storslam för "Sagan om konungens återkomst".
Ljudmixning gick även den till "Sagan om konungens återkomst" som nu var uppe i sex av elva Oscars och hade plockat hem samtliga priser den var nominerad till. Att detta var Peter Jacksons år känndes allt mer klart, även om känslan att ett stort svek skulle kunna infinna sig på slutet, när de tunga priserna delades ut, fortfarande fanns där. Vi nördar är ett känsligt släkte uppenbarligen.





BÄSTA LJUDKLIPPNING:
Nästa Oscar var inte konungen nominerad till så "Master & Commander" fick sig en guldgubbe för "Bästa ljudklippning". Personligen förstår jag inte varför det finns två ljud-Oscars, men antar att de som är kunniga i ämnet vet bättre.

BÄSTA DOKUMENTÄR (kort):
Vad det gäller kortdokumentärer gäller fortfarande samma omdöme, ring mig när du har sett någon av dem.
Jag förmodar att detta innebär att du är en del av oscarsjuryn och i så fall vill jag diskutera en plats i det illustra sällskapet med dig.
När vi fick de nominerade upplästa föll soffans snabbtips på "Chernobyl Heart", lidande barn måste väl premieras på något vis?
Och givetvis, det blev guldgubbe till vår favorit.
Upp på scen steg en filmmakerska som höll ännu ett av de där tacktalen som kändes längre än bidraget.

BÄSTA DOKUMENTÄR (lång):
Lång dokumentär kändes som omväxling lite intressant.
Michael Moore hade ju förra året visat att det gick att få distribution med en dokumentärfilm så nu kanske man har en chans att få se vinnaren på biograf?
"Fog of War" som tog hem priset hade ju faktiskt gått upp på Göteborgs filmfestival och recenserats av Bulldozer, så det värmde lite i hjärtat.
Sen kom lite politisk kommentar i tacktalet igen, frågan är om oscarsjuryn i det allt hårdare amerikanska debattklimatet vågar dela ut någon dokumentäroscar nästa år.

BÄSTA ORIGINALMUSIK:
Förra året höll jag på att självantända när nomineringarna för "Bästa originalmusik" offentliggjordes.
"Sagan om de två tornen" var inte nominerad över huvud taget.
Det var ju rent löjligt, nog för att Howard Shore redan plockat in ett pris för "Sagan om ringen" men ändå.
I år var ordningen dock återställd och vad mer är så gick priset rakt in i Tolkien-fållan.






BÄSTA FILMKLIPPNINGEN:
Priset för "Bästa filmklippning" gav säkert besked på frågan huruvida det här var Jacksons år eller inte. Åter igen gick priset till "Sagan om konungens återkomst". De resterande priserna verkade allt mer som en formalitet, även om startfältet i de tunga kategorierna var medgett imponerande.
Efter att de två återstående låtarna i kategorin "Bästa sång" spelats upp, en till ballad från musikspoofen "A mighty wind" och slutligen den vrålklämmiga jazzdängan från "Trion från Belleville", var det dags för prisutdelning.
Annie Lennox och "Into the West" fick gubben. Inte för att jag inte tycker att "Trion från Belleville" förtjänade den bättre, men det var enormt roligt att få se Fran Walsh stiga upp på scenen.
Peter Jacksons sambo har ju annars valt att hålla en så låg profil som möjligt i det här projektet och inte synts av alls.





BÄSTA UTLÄNDSKA FILM:
Sen var det dags att presentera priset för "Bästa utländska film" och alla svenska hjärtan klappade lite extra för Mikael Håfströms filmatisering av Jan Guillous "Ondskan". Priset gick dock till den nordamerikanska kontinenten då kanadensiska "De barbariska invasionerna" avgick som segraren.
Den uppmärksamme kunde skymta en surmulen Mikael Håfström som uppenbarligen inte var nöjd. Vad Jan G tänkte vill jag inte ens spekulera i. Men med tanke på hans Oscars-konflikt med regissör Håfström så kanske han till och med myste lite i mjugg trots förlusten.

BÄSTA FOTO:
"Bästa foto" var en sån kategori som många kanske kände sig förvånade att "Sagan om konungens återkomst" inte var nominerad i. Med den mängd digitala specialeffekter som filmen vad behäftad med så kan man nog ändå säga att den fick sin foto-Oscar i samband med "Bästa specialeffekter".
Vad som förvånade mig var dock att priset gick till "Master and Commander". Både "City of God" och i övrigt platta och intetsägande "Åter till Cold Mountain" förtjänade fotopriset bra mycket bättre än Russel Crowes segelbåtsfilm.






BÄSTA MANUS PÅ EN FÖRLAGA:
"Bästa manus baserat på en förlaga" gick äntligen till Peter Jackson, Fran Walsh och Philippa Boyens för "Sagan om konungens återkomst".
Det här är ett pris de borde fått redan år 2002 enligt mig, men det kändes som en skön återupprättelse att en fantasyfilm kunde komma och ta nio Oscar på raken.
Lite lustigt egentligen att "Sagan om konungens återkomst" fick priset för bästa manus när man vet hur klumpigt och rumphugget det oundvikligen kommer att te sig i november när den förlängda versionen av filmen släpps. Nåväl, jag skall inte påstå att jag inte är väldigt nöjd och glad.





BÄSTA ORIGINALMANUS:
Att "Bästa originalmanus" skulle gå till Sofia Coppola för "Lost in Translation" kan ju inte ha överraskat någon. Inte någon som sett filmen i alla fall. Kategorin kändes inte så jättetung i år, nog för att de flesta var filmer jag inte sett, men en tecknad film, en utländsk och två som inte tagit några oscars hittils. Pappa Francis Ford Coppola satt i publiken och såg mäkta stolt ut och det hade han all rätt att vara. Sofia var ju dessutom nominerad som första amerikanska kvinna någonsin i regiklassen och hade nog kunnat ro hem med fler priser för sin insats om det inte vore för en viss tungviktare från övärlden.





BÄSTA REGI:
Nu gällde det.
Visserligen var indikationerna på storslam, men Hollywood har ju två år komplett ignorerat det faktum att Peter Jackson gjort ett jobb ingen annan regissör tidigare varit i närheten av. Dessutom var Sofia Coppola en mycket stark medtävlare i ett fält som bara inehöll en riktigt svag film.
För att återupprepa 2002 års skandal så borde "Master and Commander" gått hem med regipriset framför näsan på såväl Coppola som Clint Eastwood och Fernando Meirelles. Men i år var det verkligen Peter Jacksons år och en klart rörd hobbit-lookalike fick äntra scenen okaraktäristiskt klädd i långbyxor tillfället till ära. Priset gick så klart till "Sagan om konungens återkomst".

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
De kvinnliga medlemmarna av publiken började skruva oroligt på sig när förra årets manliga huvudrollspristagare Adrien Brody dök upp för att dela ut priset för "Bästa kvinnliga huvudroll".
Han är visserligen både ung och stilig, men att spontant släta av Halle Berry så där som han gjorde när han fick sitt pris. Går sånt verkligen för sig?
Det finns inget att oroa sig för, försäkrade Brody, han hade fått domstolsorder att sköta sig. Men för säkerhets skull tog han en dos munspray innan han läste upp vinnaren. Som tur var för honom var det inte minderåriga Keisha Castle-Hughes som fick priset för sin insats i "Whale Rider", annars hade unge herr Brody kanske fått än mer domstolsorder att förhålla sig till.
Istället kammade Charlize Theron hem pris för sin insats som seriemörderska i "Monster".

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
"Bästa manliga huvudroll" var nog min enda riktiga besvikelse den här kvällen. Jag, och en stor del av nöjesvärlden med mig, var helt övertygad om att detta skulle vara Bill Murrays kväll.
Den insats den gamle komikern presterade i "Lost in Translation" var helt enkelt så fenomenal. En film som var så långt ifrån hans vanhedrande roll som Frank i "Osmosis Jones" som möjligt och en upprättelse från att ha spelat Bosley i "Charlies Angels", en chans som få skådespelare i det komiska facket någonsin får. Men istället gick priset till Sean Penn, som visserligen är en fantastisk skådespelare och som gjorde enormt bra ifrån sig i "Mystic River".
Men visst känns det som om Bill Murray är tvåtusen år gammal och aldrig igen får en chans till en Oscar, medan Sean Penn bara blir bättre och bättre? Men vem vet, kanske Bill får sin upprättelse nästa år, när han gör rösten till katten Gustaf?

BÄSTA FILM:
Nu var det inte längre någon tvekan om vem som skulle ta storslam i år, tio av elva nomineringar hade redan fallit ut till Peter Jacksons och nördarnas fördel och här kunde man nog kallt räkna med att den elfte skulle falla på plats.
Visst, Sofia Coppolas "Lost in Translation" hade från början känts som en giftig motståndare, men om den var för underground för att få pris för regi skulle den knappast få för bästa film.
"Mystic River" hade också kunnat skrälla på slutet. Den hade trots allt tagit hem bägge de manliga skådelspelarpriserna, men inte heller den räckte ända fram. Elva av elva priser till "Sagan om konungens återkomst" vilket placerar den i oscarshistoriens absoluta toppskikt tillsammans med "Ben Hur" och "Titanic".
Jag kan bara säga som Peter Jackson: "Tack Oscars-juryn för att ni såg förbi trollen, älvorna och magikerna och såg "Sagan om konungens återkomst" för vad den är, en film väl värd elva Oscars."

Harald Åberg : 04-03-02

Och vinnarna är...:

Bästa manliga huvudroll:
Sean Penn ("Mystic River")

Bästa kvinnliga huvudroll:
Charlize Theron ("Monster")

Bästa manliga biroll:
Tim Robbins ("Mystic River")

Bästa kvinnliga biroll:
Renée Zellwegger ("Åter till Cold Mountain")

Bästa film:
"Sagan om konungens återkomst"

Bästa utländska film:
"De Barbariska Invasionerna"
(Denys Arcand, Kanada)

Bästa animerade långfilm:
"Hitta Nemo"

Bästa regi:
"Sagan om konungens återkomst"

Bästa foto:
"Master and Commander"

Bästa klippning:
"Sagan om konungens återkomst"

Bästa manus baserat på förlaga:
"Sagan om konungens återkomst"

Bästa originalmanus:
"Lost in Translation"

Bästa specialeffekter:
"Sagan om konungens återkomst"

Bästa scenografi:
"Sagan om konungens återkomst"

Bästa kostymdesign:
"Sagan om konungens återkomst"

Bästa smink:
"Sagan om konungens återkomst"

Bästa filmmusik:
"Sagan om konungens återkomst"

Bästa låt:
"Sagan om konungens återkomst"

Bästa ljud:
"Sagan om konungens återkomst"

Bäst ljudklippning:
"Master and Commander"

Bästa dokumentär (lång):
"Fog of War"

Bästa dokumentär (kort):
"Chernobyl Heart"

Bästa animerade kortfilm:
"Harvie Krumpet"

Bästa kortfilm:
"Two Soldiers"