|
Oscarsvinnarna 2003
"Chicago" var Oscarsgalans stora vinnare i går
natt.
Sex statyetter kammades hem av musikalfilmen, som var nominerad
i så gott som alla tänkbara klasser.
Värt att notera är att trots att den ansågs som
bästa film var det bara Catherine Zeta-Jones kvinnliga biroll
som juryn tyckte var en skådespelarinsats värd att premiera.
Galans stora skandal var dock varken denna inkonsekvens eller att
vinnaren av dokumentärfilms-Oscarn, Michael Moore (för
"Bowling for Columbine"), i skarpa ordalag fördömde
president Bush anfall på Irak. Den stora skandalen var förstås
att förra årets bästa film, "Sagan om de två
tornen", belönades med bara två futtiga Oscarstatyetter.
Dessutom i kategorier som inte räknas till de "tyngre"
- bästa specialeffekter och bästa ljudklippning.
 Roman
Polanskis film "Pianisten" var tvåa på
Oscarstoppen detta år. Hans film uppmärksammades med
tre Oscars - för bästa regi, bästa manliga huvudroll
och bästa manus efter förlaga. Förlagan är i
det här fallet den polske juden Wladyslaw Szpilmans
självbiografiska kocentrationsläger-drama "Pianisten".
Lite synd för Polanski att han inte var på galan och
kunde ta emot sin registatyett. Han har tydligen mer eller mindre
helt hållit sig borta från USA sen slutet på 70-talet.
I en uppmärksammad rättegång erkände han sig
skyldig till att ha haft sex med en 13-årig flicka, ett brott
som i USA rubriceras som våldtäkt.
Roman blev fri mot borgen, men innan han skulle avtjäna sitt
fängelsedtraff flydde han till Frankrike där han bott
och jobbat sen dess.
Att Roman Polanski valde att ge sig in på projektet att göra
film av boken "Pianisten" får en extra dimension
om man vet att han själv är jude och att ett av hans livs
påfallande många trauman är att hans mor dog i
ett koncentrationsläger. (Ett annat välkänt och makabert
trauma i stjärnregissörens liv är att hans gravida
fru, skådespelerskan Sharon Tate, 1969 mördades av Charles
Mansons galna sekt).
Vad förhandstippade Jack Nicholson sa om att bli brädad
av den relativt okände Adrien Brody när guldgubben
för bästa manliga huvudroll delades ut framgick inte.
Nicholson var nominerad för tolfte gången, men hans lysande
insats i "About Schmidt" gick obelönad. Men
den i vanlig ordning solglasögonprydde Nicholson log sitt varggrin
och verkade tänka på de tre guldgubbar han redan har
hemma i bokhyllan.
Meryl Streep verkade också hon betänkligt oberörd
av det faktum att hon blev snuvad på Oscarn för bästa
kvinnliga biroll. Sin trettonde nominering fick hon för birollen
i "Adaptation". Men också Meryl har ett par
statyetter sen tidigare. Kanske är det bara då man kan
kosta på sig att le fast man förlorar?
Värre var det för Julianne Moore som nominerats
både för bästa kvinnliga huvudroll (i "Far
from heaven") och bästa kvinnliga biroll (i "Timmarna")
och ändå gick tomhänt hem.
Extra surt då hon nominerats två gånger förut
och inte vunnit nåt då heller.
Men inte heller hon såg påfallande sur ut.
Minst glad verkade Martin Scorsese vara, men vem kan klandra
honom - hans mastodontfilm "Gangs of New York"
fick inte minsta lilla pris. Men eftersom han är en fin kille
gav han, liksom övriga i publiken, en stående ovation
när regi-Oscarn till Polanski annonserades.
 Alla
(utom Michael Moore) höll faktiskt god min mest hela
tiden trots att hela galan präglades av det pågående
kriget i Irak. Den röda mattan var kortare och de flesta skådisarna
såg glåmiga istället för glammiga ut, vilket
för all del kan ha varit en olycklig slump mer än något
planerat.
Förutom Moores lilla utspel, som effektivt kvästes av
stråkmusik, var det mesta som handlade om kriget tandlöst
och den väntade kritiken ersattes av allmänna förhoppningar
om fred på jorden. Adrien Brody höll kanske det mest
känslosamma tacktalet och lyckades även sätta stråkfascisterna
på plats genom att vägra sluta prata trots att hans tid
var ute.
De som inte hade lust att hålla god min angående kriget
stannade förmodligen hemma från galan. Dock gjorde vår
finske granne Aki Kaurismäkis vägran att delta
i galan inget större intryck då det var den tyska "Nowhere
in Africa" som lite oväntat fick pris för bästa
utländska film.
Varför Eminem stannade hemma från galan var oklart,
men förmodligen var det inget politiskt ställningstagande
bakom. Troligen räknade han inte med att få en Oscar
för bästa låt, men faktiskt verkade den mossiga
juryn ha fastnat för "Loose Yourself" från
filmen "8 mile". Det var en skräll, men publiken
jublade trots att de inte direkt såg ut som potentiella hiphop-diggare.
Ett annat oväntat val var att ge Pedro Almodóvar
en Oscar för bästa originalmanus för "Tala
med henne". Att en icke-engelskspråkig film får
ett så tungt pris hör inte till vardagligheterna.
Vi svenskar kan också i nordisk brödraskapsanda glatt
hurra för danskarna som tog hem en Oscar för bästa
kortfilm - även om vi, som missade SVT:s visning på Oscarskvällen,
vet att vi aldrig kommer att se den & troligen ingen annan heller.
 Höggravida
Catherine Zeta-Jones mage gjorde intryck, liksom tydligen
även hennes skådespeleri i "Chicago", för
vilket hon fick Oscar för bästa kvinnliga biroll.
Den bästa manliga birollen fick doldisen Chris Cooper
för sin roll i filmen "Adaptation" (han spelade
bland annat grannfarsan, den hårde militären, i "American
beauty" om du har svårt att placera hans namn).
Oscar för bästa kvinnliga huvudroll tog Nicole Kidman
hem för sin insats i "Timmarna". I den kategorin
var konkurrensen verkligen stenhård, och när Kidman tårögt
fnittrade och osammanhängande mumlande tog emot priset funderade
man på om hennes skådespelartalanger verkligen var nåt
att hylla - är rollen som "tacksam Oscarsvinnare"
verkligen så svår att spela övertygande?
Salma Hayek som nominerats för huvudrollen i "Frida"
gick hem tomhänt, men den fantastiska filmen om Frida Kahlos
liv fick ändå två Oscar - för smink och för
musik.
Gangsterdramat "Road to perdition" fick en Oscar,
för bästa foto.
I denna kategori där det fanns flera mer motiverade val vann
sentimentaliteten och juryn tog tillfället i akt att ge priset
postumt till fotografen Conrad L. Hall som avled i början
på året. Liiite sent påtänkt va...
Heders-Oscarn eller "The honorary award" gick till den
brittiske skådespelaren Peter O'Toole som bland annat
spelade titelrollen i "Lawrence av Arabien" 1962.
På tiden kanske eftersom han nominerats hela sju gånger,
men aldrig tidigare vunnit. Han höll ett föredömligt
kort och koncist tal med härligt brittisk skärpa, vilket
borde vara ett incitament för juryn att i fortsättningen
ge priset till ungdomar i 70-årsåldern och inte till
dementa pensionärer som måste ledas in på scenen.
Förutom "in memoriam"-sekvensen där de filmstjärnor,
regissörer och andra filmarbetare som avlidit under året
passerar i kavalkad (vi kände faktiskt igen både vår
egen Signe Hasso och brittiske komikern Dudley Moore)
presenterade galan en maffig genomgång av alla som vunnit
manliga och kvinnliga huvud- & biroller under prisets 75-åriga
historia. Där kunde man konstatera att många har varit
kallade men ganska få ändå blivit utvalda. Påfallande
många som man inbillar sig har fått Oscars har inte
fått några och de man tror har ett tjog statyetter har
kanske fått futtiga en eller max två.
Roligast under denna ganska bleka Oscarsgala var givetvis kvällens
värd, komikern Steve Martin, men också prisutdelarna
i klassen för bästa film - Michael Douglas och
urgamle pappsen Kirk. Douglas den äldre var påfallande
skröplig, men lockade fram en del skratt när han drev
med sig själv.
Annars var det bestånde intrycket mest att de flesta skådisarna
är gamla och slitna gubbar, eller unga och anorektiska kvinnor
- båda kategorierna är rätt osexiga...
Den svenska kommentator-trion bestånde av Kulturnyheternas
Malin Jacobson, Filmkrönikans Orvar Säfström
och filmrecensenten Göran Everdahl lyckades med konststycket
att säga i princip inget om nånting. Så mervärdet
var ungefär lika med noll. Orvar var den enda som då
och då inflikade nåt som man inte visste eller kunde
se själv. Synd att vi inte kunde ha fått mer nytta av
den svenska simultantolkningen..
Mia
Gustavsson : 03-03-24
Och vinnarna är...:
Bästa manliga huvudroll:
Adrien Brody ("Pianisten")
Bästa kvinnliga huvudroll:
Nicole Kidman ("Timmarna")
Bästa manliga biroll:
Chris Cooper ("Adaptation")
Bästa kvinnliga biroll:
Catherine Zeta-Jones ("Chicago")
Bästa film:
"Chicago"
Bästa utländska film:
"Nowhere in Africa" (Caroline Link, Tyskland)
Bästa animerade långfilm:
"Sen to Chihiro no Kamikakushi"
Bästa regi:
"Pianisten"
Bästa foto:
"Road to Perdition"
Bästa klippning:
"Chicago"
Bästa manus baserat på förlaga:
"Pianisten"
Bästa originalmanus:
"Tala med henne"
Bästa specialeffekter:
"Sagan om de två tornen"
Bästa scenografi:
"Chicago"
Bästa kostymdesign:
"Chicago"
Bästa smink:
"Frida"
Bästa filmmusik:
"Frida"
Bästa låt:
"8 Mile"
Bästa ljud:
"Chicago"
Bäst ljudklippning:
"Sagan om de två tornen"
Bästa dokumentär (lång):
"Bowling for Columbine"
Bästa dokumentär (kort):
"Twin Towers"
Bästa animerade kortfilm:
"The Chubbchubbs!"
Bästa kortfilm:
"This Charming man" (Der er en yndig mand)
|
