Vi på redaktionen fick ett mail från en läsare som tyckte att Tors Wolfensteinrecension inte tog upp alla önskade vinklar av spelet.
Med risk för att verka som vi tänkte "Gör't bättre själv 'rå" så bad vi Jan göra just det. Och Bulldozer kan med stolthet presentera vår första läsarrecension.

Castle Wolfenstein 3D (CW) var den första shootern jag någonsin spelade men Return to Castle Wolfenstein (RTCW) lär inte bli den sista.
CW kom ut någon gång för alldeles för länge sedan och var väl inte sådär jättekul.
Visserligen har man nu tagit ett stort steg framåt i grafik och atmosfär men den artificiella intelligensen verkar vara kvar på samma nivå som originalet.
Nåja så illa är det kanske inte men nästan…

Hur som helst, recensionen är för ert nöje uppdelad i följande partier:

Grafik (Hur snyggt det egentligen är)
Stämning (Hur väl man lever sig in i spelet)
AI (Hur kul datorn är att spela mot)
Multiplayer (Fungerar det överhuvudtaget)
Buggar (Om det finns några)
Livslängd (Hur länge ligger det kvar på hårddisken)

Grafikdelen
Spelet är underbart snyggt, basta.
Det finns som vanligt saker att invända mot men de är få.
Jag har hört klagomål på att miljöerna är för färglösa men det är bara passande enligt min mening.
Själv tittar jag mer på spelglädje än på hur snyggt ett spel är men alla ni som vill ha ut det mesta ur de senaste grafikkorten kan glädja er åt RTCW.
Det briljerar i och för sig inte med hundratals explosioner och snygga laserstrålar som skär genom landskapet men det gäller trots allt andra världskriget så det är inget att hänga upp sig på.
På det definitiva pluskontot har RTCW en eldkastare som får en att tappa hakan av förtjusning. Förutom att det är ett löjligt kul vapen är elden väldigt naturtrogen.

Stämning
Arkitekturen på byggnaderna är bra gjord och man får verkligen en känsla av att man befinner sig i världen cirkus 1940 någonting.
Det vill säga tills man börjar gå runt banan, för det är en bana och inte en levande karta. Snitslingen är mindre tydlig än i Max Payne (som å andra sidan hade en underbar story) men den finns där och det är sällan man går fel.
Detta drar ner närvarokänslan en hel del.
En annan del är de scener som förföljer en mellan uppdragen.
Ofta får man se sina överordnade, två amerikaner och två britter.
Britternas roll är mest att sitta och ställa så dumma frågor att man undrar hur de blev befäl! Jag störde mig en del på att de förlöjligades och ännu mer på amerikanarnas lätt överlägsna attityd.
Hur som helst förde de storyn, som jag mer och mer struntade i, framåt.
De scriptade sekvenserna däremot, där tyska soldater kämpar för sina liv mot zombies och annat otyg är sinnrikt gjorda och gör att du lite försiktigare tar dig runt banan.
Första gången man stöter på zombies är en klar stämningshöjare men den sjunker för varje gång och är definitivt inte samma aha-upplevelse som när man råkade ut för soldaterna i Half-Life.

AI
Här tycker jag personligen att RTCW faller totalt.
De tyska soldaterna beter sig som jag vet inte vad, det enda dom ibland lyckas med är att kasta tillbaka handgranater.
De försöker inte omringa dig och skjuta nerhållande eld samtidigt som de kastar granater med mera. Vad de däremot lyckas med är att dö i drivor.
Uppenbarligen har utvecklingsteamet tyckt att det inte spelar så stor roll för merparten av köparna kommer ändå att spela multiplayer-varianten av spelet. Men när man har spelat Half-Life så duger det inte med datormotståndare som bara blir svårare att ta kål på genom att de tål mer.
För att inte prata om de så kallade bossarna, de som avslutar viktiga partier av spelet. Slutbossen till exempel var ett riktigt nerköp, slutbossen är per definition den tuffaste och mest brutala utav alla motståndare.
Inte här, han dog utan att göra någon nämnvärd skada.
Nej, det här spelet är helt klart designat för att spelas i multiplayer.

Multiplayer
Här visar RTCW upp sin bästa sida, man spelar i lag mot varandra (tyskar mot allierade amerikaner).
Ett mål skall uppfyllas, till exempel ett dokument skall föras till en bestämd plats och för att lyckas med detta måste man uppfylla ett antal delmål.
Det finns ett antal banor och dom är riktigt roliga att spela på, jag har spelat mycket Counter Strike men RTCW är helt klart mycket fräschare och roligare. De vapen man har tillgång till är hyfsat välbalanserade, precis som de olika roller man kan spela (vad jag märkt, skall tilläggas).
Varje sida har ett val mellan Soldat (mångsidig och välbeväpnad), Ingenjör (planterar och desarmerar bomber), Sjukvårdare (helar upp svårt skadade kamrater och återupplivar döda) och Officer (delar ut ammunition och kallar in eldunderstöd).

Om ett lag lyckas kombinera klasserna och spelar dessa väl så vinner de.
För att uppmuntra detta får de olika klasserna poäng för att utföra olika saker som är typiska för dem.
Ingenjören. får till exempel en hel del poäng för att spränga upp barriärer och Sjukvårdaren så klart för att återuppliva döende medspelare.
Multiplayerdelen är helt enkelt väldigt lyckad men man bör som vanligt ha en så snabb uppkoppling som möjligt, jag har bara testat spelet på Bostreams uppkoppling och där fungerade det utmärkt.

Buggar
Finns det några fel i spelet då?
Bortsett från den dåliga singel-playervarianten så råkade jag ut för tre kraschar då jag kastades ut till skrivbordet.
Multiplayerdelen krånglade när jag envisades med att låta ZoneAlarm vara igång (gick inte att spela alltså). När ZoneAlarm stängdes av fungerade det dock utmärkt.

Livslängd
Om man bara tänker köpa RTCW för singelplayerdelen så lär man bli väldigt besviken, det vill säga om man överhuvudtaget spelat några shooters den senaste tiden. Skall man spela singelplayer och inte på nätet så rekommenderar jag starkt Max Payne.
Vill man däremot ha ett riktigt roligt multiplayerspel så är RTCW starkt att rekommendera. Apropå singelplayerdelen, har ni inget vettigare för er så spela igenom hela spelet för slutscenen är faktiskt riktigt rolig…

Innehållsförteckning:
Dumma tyskar
Ännu dummare zombier
Om möjligt ännu dummare bossar
Inspirerande nätverksspel

Spelat på:
(utan att bli slött för fem öre)
800Mhz, 256 Ram, Geforce 2 Mx, Win98SE

Jan Svensson : 02-02-11