|
Warcraft III - Reign of Chaos
(PC)
En generation har gått sedan orcherna senast strömmade
ut genom den mörka portalen för att skövla Azeroths
fält och skogar.
Sedan en allians av människor, alver och dvärgar slagit
dem tillbaka och en gång för alla gjort slut på
hotet mot freden har lugn rått på Azeroth. Men under
ytan bubblar det av oro.
Thrall, en ung orchshaman uppvuxen hos människorna, vill
leda sitt folk mot friheten.
Prins Arthas, son till Lorderons kung Teranas, törstar efter
makt och ära. De odödas herre har tröttnat på
att vara en marionett i demoners händer och de isolerade nattalverna
börjar märka hur en urgammal fiende åter närmar
sig.
Det är åter igen dags, för krig.
 |
| En mur av spikbeklädda
små hyddor, typiskt orchisk arkitektur. |
Blizzards starka sida har alltid varit ett drivet historieberättande,
och deras mellanscener och har kommit att mer och mer likna fullvuxna
filmklipp. "Warcraft III" är knappast något
undantag och releasen förebådades av nedladdningsbara
trailers med datorrenderade scener som inte alls hade skämts
för sig i filmiska sammanhang.
Lite tråkigt att filmen "Final Fantasy" gick
så dåligt att det knappast kommer en ny datoranimerad
film baserad på ett datorspel.
Annars hade någon av Blizzards licenser varit ett hett tips
på en given kassasuccé.
Även denna gång har man knåpat ihop en lysande
story, fyra kampanjer med fyra olika folkslag. Människor, odöda,
orcher och nattalver, vävs samman i en episk berättelse
om demonernas återtåg till Azeroth.
Svek, missförstånd, maktbegär och urgammalt hat
är byggstenarna i denna apokalyps som skall sätta stenarna
i rullning inför kommande masspelarrollspelet "World
of Warcraft".
Det första som slår mig är att spelet är utvecklat
och släppt precis samtidigt för Mac och PC. En glädjande
nyhet för alla Appleägare helt klart.
Fantastiskt nog har man dessutom lyckats klämma in hela spelet
i bägge versioner på en enda hybrid-CD. Detta trots bortåt
tjugo till trettio minuter film och ett gediget spel med många
möjligheter.
Näst sak jag möts av, efter installation, är hur
snyggt det är.
Jag hade nog oroat mig en smula att övergången till polygonbaserad
3D-grafik skulle ta bort en del av "Warcrafts" seriteidningslika
charm och utseende, men jag måste säga att man har lyckats
riktigt bra på den fronten.
Texturer, modeller och animationer är alla riktigt snygga.
Möjligen skulle man kunna önskat lite mer läppsynk
på karaktärsporträtten när de talar.
 |
| En grupp
trollschamaner samlas runt den helande källan. |
Givetvis är det realtidsstrategi det handlar om när det
heter "Warcraft".
Spelet är rätt så likt sina föregångare,
man känner igen enheter och spelstil rätt så väl.
Skillnaden är hjältarna, spelets huvudpersoner, som är
närvarande på varje bana. Under varje kampanjs lopp får
du lära känna två till tre olika hjältekaraktärer
och följa deras utveckling från ganska så veka små
töntar till nästan helt ostoppbara stridsmaskiner som kan
tillintetgöra en hel trupp fiender helt på egen hand.
Du kan också hitta skatter som din hjälte bär med
sig från uppdrag till uppdrag, föremål som ger mer
hälsa, gör att hjältens attacker ger mer skada eller
gör bäraren osynlig.
Om din hjälte skulle råka stupa i strid är det en
bra idé att ha ett altare där han eller hon kan återuppväckas.
Det faktum att spelet har ett tydligare fokus med närvarande
hjältar gör att det blir mer storydrivet, där "Warcraft
II" ibland blev mest en excersis i "bygg en egen bas
och mosa sedan motståndarens" får vi i trean mer
klara och definierade uppdrag som måste utföras. Vanligtvis
är den enklaste lösningen dock fortfarande att bygga en
egen bas och sedan mosa motståndarens.
Kampen utspelar sig till att börja mellan de eviga fienderna
- människor och orcher. Efter hand visar det sig dock att betydligt
mer står på spel, de odöda vägrar ligga still
och deras demoniska herrar verkar önska komma för att
återta den värld de kördes bort ifrån för
tiotusen år sedan.
Som spelare får man prova på att kämpa mot de andra
fyra raserna samt mot demonerna och deras brinnande hantlangare.
Spelets fyra raser är välbalanserade men skiljer sig
åt på många sätt.
Från nattalvernas arbetare som kan skörda timmer utan
att hugga ner träden, och sår sig själva för
att bygga sina trädhus till de odödas frostsprutande skelettdrakar.
Alla enheter och byggnader har en motsvarighet hos de andra raserna,
men är också högst unika.
Till exempel kan människorna bygga obeväpnade spaningstorn
som kan uppgraderas till båg- eller kanonbestyckade vakttorn.
Orcherna som alltid varit krigiska av sig, slänger i ett par
bågskyttar i varje torn från start och nattalverna odlar
upp ett jättelikt människoliknande träd som kastar
klippblock på förbipasserande.
 |
| På Northronds
snötäckta vidder ger sig en grupp människor och
dvärgar in i kamp med jättelika ulvar. |
Grafik:
Grafiken är enastående.
Kanske inte lika snygg och detaljerad som 3d-grafiken i "Dungeonsiege",
men klart tillräcklig.
Den är väldetaljerad och väldigt serietidningsmässig,
med rena linjer och klara färger. Där modellerna ibland
ser lite kantiga ut på grund av polygonuppbyggnaden så
kompenserar de vackra ljuseffekterna mer än väl.
Till exempel är strålen av månljus som faller ner
på en nattalvsbyggnad under konstruktion väldigt tjusig.
Även de auror och de specialeffekter som följer med vissa
av hjältarnas färdigheter är en fröjd för
ögat.
Spelets kamera kan varieras från en fågelvy till ett
läge närmre marken, dock använder man nog bara markkameran
vid de tillfällen man vill ta en snygg skärmdump.
Ursprungstanken i spelet var att ha en fritt rörlig kamera,
som i "Dungeonsiege", men efter hand beslutades att en
fixerad kamera var mer funktionellt.
Dock kan man fortfarande göra små panoreringar med tangenttryckningar.
Håll inne "delete"-tangenten och kameran svänger
åt höger och stannar i det läget till du släpper
knappen, håll inne "insert"-tangenten och kameran
gör en tur åt vänster.
Ljud:
Ljudet är, precis som man kommit att vänja sig vid i Blizzardprodukter,
helt underbart.
Alla enheter har en eller två olika repliker som talar om
att de är valda och att de har uppfattat din order, sedan kan
man på de flesta klicka upprepade gånger för att
få ta del av olika humoristiska budskap.
Från gevärsdvärgens "Guns don't kill people,
I do!" till minotaurhövdingens "Only two things
come from Texas and I've got Horns."
Det går att sitta och bara klicka på enheterna i spelet
för att få höra deras repliker och glömma bort
allt annat.
Även musiken och ljudeffekterna i strid är av mycket hög
klass.
 |
| Djupt inne
i skogen, där nattalverna bor, kan till och med träden
ses knalla omkring. |
Flerspelarläge:
Vad vore Blizzard utan Battlenet?
Givetvis kan man spela sitt "Warcraft III" gratis över
Internet.
Nyheter är ett rankingsystem som aktivt skall sålla bort
spelare som befinner sig långt över din nivå. (Även
om jag mest får tvärdäng vem jag än möter)
Du kan välja olika spelstilar, från "en mot en"
till gigantiska åttaspelarsslag med antingen "alla möter
alla" eller två lag om fyra som kämpar mot varandra.
Givetvis fungerar det nästan helt smärtfritt och är
betydligt mycket enklare än de flerspelar-alternativ som vanligtvis
erbjuds i genren.
Även i flerspelarläget följer hjältarna med,
med ny grafik för flera av dem och med nya repliker för
samtliga. Det enda jag tycker är lite tråkigt är
att man måste börja med en ny hjälte på nivå
ett varje gång man spelar.
Det hade varit kul att kunna välja att ta med sig sin favorit
i kamp mot kompisarna.
Allt som allt:
Jag har väntat på "Warcraft III" ett bra tag
och tycker att det levde upp till de flesta förväntningarna.
Visst är det på sina håll kanske lite väl
likt sina bägge föregångare, men jag tycker nog
ändå att det står sig tillräckligt bra på
egna ben för att vara värt pengarna. Flerspelarläget
ger, precis som vanligt i den här typen av spel, en ganska
så lång livslängd dessutom så är upplägget
som gjort för en uppföljande expansion som rykten gör
gällande kommer om cirka ett år till fjorton månader.
Filmsekvenserna mellan de olika kampanjerna är vansinnigt snygga,
och bara de värda att spela igenom spelet för.
De kortare drivande filmsekvenser som skapats i spelmotorn för
att föra handlingen framåt är även de rätt
så tjusiga.
Det finns gott om saker att upptäcka, på nästan
varje bana finns extra bonusuppdrag gömda och diverse monster
som äventyrliga spelare kan mäta sina krafter mot för
att vinna erfarenhetspoäng och skatter till sina hjältar.
Bra ljud, bra grafik, bra story och balanserat spel.
Kan man önska sig så mycket mer?
Tror knappast det.
Spelat på:
AMD Athlon 1,2 Ghz, 384 MB Ram, GeForce 2 Grafikkort, Windows XP
Systemkrav:
PC: Pentium II 400 Mhz, 128 MB Ram, 8 MB 3D-grafikkort med
Direct X 8.1-stöd, 4x CD-rom
MAC: G3 400 Mhz, 128 MB Ram, 16 MB 3D-grafikkort, 4x CD-rom
Innehållsförteckning:
Orcher, människor,nattalver och odöda
Svärd
Magi
Drakar
Humor
Dramatik
Allt ett fantasystrategispel bör innehålla
Svensk distributör: Panvision.
Harald
Åberg : 02-07-22
|