SWAT: Global Strike Team
(X-Box)

SWAT (Special Weapons And Tactics, en specialavdelning inom amerkianska polisen) har varit ett vanligt förekommande namn på PC-spel. Under åren har det kommit både first-person shooters och helt taktiska spel sedda ur fågelperspektiv.
En upplaga av spelet var till och med uppbyggd av filmade sekvenser.
Nu är det dock konsollernas tur att få ta del av SWAT. Men lever "SWAT: Global strike team" upp till föregångarna?

Vad finns att säga om ett förstapersonsperspektiv som inte redan är sagt?

Kriminella gäng ploppar upp som svampar ur jorden och det är ditt jobb, som ledare för ett SWAT-team på tre personer, att stoppa dem. Som titeln skvallrar om får du i den här first-person shootern resa till världens alla hörn (eller i alla fall några).

Grafik:
Grafiken i spelet är tyvärr inte så mycket att hurra över. Den är ok, men inte mer, man kan kräva mer av ett spel till X-boxen. I och för sig är det ett multiplatforms-spel men ändå. Detaljrikedomen saknas, många av uppdragen genomförs i tråkiga korridorer och rum som saknar liv och känsla. Dessutom är allt ganska dåligt modellerat, saker är kantiga och figurerna rör sig lite stelt och tråkigt. Bra är dock att synen påverkas av om man står för nära en granat när den exploderar och liknande. Grafiken flyter för det mesta på bra.

Ljud:
Ljudet finns egentligen inte så mycket att säga om. Lite musik på sina ställen, vapnen låter väl hyggligt och uttryck som "Copy that" och "Target is down" låter väl som de ska.

Gameplay:
De tidigare SWAT-spelen till PC var alla mer eller mindre fokuserade på taktik. Tyvärr har det försvunnit lite i "SWAT: Global strike team", som mer påminner om en standard-shooter. Tanken att det ska vara ett taktiskt spel gör att fienderna på varje bana inte är så många och det är lite synd, då de taktiska elementen inte är så bra som de kunde ha varit.

Till sin hjälp har man en herre som är bra på att desarmera bomber, hacka sig in i datorer och skjuta hagelgevär och en dam som är bra på att smyga omkring och skjuta med prickskyttegevär. Du kan instruera dessa följeslagare antingen genom att använda ett headset och "prata" med dem eller med hjälp av enkla knapptryckningar. Alternativen är dock inte så många, utan rör främst var dom ska stå i en korridor och hur dörrar ska öppnas.
Något som är roligt är på de banor då alla tre inte är samlade utan prickskytten är utplacerad på någon strategisk plats. Då får man ibland ta kontrollen över henne för att "rensa" upp åt de övriga två.

En nyhet jämfört med vanliga shooters är dock att man här är en snäll polis som naturligtvis inte får använda mer våld än vad nöden kräver. För att få skjuta måste du ha blivit beskjuten eller ha uppmanat skurkarna att ge upp. Genom att trycka tillräckligt många gånger på en knapp brukar man kunna få dem att ge upp vilket ger bättre poäng vid slutet av varje bana. Dessutom finns en pistol som söver motståndarna. Vapnen i övrigt är inte många till antalet, men det vägs upp av att man efter väl genomförda uppdrag kan uppgradera dem på olika sätt.
Banorna är relativt lika varandra. Oftast ska man fånga en särskild skurk levande, rädda några som tagits som gisslan eller desarmera några bomber.
Ibland i en härlig kombination.

Hållbarhet:
Singel player-banorna är dryga 20 till antalet, men de är inte särskilt långa och väldigt linjära så att klara dem tar inte så lång tid (i alla fall inte på lättaste svårighetsgraden). Detta vägs upp av att det finns tio särskilda co-op banor där man kan spela tillsammans med någon. Dessutom finns möjligheten att utmana varandra på en klassisk "deathmatch". Tyvärr kan man inte spela mot varandra på X-box live, utan bara ladda ner banor och lägga upp sina resultat för omvärlden att se.

Slutsats:
Tyvärr blir "SWAT: Global strike team" en relativt ordinär historia. De taktiska element som finns är inte så framträdande då man tål flera skott innan man stupar. Några mindre finesser finns dock och om man inte har X-box live och tycker om first person shooters kan detta vara värt att prova.

Axel Roos : 04-01-01