Rim: Battle Planets
(PC)

Jag förväntade mig inte mycket av en så liten och oomtalad titel i strategi-genren.
Men jag fick desto mer, framför allt av spelkänsla, men också mer story och mer explosioner.
Explosioner är kul. Explosioner med rätt ljud, kan fälla eller fria ett helt spel. Rim kommer ut ur rättssalen med rykande kanoner och nämndemännen på sin sida.

" 'a bubblarej. " ©Ravensburger Interactive

Om du gillar RTS:spel som Red Alert och Warcraft/Starcraft, så är det alls inte säkert att du tycker om det här. Jag gillade samtliga ovan nämnda spel och jag tycker att det här är ett lysande litet spel.
Varför är det inte en självklarhet att den som gillar RTS, även gillar det här?
Tja, det här är inte ett RealTidsStrategi-spel, det är snudd på omgångsbaserat.
Snudd på? Ja, först har du en rörelsefas då du flyttar alla dina små högteknologiska tanks, därpå en skottfas när du ger eldgivningsorder åt dem, sedan visas skottlossningen upp i en filmsnutt av stridsomgången sedd snett uppifrån.

Det låter ju helt omgångsbaserat, säger kanske du.
Nja, både du och fienden har sin rörelsefas samtidigt.
Detta gör att det verkligen kan löna sig att ha lite "is i magen" och vänta ut fiendens förflyttning, så att du kan flytta dig utom skotthåll samtidigt som du ser till att få skurkarna inom skotthåll för dina trupper!
Omvänt så kan det så klart ibland vara bra att flytta först, t ex för att hålla fienden på avstånd medan du bombarderar honom med ditt artilleri.

Fienden är de onda Nurgs och de ännu ondare Maysa, två utomjordiska raser i en givetvis ohelig allians, inställda på universell dominans och förintandet av alla andra, framförallt oss människor, eller Rey som vi heter i spelet.
Rey har en bräcklig allians och ett rykande färskt fredsfördrag med Slakz, en insektoid ras vars enheter du också får tillgång till i spelet, när stjärnkryssaren du arbetar på nås av en nödsignal från en planet i en närbelägen del av rymden.

Som Rey har du tillgång till små lätta rekognoseringsfordon, tanks av olika sorter och artilleri, medan Slakz största fördel är deras enheter med långräckvidd och förmågan att "teleportera" skada till fiendeenheter utom räckhåll.
Strategin ligger i det här spelet på att vara vaken i striden och hela tiden ha koll på vem som står var och vilka enheter som är inom skotthåll.
Det finns nästan inga "resurser" som måste samlas in, så att man kan bygga upp en armada av tanks och invadera fiendebyn, ett annars vanligt koncept inom genren.

Den "resurs" som trots allt finns är så kallad 'service level' som finns att plocka upp på vissa banor och som kan användas till att förbättra en eller två av dina enheter (oftast räcker det inte till mer än så).

Spelets största styrka är dock storyn, där du porträtterar en av besättningsmedlemmarna på rymdskeppet Solarius, närmare bestämt den härdade militärveteranen Adamski.
Solarius uppdrag är att finna ytterligare spår efter the Old Ones, en oförklarligt utdöd ras vars efterlämnade teknologi lagt grunden till Reys hela rymdprogram.

"Men vad faen, det är ju vinter! Alla myror ska väl för f-n gå i ide eller nåt sånt?" ©Ravensburger Interactive

Wilhelm Hedin : 02-07-14