|
Brädspelet
"Sagan om ringen"
Brädspelet "Sagan om ringen" har funnits ute
i över ett år med svensk översättning.
Spelet har kritiserats för att vara litet för krångligt
och svårt att komma igång med.
Det går inte att sticka under stol med att spelreglerna kan
tyckas invecklade för ovana spelare och att spelet kanske inte
i första hand är ett familjespel, "Sagan om ringen"-temat
till trots.
 När
man väl tagit sig tid och rett ut reglerna är det väl
värt mödan många gånger om. Jag har spelat
spelet ett tiotal gånger nu och kan knappt vänta till
nästa tillfälle att prova det igen.
Till skillnad från de flest andra spel går "Sagan
om ringen" ut på samarbete mellan spelarna i stället
för tävlan.
Antingen vinner man en gemensam seger genom att ta sig till Mordor
och kastar den illmariga ringen ned i domedagsberget eller så
lider man en gemensam förlust när Sauron till slut lägger
sina järnvantar på ringen.
Det sistnämnda är också det vanligaste eftersom
spelet är ganska svårt, men det bidrar bara till att
spänningen ökar tycker jag. Känslan av att Sauron
har ett kraftigt övertag är alltid närvarande och
den sista spelrutan i Mordor känns ofta väldigt avlägsen.
Spelet spelas på inte mindre än fem olika spelbräden,
men bara två åt gången, så låt dig
inte skrämmas.
Ett bräde som visar hur nära hoberna är att falla
offer för Sauron och ringens makt och även var sällskapet
befinner sig på världskartan.
Fyra större och mer detaljerade scenariobräden beskriver
resan och händelseförloppet i Morias gruvor, Helms
klyfta, Honmonstrets håla och slutligen i Mordor.
De fem karaktärer deltagarna kan välja mellan att spela
är hoberna Frodo, Sam, Merry, Pippin och den lite mindre kände
Fatty Bolger. Ringbrödraskapets övriga medlemmar finns
visserligen också med i spelet, men som kort man kan vinna
på spelbrädet.
Varje spelare förses dessutom med ett antal kort att förfoga
över och hushålla med, möjligheten att förnya
sina resurser erbjuds ofta men alltid till ett pris.
Under resans gång formligen bombarderas spelarna med svårigheter
som skall övervinnas och beslut som skall fattas. Oftast handlar
det om hurvida det är värt att ta smällen nu och
spara på resurserna till ett bättre tillfälle.
Till saken hör att spelarna får diskutera sina kort fritt,
men aldrig visa dem för varandra.
Det är väldigt kul med ett spel som engagerar alla spelare
samtidigt och hela tiden. Alla känner gemensam besvikelse efter
ett dåligt tärningsslag och gemensam glädje när
en vågad plan går i lås.
Finns det något värre än att sitta och vänta
i evigheter på de andra spelarna skall göra sina drag
innan det bli ens egen tur?
Den som går på toaletten vid fel tillfälle i det
här spelet riskerar att döma sina medspelare till döden,
spelet stannar helt enkelt upp så fort någon lämnar
bordet.
Vad gäller spelkomponenterna så är de plastfigurer
som följer med tyvärr otroligt fula (härskarringen
ser ut som en tillplattad donut).
Korten och spelplanerna däremot är det väldigt hög
klass på.
Alla illustrationer är av John Howe och bidrar mycket
till att den rätta stämningen infinner sig. John Howe
var också involverad i inspelningen av "Sagan om ringen"-filmerna
och mycket där är inspirerat av hans illustrationer.
Så även om spelet bygger på böckerna och dessutom
släpptes ett år innan första filmen i trilogin hade
premiär så känner man igen sig en hel del om man
sett den.
Att jag verkligen gillar det här spelet har väl de flesta
förstått vid det här laget.
Jag gillar brädspel i allmänhet men "Sagan om Ringen"
börjar kännas som den riktiga pärlan i samlingen,
i alla fall tillsammans med expansionerna.
Just det, expansionerna har jag glömt!
De tillför verkligen spelet ganska mycket så jag skriver
ett par rader om dem med för er som är intresserade.
Spelet har följts upp med två expansionsmoduler "Friends
and Foes" och "Sauron".
Det är beklagligt att ingen av dem finns översatt till
svenska ännu eftersom ett redan bra spel får sig ett
ordentligt lyft när man spelar med någon av dem (kanske
är det för att den första expansionen skulle få
den svenska titeln "Vänner och fiender", burr!).
Det går i alla fall alldeles utmärkt att kombinera den
svenska upplagan med de utländska expansionerna, även
om jag kanske hellre skulle ha velat ha en svensk leverantör
att gynna.
EXPANSIONEN "FRIENDS & FOES":
 Här
får man tillgång till ytterligare två spelbräden,
Bri och Isengard med medföljande scenariokort.
Man får känslan av att spelet egentligen inte var komplett
innan dem, åtminstone inte utan Bri. När man tidigare
kastades nästan direkt ned i Moria så får spelet
numer en mjukstart när man börjar med Bri-scenariet (men
fortfarande med känslan av överhängande livsfara).
Sällskapet får nu istället ta ställning till
om man vill riskera att färdas genom Moria eller ta den andra
vägen vägen över berget, men då missar man
Lothlorien med tillhörande gåvoutdelning.
Bara en sån sak tycker jag bidrar en hel del till stämningen,
det är inte omöjligt att sällskapet delas i två
åsiktsläger här.
Förutom spelplanerna följer det även med en extra
kortlek med trettio stycken fiender som läggs ut framför
spelarna vid olika tillfällen. Ofta då det annars inte
skulle ha inträffat något negativt, vilket ju gör
spelet ännu svårare (och roligare). Här finns orcer,
Uruk-hai och skäggiga typer från Dunland för
att nämna några. Att besegra fiender tär på
resurser och ger inget tillbaka, men om sällskapet har åtta
obesegrade fiender på bordet framför sig så tar
spelet slut.
Har man originalspelet och pengar över finns det ingen anledning
att inte skaffa den här expansionen vid första givna tillfälle.
EXPANSIONEN "SAURON":
 Till
skillnad från "Friends and foes" så är
"Sauron"-expansionen mer för de riktigt erfarna och
de som kräver ännu tuffare tag för att hålla
intresset uppe.
Spelet innehåller lite nya spelbrickor och kort som på
det hela gör spelet aningen svårare. Den stora förändringen
är dock att en spelare nu har möjlighet att spela Sauron
och aktivt försöka stoppa sällskapets planer.
Saurons roll styrdes tidigare av spelet och tärningen.
Att ha en mänsklig motståndare ger spelet en helt ny
dimension, minst sagt.
Spelet blir nu helvetiskt svårt. Något alla medspelare
reagerade på första gången vi spelade och det var
inte alla som riktigt gillade det, men jag vidhåller fortfarande
att ju svårare desto roligare.
Till sin hjälp har Sauron-spelaren en hög med nya (och
onda) Sauron-kort som han har möjlighet att spela i början
på varje spelares drag eller när tärningen annars
skulle ha slagits. Sauron-spelaren får också möjlighet
att skicka ut ringvåldnaderna att söka efter ringen.
Ringvåldnaderna, som verkligen har lyst med sin frånvaro
tidigare, representeras av nio kort som vänds upp allt eftersom.
Sauron-spelaren kan sätta dem i spel när som helst (de
representeras även på spelplanen av en ny riktigt ful
plastfigur).
Regeln som säger att spelarna får diskutera korten men
inte visa dem får nu en helt ny innebörd. Sauron hör
allt som sägs och kan handla därefter.
Att bluffa blir ett nytt alternativ både för Sauron och
för hoberna.
När sällskapet överväger att ta vägen genom
Moria kan Sauron-spelaren luta sig tillbaka i fåtöljen
och med ett belåtet leende bläddra igenom sina kort för
att sedan håna spelarna för deras feghet (hmm, jag börjar
förstå varför den här expansionen inte föll
riktigt alla i smaken).
Innehållsförteckning:
Hopplöshet inför en övermäktig uppgift
Desperat samarbete
Tom Bombadill
Ingen Lurtz
Fula gubbar
Vackra kort
Spelfakta:
Typ av spel: Brädspel
Språk: Svenska (expansionerna på engelska)
Antal deltagare: 2-5
Ålder: 15+
Speltid: 1-2 timmar
Spelet innehåller:
Svensk distributör: Alga
Niclas Stenberg : 02-12-18
|
