Star Wars: Knights of The Old Republic
(PC CD-ROM)

I en galax långt borta, för bra mycket längre sedan än vi är vana vid, utkämpas ett krig. Ett krig mellan republiken och Sith-lordernas imperium.
Gigantiska rymdflottor möts i slag som utplånar planeter.
Ljussablar korsas så gnistorna flyger och väldiga urladdningar av Kraftens bägge sidor slungas fram och tillbaka.
Och vid galaxens yttersta kant vaknar ett uråldrigt hot till liv igen.

Strandsatta på en okänd planet njuter våra hjältar av utsikten.

Det här är flera tusen år före det att Anakin Skywalker, som skulle komma att bli Darth Vader, föds.
Detta är republikens glansdagar. De Mandaloriska krigen är utkämpade och vunna och de båda jediriddarna Revan och Malak borde kunnat återvända som hjältar. Istället återvänder de som Sith-lorder och erövrare.

Bioware har ju gjort sig kända för att göra gedigna rollspelsäventyr.
"Baldurs Gate"-spelen är av många hyllade som det finaste genren har att erbjuda än idag och "Never Winter Nights" är även det mycket populärt. Men "Dungeons and Dragons" är en sak.
Hur klarar Bioware av att förvalta "Stjärnornas Krig"?

Lysande, måste jag svara på den frågan. "Knights of The Old Republic" låter oss besöka ett flertal platser väl kända för Star Wars-fantasten.
Allas vår favoritöken Tatooine och wookiernas beryktade skogsbeklädda hemvärld Kashykk. Vi får inblick i hur det mystiska sandfolket lever, i mandaloriernas kultur och vi får också lära oss en hel del om den mörka sidan av Kraften och Sith-lordernas bakgrund.
"Knights of The Old Republic" är, precis som "Baldurs Gate"-spelen, väl balanserat mellan dialog och action. Den problemlösande delen är däremot inte så värst avancerad utan består mest av lite olika matteproblem som dyker upp här och där samt nogrannhet i att läsa/lyssna på de olika dialogerna.

Spelet annonserades först som en produkt enbart för X-box, men Bioware och Lucas Arts kom snabbt på bättre tankar. Tur är väl det, för det hade varit jobbigt för plånboken att köpa en X-låda bara för att få spela "KoTOR" om än förmodligen väl värt det.
Precis som i "Baldurs Gate"-serien kan du välja att spela som god eller ond och kampanjen ändrar karaktär allt eftersom du svänger åt ena eller andra sidan.
Det finns också givetvis gott om sidouppdrag som du kan ta för att tjäna pengar eller erfarenhetspoäng. Så spelet har helt klart en ganska lång livslängd, även om jag måste erkänna att vissa partier känns sega att köra igenom igen direkt efter att man klarat spelet som god.

Handlingen är kanske inte direkt nyskapande, men den är tillräckligt gripande för att man ska sitta och köra med den där "bara en liten stund till"-känslan som är så livsfarlig vad gäller datorspel.
Rätt vad det är så är det mitt i natten och du borde ha gått och lagt dig för länge sedan, men vad gör det när du just fick förmågan att skjuta blixtar med kraften?
Allt börjar när republikens flaggskepp "The Endar Spire" attackeras av Sith-flottan. Du ligger i din hytt och rycks ur dina mardrömmar av kraftiga explosioner. Plötsligt måste du fly från skeppet innan det går under.
Tillsammans med dekorerade krigshjälten Carth Onasi lyckas du ta dig ner till planeten Tarsis och måste där hitta ett sätt att rädda Jedi-riddaren Bastila och fly undan den blockad som Sith-flottan lagt runt planeten.

Efter det bär vägen runt galaxen och tillsammans med dina nyfunna vänner nystar du upp hemligheten bakom Sith-flottans till synes outsinliga resurser och de omständigheter som ligger bakom dartharna Revan och Malaks fall.

I spelet har du tillgång till din egen karaktär och varje gång du lämnar din "bas" kan du välja upp till två andra karaktärer ur ett galleri på sammanlagt nio stycken. Alla har sina egna förmågor och är bra på olika saker.
Du kan hela tiden välja vilken av de tre aktiva karaktärerna du vill kontrollera och de bägge andra hakar på.
Det märks en smula att spelet är designat för X-box.
Styrningen på en PC känns inte alltid så intuitiv och framför allt saknar jag förmågan att flytta kameran i höjdled.
Dessutom är inventariesystemet fruktansvärt yxigt. Det är nästan omöjligt att få reda på om du har fått något nytt föremål om du inte är uppmärksam, eftersom knappen "Show New Objects" visar alla objekt du någonsin fått genom hela spelet. Dessutom är det svårt att hålla någon riktigt överblick över.
Lite tråkigt faktiskt.

Grafiken växlar mellan jättesnygg och en smula ålderstigen på ett märkligt sätt. Samtidigt som modellerna är snygga så är texturerna ibland lite väl tvådimensionella och "kulisserna" bortanför spelytan ser ibland både pixelerade och suddiga ut. På ett ställe såg jag dessutom ett av hörnen i den kubformade välden. Det var en sant metafysisk upplevelse.

Ljudet i spelet är mycket bra, framför allt så har man lagt sig an att hitta duktiga röstskådespelare, något som bidrar enormt till närvarokänslan i spelet.
Mitt enda klagomål vore att alla utomjordiska språk låter misstänkt lika oavsett vad som sägs.

Slutligen kan jag bara komma med en stark rekommendation, om du bara ska köpa ett spel i år och inte köpte "KoTOR" när det släpptes i fjol, slå till med en gång. Du kommer med all säkerhet inte att bli missnöjd.

Innehållsförteckning:
Kraften
Ljussablar
Wookies
Sandfolket
Jawas
Droider
Yodas farfars farfar.

Spelat på:
Pentium IV 2,66Mhz, 768 Ram, Geforce 2 64 MB grafikkort
Minimikrav:
Pentium III 1GHz, 128 MB Ram, 32 MB 3d-grafikkort

Harald Åberg : 04-04-14