Heroes of Might And Magic IV
(PC)

Överraskande nog är detta en uppföljare till flera andra spel med samma namn. De har jag inte spelat. Jag har spelat fyran, som är den senaste i serien. Mitt första intryck var det av ett stelt och platt spel, "här blir det inget överbetyg" tänkte jag. En timme senare satt jag kvar och tänkte "är det här så bra egentligen?", tre timmar senare satt jag fortfarande kvar. Ni börjar se vartåt det lutar, eller hur?

Just precis, det är ett medryckande spel. Men det var "Bard's Tale"- serien på C-64:an också på sin tid, ett väldigt roligt spel till och med. Och hur mycket har egentligen hänt sedan dess? Det går fortare att ladda in spelen, det är ju bra. Man slipper vänta en halvtimme på att spelet ska ladda klart. Toppen. Men när den första nostalgin släppt så smakar det här spelet mer gårdagens pizza än barndomens smultron.

Det är kul att gå runt med sin armé och sin hjälte och banka ihjäl diverse övernaturliga kräk, erövra nya kvarnar (!) och gruvor och samla på sig nya rikedomar. Det skulle mycket väl kunna vara så att det här är det fulländade spelet i genren "turnbaserade fantasyspel".

Backa bandet.

Jo, det står faktiskt "turnbaserade". Alltså, hallå, det är tvåtusentvå. Tvåa-Nolla-Nolla-Tvåa. Realtid är, har varit och skall vara. Må någon bryta detta bud skall detta ske med inställbar hastighet på striderna (eller dylikt), eljest skola straffet drabba hårt och orättvist.

Men nu talar jag först och främst om kampanj-delen av spelet, när man spelar flera människor tillsammans framför datorn kommer det turbaserade mer till sin rätt. En sådan 'hotseat'-funktion, skulle knappast fungera i realtid, utan rena slagsmål över tangentbordet med brutna fingrar och förlorad vänskap som följd.

Grafik:
Hur är då grafiken i "Heroes"? Tja, som bilden här intill antyder - inte så där värst rafflande. Den fyller sin funktion, men det gjorde den i gamla "Warlords" också, och det var till Amigan. Hjältarna är väldigt lika varandra och samtliga är riktiga

Sverige, Argentina och ett Kryss.

tunnisar. Var finns det feta, kraftiga hjältar och skurkar? Det känns som om John Rhys-Davies (Gimli i "Sagan om ringen" och Front de Boeuf i "Ivanhoe") borde göra en insats här...

Ljud:
När man går runt i spelvärlden spelar en musikslinga. En operaslinga. Och att höra en man sjunga samma operaslinga om och om igen, får i alla fall mig att längta efter vilken blip-blop-dynga till plattformsspelsbakgrundsmusik som helst. Ljudeffekterna är simpla men charmiga. Jag gillar änglakören som återuppväcker en död hjälte som druckit "Immortality Potion". Jag tycker däremot inte alls om att inte alla stora textsjok läses högt av någon, nu är det bara vissa (de i början av vart uppdrag) som någon läser med dramatisk fantasy-intonerande stämma. Det känns varken hugget eller stucket, antingen; läs all text högt, eller; förkorta de sabla mellantexterna. Det ska vara tillräckligt för att ge lokalfärg och stämning, inte någon jädra roman. Vill jag ha det sträcker jag mig efter en bok. Vilket också skedde, när jag ledsnade.

Flerspelarläge:
Finns inte. Inte än i alla fall, även om 3DO lovar och svär att den är på väg. 'Hotseat' varianten som jag beskrev tidigare är vad som bjuds och den är inte så pjåkig den. Jag menar: Hur stor skillnad kan det bli av att man lägger till ett multiplayerläge? Man lär ju ändå få vänta på sin tur...

Buggar:
Tja, jo det finns det. En i alla fall. Ibland äter spelet oförklarligt upp minnet och segar ihop till en långsamhet i klass med en sinnesslö ABC-80. Trist.

Kan DU ringa in den äkte Gryphonheart-arvingen? (Tips: Det är inte banditen...)

Spelat på:
Intel Pentium 1,7 Ghz, 256Mb Ram, GeForce 2 GTS Grafikkort, Windows XP

Minimikrav:
CPU 300Mhz*, 128Mb RAM, DirectX 8.0, 4MB 3D Grafikkort.

*fast helst 400Mhz

Innehållsförteckning:
Fantasyhjältar
Magi
Drakar & Hydror
Äkta arvingar
Dödsfiender
Små, små söta älvor som dödar

Svensk Distributör: PAN Vision

Wilhelm Hedin : 02-06-12