|
Star Trek: Bridge Commander
(PC)
Jag säger det med en gång så är det sagt,
jag är en trekker.
Helgens givna höjdpunkt är självklart "Star
Trek Voyager" och ett av mina största irritationsmoment
är att jag inte har råd att slanga upp cirka sju lax
för "Star Trek: Next Generation" DVD-boxarna.
Även om jag inte talar klingon eller klär upp mig i stjärnflottistuniform
så är jag en sån kille som blir till mig av glädje
när jag får chansen att flyga ett skepp som Enterprise.
Därav följer att jag borde älska det här spelet.
Varför i hela fridens namn blir jag så arg på det
då?
Det börjar bra. En maffig inledningssekvens med en stor rymdkatastrof,
kaptenen på ditt skepp blir till subrymdsmos och vips "instant
promotion" - du är kapten.
För att vänja dig med systemet så får du en
genomgång av funktionerna med ingen annan än kapten Jean
Luc Picard som instruktör.
Totally Games har dessutom kostat på sig att anlita
Patrick Stewart för att göra rösten, autentiskt
så det räcker med andra ord.
 |
|
Inte konstigt att hon ser sur ut, hennes händer
är ju fyrkantiga klumpar.
|
Efter ett par enkla manövrar och en inte allt för svår
strid glider vi vidare på nya äventyr. Picard lämnar
skeppet och jag tar över på riktigt.
Ok, beama över förnödenheter på en planet,
åka till nästa och beama saker dit, rädda ett skepp
från att åka in i en asteroid.
Det är just här vid asteroiden som jag får tokfnatt.
Första gången hinner jag knappt reagera förrän
skeppet blästrat fullt in i asteroiden och exploderat.
- Lås en dragstråle på skeppet, vrålar jag
minst lika myndigt som kapten James T Kirk någonsin
gjort.
- Skeppet är utom räckhåll, svarar min lame vapenofficer
och vi ser gemensamt på när rymden lyses upp i ett praktfullt
fyrverkeri.
- Jag måste tyvärr informera stjärnflottan om din
oförmåga att rädda det här skeppet, säger
min beskäftiga försteofficer, en kvinna som uppenbarligen
är syster med kapten Kathryn Janeway.
Två så självgoda personer kan inte uppstå
ur olika släktträd.
 Så,
jag får sparken och spelomgången är lika över
som min karriär inom stjärnflottan.
Den enda fortsättningen härifrån vore en plasmarörsskrubbningssimulator.
Nåja, det här är ett spel och jag kan fortsätta
ifrån min senast sparade omgång.
Här kommer nästa irritationsmoment, det visar sig att
de enda tillfällen spelet sparas är på vissa fasta
punkter.
Den här sparningen ligger straxt efter Picard lämnat skeppet,
men praktiskt nog straxt innan den ruskigt långa filmsekvensen
med min förhatliga försteofficers dagboksanteckningar.
Efter det så måste jag åka till en planet och
lämna av förnödenheter, sedan en annan...
Vänta nu, var låg den planeten?
Jag går igenom alla mina navigationsmenyer men hittar inte
ett skvatt, jag frågar min försteofficer:
- Vi måste skynda oss att lämna förnödenheter
till kolonin.
Jag vet det, några förslag?
- Vi måste skynda oss att lämna förnödenheter
till kolonin.
Kirk får Spock, Picard får Riker,
Janeway får Chakotay och vad får jag?
Rainmans syster, en vrålautistisk papegoja som inte
bidrar till skeppet på något vis!
Efter femtiotolv försök hittar jag rätt, jag hade
bara läst menyerna fel.
Inte konstigt att rymdkrigsakademin är en så lång
och gedigen utbildning när skeppens operativsystem uppenbarligen
är MSDOS (funktionellt, stabilt och höljt i dunkel).
När jag väl dumpat av förnödenheter på
den andra kolonin får jag återigen en nödsignal.
Deja Vu! Efter att ha brottats med konfigurationen på navigeringen,
antingen är jag extremt dum eller så är det enklare
att installera Linux, bär det av till fel plats.
Ladda om, se på film, åka till planet, åka till
ny planet, åka rätt.
Ok, skepp i nöd.
Dragstrålen fungerade uppenbarligen inte, förslag någon?
Jag måste ha sett fel när jag sett på Star Trek,
mig tycks det som om bryggan jämt är full med intelligent
liv som sprudlar med kreativa lösningar på omedelbara
och livshotande problem.
Den som sitter vid sensorerna hinner knappt säga "Det
är en subrymdsbaserad livsform som anfaller oss för att
den tror att vi är mat", förrän någon
har remodulerat sköldharmoniken för att sända ut
inverterade tachyonpartiklar i fas med livsformens biogeniska fält
(fråga inte ens vad det betyder, bara le, nicka och se nöjd
ut).
Men inte på mitt skepp, jag har förutom Frau Rainman
begåvats med tre officerare med den sammanlagda initiativförmågan
hos en terrellisk ultrasnigel.
Pang, bom, skepp i asteroid, beskäftigt skällande från
försteofficer, ny karriär som mattläggare på
Deep Space 9 och nytt laddande.
 |
|
Mannen till höger har en märklig
förkärlek till att skjuta på vänligt
sinnade skepp.
|
Film (om någon hittat ett sätt att hoppa över de
här scenerna maila mig, först öppnade rätta
svaret vinner ett slumpvis valt PC-spel), planet, rymd, planet,
nödrop. Jag börjar få in rutin på det här
nu.
Efter omfattande sökande på internet hittar jag lösningen
(bifogas på intilliggande sida) och kan äntligen få
fortsätta.
Jag får utkämpa ett par vilda rymdstrider, byta till
ett större och flottare skepp och börjar äntligen
förlåta spelet. Filmsekvenserna och det oerhört
oförlåtande sparningssystemet är fortfarande irritationsmoment,
men nu börjar jag få lite häng på kontrollerna
och spelet är faktiskt riktigt roligt.
Grafiken är snygg, bryggan och de stackare som hänger
där är tyvärr lite stela och onaturliga, men rymdskeppen
är tokflotta.
Ljuseffekterna är härliga och i sina bästa stunder
ser det ut som stridsscener ur någon av de senare versionerna
av TV-serien.
Ljudet är det inget fel på med klassisk Star Trek-musik
och phasrarna blästrande för fullt.
För att ge en verklig Star Trek upplevelse har spelmakarna
hyrt in inte bara Patric Stewart som Kapten Picard utan även
fått med Bernt Spiner som androiden Data, även
han känd från "Star Trek: the Next Generation".
Det finns ett ganska hyggligt manus bakom spelet och singelspelarkampanjen
är lite som att se ett avsnitt av TV-serien ur kaptenens ögon.
Men inlärningskurvan, den inlärningskurvan.
Alltså, antingen är jag dummare än en ferengi med
sniff på enkla pengar eller så är det faktiskt
skitsvårt att lära sig förstå hur man skall
gå till väga.
Det är inställningar man knappt vet finns som skall toppas
till max och det är fotontorpeder som skall stängas av
eftersom ens idiot till vapenofficer annars glatt drar in en "maximum
spread" in i närmsta vänligt sinnade rymdstation.
Inga poäng går till den som gissar vem som får
skulden och avskedas när det händer.
En stor del av tiden tror jag faktiskt att det bara hänger
på tur att jag faktiskt eventuellt lyckas ta mig någonstans
över huvud taget, eller för den delen överleva en
batalj.
Sen är det det här med gränssnittet.
All grafik utanför skeppet är toksnygg, man blir riktigt
glad när man ser det.
Men på bryggan är det en annan visa.
Allt är kantigt och fult, särskilt försteofficer
Beskäftig Bitch och eventuella kontrollpaneler men även
de övriga besättningsmedlemmarna lider av någon
form av kubistsjuka.
Du styr spelet genom att styra kaptenens blick, vilket är megacoolt,
men att fösöka låsa blicken på din teknikchef
och sedan klicka på honom för att få fram menyn
kan vara lite påfrestande när skeppet kränger under
romulanska disruptorsalvor.
En annan produktionsmiss är att du som kapten inte har några
repliker.
Detta är förmodligen för att du lättare skall
kunna känna att det verkligen är du och inte någon
annan fomme som sitter på bryggan.
Men när man talar med kaptenen på ett klingonskt stridsskepp
och ens nolla till försteofficer envisas med att föra
ens talan samtidigt som den andre kaptenen tilltalar kapten och
inte någon annan flagnar realismen något.
Dessutom kunde det ha varit väldigt trevligt med ett par dialogval
som kunde påverkat spelets handling.
Med lite mekande, så skall man tydligen kunna röststyra
spelet.
Det verkar förvisso oerhört coolt, men jag hittar inte
min mick så den möjligheter får tyvärr förbli
outforskad.
Jag skulle verkligen vilja rekommendera det här spelet även
till folk som inte gillar Star Trek, men misstänker att bara
trekkers har ork nog att sitta igenom den slöa inlärningsprocessen
eller se om besättningsmedlemmarnas dagböcker tjugo gånger
bara för att de inte kom ihåg att sätta sensorerna
på 110%.
Innehållsförteckning:
Star Trek-stämning
Stora rymdskepp
Kosmiska gasmoln
Romulaner
Klingoner
Cardassier
Ferengier
Anomaliteter i rymdtidsväven
Ditt eget rymdskepp
Spelat på:
AMD Athlon 1,2 Ghz, 384Mb Ram, 64Mb GeForce 2 Grafikkort, Windows
XP
Minimikrav:
PII 450 Mhz, 64Mb ram, 16Mb Direct X 8.0 kompatibelt grafikkort
Svensk distributör:
PAN-vision
Harald
Åberg : 02-07-07
|
