|
Black & White
Spelet för onda ondingar
och goda godingar
(PC)
Ett spel som är en lyckad korsning av "Populus" och
"Creatures", där man får vara en allsmäktig
Gud som kämpar mot andra gudar om herraväldet och folkets
tro.
Ett gränsnitt som endast består av muspekaren i form
av din hand, där mäktig magi och mirakel kastas genom
att rita symboler med handen...kan det bli bättre???
Självklart!
Hade det inte funnits något mer, hade jag tröttnat under
de första timmarnas spelande.
Vad är det då som gör spelet speciellt?
Jo, den magiska varelsen som man har som sin hantlangare, i mitt
fall en tiger, som i början knappt var 3 meter hög och
söt som en kattunge.
Nu tror ni kanske att spelet bara är för småungar
som gillar gulliga djur, men nix. Varelsen blir vad du gör
den till - lär sig kasta mirakel, vad den får äta
och hur den skall behandla människor...Och den växer!
Jag
har lagt enormt mycket tid på att uppfostra min lilla tiger,
med smekningar när den gjort något bra och örfilar
när den gjort något dåligt, och har på detta
sätt insett att jag aldrig skall skaffa barn.
Mitt största problem var nämligen att jag inte bestraffade
tigern när den var elak, för det såg så otroligt
roligt ut när den plötsligt fick för sig att kossor
var fiender och kastade dem så fort tillfälle gavs, och
när den tyckte att hus var perfekta att skita mot och korvar
stora som hästar rullade genom byn och fick bybor att fly eller
svimma och staket att rasa omkull. Att människor var mumsiga
förstod den snabbt och eftersom det alltid fanns fler av dem
än av får, grisar, kor, så lät jag honom hållas...detta
och mycket mer ledde till att han blev något av en paradox.
Han kunde hela folk, ge dem mat, underhålla dem med dans,
bevattna deras grödor - för att i nästa stund plocka
upp nån och stilla sin hunger.
Det är detta som gett spelet dess namn, Black&White, och
gör det så förbannat roligt. Inga trista moralkakor
här, ingen riktlinje du måste följa för att
klara spelet. Bara var dig själv, eller raka motsatsen.
Är
du snäll och rar och aldrig skadar något levande, så
blir ditt tempel vackert med vita duvor som cirklar runt det, fågelsång
hörs i fjärran och livet är sockersött, och
om varelsen är god så omges den av en aura av ljus och
ser ut som ett barns mysdjur ...har jag läst nånstans.
För det gäller inte mig.
Om mina undersåtar gnäller för mycket eller börjar
tappa tron, så offrar jag dem, kastar runt dem, eller låter
dem drabbas av min nu mera 30 meter höga och rätt elaka
tiger.
Mitt tempel är blodrött och förvridet, rikligt befolkat
med fladdermöss, och då och då hörs obehagliga
klagoskrik eka över området jag härskar över.
Min tiger fick långa klor och ett ondskefullt grin, som blottade
dess vassa tänder och osade svart rök, för att mååånga
timmar senare bli snällare pga att jag ändrade spelstil.
För att ta över en by med icke-troende så använder
jag nu mera alla möjliga onda knep - förgiftar dem, kastar
stora stenblock eller eldklot på deras hus och skickar in
flockar med hungriga vargar. Problemet är att när de äntligen
accepterar mig som sin gud så är befolkningen decimerad,
har ingenstans att bo och inget att äta, så då
skickar jag in min tiger för att hjälpa dem med diverse
trevliga mirakel.
Ett effektivt sätt att öka sin makt, men nackdelen var
att min skyddsling blev snällare, och jag blev djupt störd
när jag första gången såg honom gå ned
på knä och be...uuurk!

Så tro nu inte att din goda eller onda inriktning är
permanent, vilket speciellt ni som är goda kommer att se.
Det går nämligen att ta med sin varelse på singelplayer-skirmish
(du mot 1-3 datormotståndare) eller multiplayer-spel mot kompisar
och okända som också haft den goda smaken att köpa
spelet. Detta kan göras när som helst och din varelse
får nya kunskaper som kan användas i singelplayer-spelet.
Om det inte är ett gäng goda som möts, bara för
att se hur lycklig plats de kan skapa, kan du räkna med att
det blir aggressivt och brutalt, med hög risk att både
du och din varelse får en lite ondare inriktning efteråt.
Nu har jag inte tid att skriva mer...måste återgå
till mitt försök att göra tigern ond igen, och att
lära honom den absolut kraftigaste besvärjelsen.
Något jag redan lagt åtskilliga timmar på.
Allt för att bli den mäktigaste och ondaste guden som
någonsin plågat de patetiska varelser vi kallar människor!
Lars
Magnusson : 01-05-25
|