"Alien vs Predator II" är en annan femma.
Grafiken är bra, om än fortfarande något otydlig ibland. Det ligger i och för sig i spelets stämning att vissa banor är mörka och eländiga, men i längden kan det bli något påfrestande. Men det ökar helt klart creepy-stämningen.

Själva grejen med "Alien vs Predator II", jämfört med andra spel i genren, är givetvis det faktum att man kan spela som tre helt olika karaktärer; Alien, Predator, och Marine.
Som Marine är man helt enkelt en vanlig snubbe som får tampas med både aliens och en och annan Predator. Arsenalmässigt vinner Marine, som har ett antal kraftbössor att plocka fram, men annars är inte mycket att säga om den karaktären, förutom att spännings- och skräckmomenten blir som störst genom denna.
Som Alien känner man sig just som den läskige karaktär man föreställer, men annars är jag inte så mycket för att krypa kring i skuggorna och väsa.
Som Predator är man mäktighetsminister; osynlig och med otroligt coola vapen går man på jakt och skrattar rått varje gång man lyckas med en perfekt dekapitering.

Till spelets nackdel kan sägas att det är ganska lätt.
Dock när det kommer till att spelas i nätverk blir det inte lika enkelt; som vanligt har man att inse att vissa människor viger sitt liv åt att bli den perfekte Alien vs Pradator II-spelaren, och därmed bjuds man upp till rammelbuljong så det står härliga till när man stöter på dessa (jämför med Quake, Half-Life m.fl.). Förvånade nog är det Alien som vinner i nätverket, mycket för sin snabbhets skull. Som Predator står man sig slätt, eftersom osynlighet inte fungerar på de rackarns aliens. Marines får i nätverk tjänstgöra som, just det, prey.

Innehållsförteckning:
Om betyg hade givits - en 4:a
Halshuggningar
Läskighet
Mäktig story
Predatorn

Olle Lindkvist : 02-01-07