Lars Winnerbäck
Konserthuset, Göteborg 2004-10-30

Med ett färskt album kom Lars Winnerbäck till ett höstfärgat Göteborg för tre spelningar i Konserthuset.
Det är första turnén på länge utan kompbandet Hovet, och första spelningen i Göteborg inför en sittandes pubilk.
Dessa tre ingredienser skulle visa sig bli ett mycket lyckat koncept.

Lars Winnerbäck © Universal Music AB, Foto: R. Börjesson

Det kändes rätt märkligt att komma in och sätta sig ner i Konserthusets sköna stolar och vänta på att spelningen skulle börja.
Jag har förvisso varit på sittande spelningar förr, men det var ett tag sedan nu (Dylan -00 eller nåt).
Dock har jag har aldrig förut sett en Winnerbäck-konsert sittandes och även om det är en akustisk turné utan kompbandet Hovet så fanns där en viss skepsis hos mig. Något som definitivt försvann senare under kvällen.

Anna Ternheim heter tjejen som fått möjligheten att spela förband.
Hon spelade ett par melodiska och vackra låtar från sin debutskiva "Somebody Outside" och gjorde ett bra jobb som förband. Det var nog fler än jag som bestämde sig för att köpa hennes skiva senare på väg ut.

Efter tjugo minuter kliver Anna av och kvar på scen står en stol och ett litet bord med två glas på. Istället för en vanlig backdrop hänger en väldigt stor skärm där en ganska trist bild projiceras för tillfället. Precis när vi tröttnat på att titta på stolen, bordet och den trista bilden kliver Winnerbäck in på scenen, sätter sig till rätta, plockar upp sin gitarr och spelningen kan börja.

Det märks att det inte var överdrivet länge sedan Winnerbäcks senaste skiva "Vatten under broarna" släpptes. Det är en hel del material från den skivan bland de första låtarna, och inte gör det mig något, jag har sett fram emot att höra dem live. Den annars på Winnerbäckspelningar så karaktäristiska allsången saknas.

Winnerbäck är ju numera en ganska rutinerad artist och har vett nog att blanda ut de nya låtarna med äldre material.
Och det är just denna blandning som gör detta till en riktigt bra spelning.
Vi bjuds på låtar från samtliga skivor utom "Rusningstrafik", och alla gör de sig riktigt bra även i akustisk tappning. Låtarna får inte helt oväntat en helt annan framtoning nu än när de tidigare spelats i mer rockiga versioner med elgitarrer, trummor, bas och körflickor. Att låtarna även tjänar på att framföras av en ensam Winnerbäck, inför en sittande publik, råder det inget tvivel om.
Istället för att ägna en femtedel av spelningen åt att undvika att bli trampad på av överberusade tjugoåriga pojkar eller att får gälla fjortisskrik i örat, så kan man nu lugnt luta sig tillbaka, lyssna på låtarna och höra texterna. Något man förvisso kunnat göra hemma i finfåtöljen också, men där går man miste om den speciella känsla och framtoning som låtarna ändå alltid får live.

Mellan låtarna bjuds vi på små anekdoter av vår vän på scenen.
Allt från hur Winnerbäcks mobiltelefon ringde och spelade "Hum hum från Humlegården" mitt under en Tomas Andersson-Wij-spelning till att låten "Kom änglar" är skriven i Göteborg, något som Winnerbäck försäkrar att han minsann inte säger i varje stad. Och undra på det, hur spännande är det för publiken i Sundsvall att veta att "Kom änglar" är skriven på västkusten.
Apropå "Kom änglar", under den låten inser jag hur mycket akustiken i Konserthuset gör för allsången, maffigare allsång än det som publiken bjuder på under den låten får jag leta länge bland mina konsertminnen för att finna.

Förutom "Kom änglar" så är det två andra låtar som etsat sig fast i minnet.
Det finns några låtar jag länge har önskat att få höra live, och för många av dem har jag sedan länge gett upp hoppet. Därför kom det som en härlig överraskning att till sist få höra "Under månen" live för första gången. Det märks att låten är hämtad från första skivan "Dans med svåra steg", för stora delar av publiken verkar inte känna igen den. Men de som gör det, och längtat efter att få höra den, njuter i fulla drag. Lite senare under spelningen kommer en annan låt som jag minns av helt andra skäl, när Winnerbäck spelar de första ackorden i fantastiskt vackra "Timglas" lägger sig sorlet i Konserthuset och låten framförs inför en hänförd och helt tyst publik.

Spelningen fortsätter, och Lasse fortsätter blanda, från "Vatten under broarna", från "Kom", från "Singel", från "Söndermarken".
Mot slutet av spelningen kommer en hel drös med publikfriande låtar, hela salongen står till slut upp och "Pollenchock och Stjärnfall" kom nästan upp i samma allsångsdivision som "Kom änglar".
Spelningen avslutas som så ofta förr med "Du hade tid", Winnerbäcks tolkning av Ani Difrancos "You had time".
En värdig avslutning på den kanske bästa Winnerbäckspelning jag varit med om någonsin. När jag reser mig hoppas jag att det skall komma flera tillfällen att få avnjuta spelningar av såväl Winnerbäck som andra artister i Konserthusets sköna stolar.

Innehållsförteckning:
Maffig allsång
Sköna stolar
Vackra bilder på storbildsskärmen
Tokigt många gitarrbyten

Ulf Klingnäs : 04-11-02