Ulf Lundell
Skansen, Stockholm 2006-08-03

Ulf Lundell är ju känd för sina brevskriverier, så efter årets konsert på Solliden funderade Bulldozers Jörgen Krusell hur det skulle sett ut om herr Lundell skrev ett brev till honom om den bevittnade konserten.

Hej Jörgen!

Läste ditt brev angående vad du tyckte om förra årets sommarkonsert på Skansen. Svarar nu direkt efter årets konsert.
Som du vet har jag ju rykte om mig att vara rätt svår och tvär.
Så att helt följa dina råd ligger inte i min natur. Sen brukar det ju bli ett jäkla liv när jag skriver brev så förvänta dig inte för mycket av mina rader här.

I år inledde jag ju med att sjunga om att vi två skulle vara tillsammans och det var väl fint utan att vara för insmickrande.
Jag har svårt att låta bli att sjunga om när folket bygger landet, så den låten fick vara med igen och mitt mellansnack innan var väl kul?
Det här om att lemurerna parade sig när de fick höra min musik. Jag bad er i publiken att göra likadant.
Lydde du mig förresten?

Å sen då?
Sen slog jag väl alla med häpnad när jag drog ”Öppna landskap”.
Många år sedan Stockholm fick höra den sist.
Har varit så trött på den, men nu, ja min röst höll fint i alla fall.
”En förlorad värld” fick du höra och jag vet att du gillar den, men såg också på dig att ”Senare år” gick hem rätt bra.
Som du märkte var jag på mycket gott humör denna dag och hörde du vad alla skrattade när jag pratade om mitt skivbolag. Rena marknadsföringen, inte illa av en gammal revolutionär som mig.
”Che Guevara lever, men inte revolutionen”, som jag sa.
Du förstod nog inte vad jag menade.

Ja Jörgen, sen gjorde jag det svårt för dig, kan inte låta bli.
Jag vet att du tycker ”Du har ett jobb” är sisådär, trots det för dagen bluesiga. När jag dessutom totalt gjorde om publikfriaren ”Hon gör mig galen” lät det ju nästan som samba. Och där stod jag med maraccas och såg till att aldrig få till en riktig allsång. Spännande va… ?

Sen när du stod där och muttrade som värst så släppte jag fram ”Ut på vägen igen”. En av dina favoriter, jag vet. Den lät ju som vanligt, lite skränigare än på plattan kanske, men ändå skön. När jag körde min hitkavalkad så pep min röst till ibland. Jag skulle yla ”oh la la jag vill ha dig”, men du mina stämband har fått jobba under åren.

Blev snabbt dags för det vanliga spelet för galleriet.
Jag och bandet gick ut, ni applåderar en stund, jag kom in igen. Surprise!
Då ställde jag mig in fint genom att sjunga först om stockholmstjejer, sen att jag ville gå hem med dig och sen hehehe.
Just när du trodde allt var okej så kör jag ”Går på promenaden”, den låt som du tycker är bland det sämre jag gjort. Du verkar att ha lika svårt varje gång med att fatta varför övriga i publiken låter så nöjda när den kommer.
Såg det i ditt ansikte Jörgen.

Men du, vilket tryck det var i ”Det är gott att leva” den här gången och när det blev extranummer igen så vände jag tvärt.
Drog ner tempot, spelade nya ”Under vulkanen” och ja den är rätt inspirerad av min Kubaresa jag gjorde nyligen.

Att sen avsluta med ”Chans” kändes helt rätt och du och alla övriga frälsta höll nog med.
Ja du, personligen tyckte jag nog att jag i och med den här spelningen gjorde ett av mina starkare framträdanden på Skansen under 2000-talet, en bra bit över godkänt. Tror du håller med mig och tack för ditt intresse.
Utan dig hade ju inte det här brevet skrivits överhuvudtaget.

/Uffe

Innehållsförteckning:
Jättestor grillkorv
Regnkläder i ryggsäcken
Smältande piggelin

Jörgen Krüsell : 06-08-06