Ulf Lundell
Tyrol, Stockholm 2005-11-05

Lundelldags igen.
Mitt i mörka november spelas det för fulla hus på Tyrol i Stockholm.
Ulf Lundell är en artist som inte ligger på latsidan och för mig innebär detta att det ibland känns som om allt jag skriver om är Uffes förehavanden.
Sällan är det dock denna artist kommit mer till sin rätt än under Tyrolspelningarna. Det blir mer tight och mer kontakt, mer känsla än vid det stora utomhuspelningarna på Solliden till exempel.
Tyrolspelningarna är ett forum som tycks passa bra.

Inledningen på Tyrol andas tunggung och låter bluesigt bra. När så Lundell sjunger om att "En kvinna är vad du reser till" som sjunde låt så nås en riktig formtopp. Helgjuten version med härligt sköna och finstämda gitarrsolon skickar bort hösttristessen för en lång stund.
"Jag hade en älskling en gång" låter som vanligt bra. Att sedan slippa farten i "Skyll på stjärnorna" och i stället bara få höra sång och ett piano får en att undra varför den låten gjordes med fart från början ens? Inga lederhosen och snöiga alptoppar på Tyrol, men när "Snön faller och vi med den" så är det totalskönt att leva och tror att många i publiken höll med om det just då.

Efter snön kommer konsertens enda längre svacka när tre sega blueslåtar lättast sammanfattas med ett zzzzzzzzzzz.

Som tur är kontrar Lundell & co med "Rom i regnet" och "Hon gör mig galen" där allsång, mandolin, lugna passager samt rockös varvas om vartannat. Blir dessa låtar aldrig uttjatade? Nä, inte så länge det finns kvinnor som gör mig galen.

Med "En förlorad värld" nås kokpunkten. Vilket saxofonsolo! "Blås oss till Malaysia", som Lundell uppmanar saxofonisten och nog blev vi blåsta alltid. Både dit och tillbaks.
Tiden går fort när Lundell har roligt och två timmar har gått när det blir extranummer. Blä för "Går på promenaden", som jag tycker är just blä, men majoriteten i lokalen tycks nöjda, så vem är jag att ifrågasätta deras låtgillande?
"Tuff match" och att sjunga om härligt och farligt faller mig bättre i smaken och sedan blir det mer extranummer.

"Connemara" har jag inte hört live förut, kul, men den är bara godkänd hur som helst. Med "Vinterland" följer en svängig och härlig rytm och den sitter som en joddlar-tyroler-hatt på basisten i Rammstein – riktigt bra.

I somras klagade jag i min recension här på Bulldozer att jag aldrig fick höra "Snart kommer änglarna att landa". Tror rätt säkert att Lundell inte läst mitt inlägg från i somras, men nu kom låten som sista bit i dagens konsertpussel som bit för bit blev en helhet väl värd att minnas.

Innehållsförteckning:
Svettig serveringspersonal
Surjo som spelade med Boppers på en skiva
"Har inte du kommit fel nu" (inte ha Hammerfalltröja på Lundellkonsert)
Pommes frites på golvet

Jörgen Krüsell : 05-11-06