Ulf Lundell
Skansen, Stockholm 2002-07-11

Vissa traditioner gillar jag. Sommarkonsert med Ulf Lundell till exempel. Han gjorde två spelningar på Solliden, Skansen, denna sommar.
Jag såg den första konserten och kan konstatera att det var vassare förra året, men ändå riktigt bra den här gången med.
I den här texten tänker jag utgå från att alla som ser ned på Lundells fans och hans låtar är idioter, bara så ni vet.

Eftersom DN sänder ut Lundellhatare som Po Tidholm och Karolina Ramkvist att recensera så är det inte mer än rätt att jag får stå upp som en försvarare för en artist som gett mig mycket.
Ni otrogna får dissa Lundell hur mycket ni vill och jag gör detsamma med er nu.
Håll till godo.

Först: två saker var dåliga med konserten.
Det lilla problemet är att det var mycket material med från nya skivan "Santa Monica" som inte släpps förrän i höst.
Totalt okända låtar ställer till det lite vad gäller igenkänningsfaktorn och stämningen.
Det stora problemet under spelningen var annars att se något av vad som hände på scenen. Solliden är fint men som konsertplats mår den bäst av att TV-sända Lasse Berghagen.
För att se Uffe med band fick vi bygga ihop en liten hög med stenar längst bak vid kravallstaketet som vi turades om att stå uppe på.
Då menar jag stenarna.
Kravallstaketet fick jag går nerifrån ett par gånger då säkerhetsvakten tyckte att det inte var ett klätterträd.
Väderkvarnen fick man heller inte klättra i.
Den var kulturmärkt eller nåt sånt där dumt...

Kanske skulle jag suttit på VIP-läktaren i stället som var den scen som Berghagens dominerar på tisdagskvällar. Visserligen kanske jag kan räknas som pressrepresentant och då i stället sitta på gräddhyllan i en fin stol när spelningen håller på som förmodligen en hel del musiktyckare och skribenter gjorde.
Jag befann mig i stället ute bland publiken i bästa Walraff-stil och upplever nåt helt annat än till exempel Po Tidholm gjorde som DN:s utsände.
Var han ens på plats?
I och för sig skulle det vara imponerande om en Lundell-nedsablare som han skulle vilja röra sig bland oss små intelligensbefriade vanliga människor.
Det måste kännas tungt för kultureliten när till exempel ett gäng killar och tjejer, bonnjävlar från Södertälje till exempel, tyckte konserten var så bra.
Förlåt att vi störde centrala Stockholm med vår närvaro.
Vi lovar att återkomma med vår simpla smak igen och igen.

Om man var med i publikhavet hade man märkt vilken bra stämning det var och vilken fart det blev när "Lycklig, lycklig" spelades.
Det var många som hoppade omkring och just då var väldigt lyckliga.
Jag bär med mig dessa ansikten och leenden därifrån.
Musiken som förenande punkt på bästa sätt.
Tänk vilken förmån det var att se en kvinna bredvid mig stå och mima till nästan varje ord som Lundell sjöng fram.
Hon var från Filipstad, men det hör inte hit.
Hon kunde sin Lundell.
Respekt.

Po Tidholm verkade inte nöjd med konserten och jag föreslår att han håller sig borta permanent när vi andra bara är så där nöjda man kan vara en sommarkväll när man varit med om något roligt.
Jag menar, Ulf Lundell som mitt på scen sjunger "Hon gör mig galen" med ackompanjerande allsång. Jag tröttnar aldrig att höra på den.
Låten innehåller de bästa låtrader som nånsin gjorts: "Livet vaknar längs vägen där hon går".
Det är så starkt, så träffande, så bra, och samtidigt enkelt.
Det du Po Tidholm på DN.
Den meningen slår säkert det mesta du knåpat ihop i din kammare som svämmar över av bitterhet och tristess.
Hur mycket krävs det att pissa ihop den lilla text som Po Tidholm bidrog med i DN 02-13-07?
Hoppas det kändes bra att såga i nedvärderande stil för det är alltid roligare än att rosa, tro mig jag vet det med.
Jag sågar din recension av konserten i Stockholm nu och det känns bra.
Vi är så många som tycker Ulf Lundell är en mycket bra artist och som du säkert vet av egen erfarenhet är det lätt att vara fördomsfull.
Låten "Idiot city" kommer för mig att symbolisera alla som inte delar min smak. Gillar man inte Ulf Lundell är man en idiot.
Gillar man Ulf Lundell och orkar bry sig över de som inte gillar honom är man en idiot.
Vi är alla idioter i någons ögon.
Somliga mer än andra...

Bäst:
Publiken. Framför allt Butta, Perra, Jenny, Geten, Räkan, Anna, Eva, Secke, PB, Robban och Kuben. Varför då?
Jo, för att de var mina medföljande konsertkolleger förstås.

Sämst:
Långsamma insläpp samt köerna till den obligatoriska plastmuggsölen.
Skansens vidsvin fyllde muggarna tror jag, men det gör inget.

Kändispotting:
Hockeyspelaren Fredrik Lindqvist samt fotbollsspelaren Andreas Bild.

Jörgen Krüsell : 02-07-15