Rammstein
Metaltown, Frihamnen i Göteborg 2005-07-30

Sommaren är kort. Det mesta regnar bort.
Hårdrocksfestivalen i Frihamnen bjuder på syndafallet från helvetet, dyngsura rockers i gula regnponchos, ett hav av paraplyer och tyska mangelrockarna Rammstein som går loss i en pyroteknisk orgie utan dess like.

Rammstein vet sannerligen hur man skall rocka. Kanske skrämmer de alla himmelska makter med sin tyska brutaltunga industrimetal, för det nedvräkande regnet tar för en kort stund paus när sextetten kliver på scenen och sen duggar det bara häpet resten av kvällen.
Publiken kunde inte bry sig mindre om vädret. Det syns inga tecken på att regnet skulle ha en kylande effekt, men så slår också värmen från allt eldsprutande på scenen ut över publiken.

Fast Rammstein musikaliskt sett är den direkta motsatsen till sina landsmän Kraftwerk, kan jag inte låta bli att jämföra dem. Där Kraftwerk alltid satsat på det återhållna och sparsmakade så har de ändå samma böjelse för effektfulla entréer och sortier och mekaniska attiraljer som förhöjer scenshowen. Men sparsmakat är kanske det allra sista ord jag skulle använda om Rammstein. Där musiken oftast är enkel, tung och massivt manglande med korta, hårda fraser som upprepas så är scenshowen en ständigt pågående excess i rök, eldsflammor, explosioner och allehanda mekaniska finesser. Utöver det ramper som höjs och sänks, en kombinerad enhjuling och keyboard, gummiflottesurfning på publikhavet, knivslipning med kanniballek och en ljusshow som inte går av för hackor.
Om man blir uttråkad under en Rammstein-konsert bör man leta efter sin puls för att kolla att man fortfarande lever.
Även om Rammstein har ett digert låtmaterial att plocka från efter sina fyra plattor så är det mycket tack vare den spektakulära showen som det blir stor underhållning när de spelar live. Man tar inte ut svängarna rent musikaliskt live på nåt speciellt sätt som skiljer sig från plattan. Däremot förhöjer alla spex och det visuella musiken, även om det ibland blir nästan löjligt tufft med all eld, rök och explosioner.

Vad låtvalet beträffar så inleder man tungt med "Reise, Reise", titelspåret från senaste plattan. Från den betar Rammstein också av bland annat "Mein Teil" (då Till Lindemann leker kock på ett ganska töntigt sätt, men låten är en av deras bästa så det må vara hänt), "Amerika" förstås (här bränner man på duktigt med effekter och ljus i amerikanska flaggans fäger - rökpelarna med glitterkonfetti i rött-vitt-blått är extra snygga) och favoriten "Keine Lust" (kanske en av världens bästa videos).
I övrigt får man en dos låtar från varje av de tre tidigare plattorna, men en av höjdpunkterna är helt klart när man smäller på med Depeche-covern "Stripped". Den får en betydligt grymmare ton än originalet när den serveras med stenhårt bakgrundsmangel till sång på tyskbruten engelska.

Jag kan mycket väl förstå att Rammstein vill spela hitsen från senaste plattan, men det är faktiskt generalfel att inte spela varken "Mein Herz Brennt" eller "Bestrafe Mich". Bortsett från detta bjuder Rammstein på en helgjuten och explosiv (i ordets alla bemärkelser!) show. Det finns inte en sak på scenen som inte kan spruta eld, explodera eller skicka fyrverkeribomber och scenen badar hela tiden i coolt ljus i olika färger och rökdimmor. Rammstein vet hur en slipsten skall dras, och det inte bara under knivslipningen i kanniballekarna under "Mein Teil".

Innehållsförteckning:
Talkörer skanderandes "Hata, hata, hata paraply"
Eld
Explosioner
Mer eld
Rök
Stehårt mangel

Mia Gustavsson : 05-07-31