In Flames
Metaltown, Metalscenen 21.25, Göteborg 2004-06-19

Jag har ett minne av In Flames på något sätt som lillebrorsorna i Göteborgsdödsen. De var unga uppstickare då när det begav sig i mitten av 90-talet. De utmärkte sig genom att vara lite meckigare och lite mer melodiska än sina medtävlare, men de var inte lika etablerade som till exempel At The Gates.

Fullt drag på In Flames. Foto: MGB

Det var länge sedan.
At The Gates har sedan länge gått och lagt sig men In Flames hänger kvar. Fullvuxna på alla sätt och fyllda med experimentlusta. Jag gillade verkligen första skivan "Lunar Strain" när den kom, men sen föll jag ur loopen en smula och har inte hållit någon större koll på In Flames förrän 2002 års "Reroute To Remain".
Det är en smula skamligt, det inser jag själv, men nu skall det bli ändring på den saken.

In Flames gör en bra spelning, trots ett riktigt urkasst göteborgsväder.
Låtarna är fulla av driv och In Flames vågar blanda brutalriff med rock/blues-artade solon och melodislingor. Det är den sortens dödsmetall som jag gillar.
De hysteriska speed-metal-solona som man kan tvingas genomlida när man lyssnar på en del andra grupper är plågsamma och fördärvar tyngden i musiken, medan Björn Gelotte och Jesper Strömblad däremot får In Flames låtar att toksvänga med en oerhörd intensitet.

Publiken längst fram tänder till rejält och det virvlas friskt med hårmanar och händerna pumpar i luften, precis som det bör på en metal-konsert.
Det är inte svårt att förstå varför In Flames är ett av Sveriges största metal-band just nu.

Det som kanske är lite synd är att sångaren Anders Fridén känns lite osäker i sitt mellansnack på scen. Det är konstigt, för egentligen är han sprudlande glad att vara i hemstaden Göteborg och han pratar faktiskt en hel del, även om jag får intrycket att han är en smula blyg. En egenskap som känns förvånande hos en skäggig bjässe med dreadlocks och härlig avgrundsröst.
Problemet är kanske just att han är göteborgare, precis som Ralf i Mustasch är han så go, glad och spexig att fokus på något sätt försvinner från hårdrocken och man tycker sig stå i Bingolottostudion lyssnandes till Loket.
Äh, det måste kännas otacksamt att vara frontman, antingen är man inte pratsam nog eller så är det något fel på vad man säger.

Setlisten är gedigen och innehåller låtar som "Trigger", "I Like You Better Dead" - som tillägnas Aftonbladets hårdrockshatande kolumnist Fredrik Wirtanen, "The Quiet Place" och "Only For The Weak".
Ett rejält axplock ur In Flames varierade låtmaterial. På det hela taget hade det varit en perfekt spelning om bara vädrets makter tillåtit.

Innehållsförteckning:
Svängig och melodiös dödsmetall
Svarta kortärmade skjortor som banduniform
Svart slips gör även en dödsmetallare prydlig
Brutalös
Duggregn och blöta fötter

Harald Åberg : 04-06-20