The Mission
Sticky Fingers, Göteborg 2005-10-02

Det är inte rynkor, gråa hårstrån eller kroppsliga krämpor som signalera åldrande, det är att band man tyckte var giganter på 80-talet nu kuskar runt och gör små klubbspelningar inför en publik på 300-400 entusiaster.
Men gothrockikonerna The Mission, med frontmannen Wayne Hussey som enda kvarvarande originalmedlem, äntrar Sticky Fingers scen som stod de på Ullevi.

Med nysläppta dubbel-DVD:n "Lighting the Candles" och den nya singeln "Breathe me in" i ryggen åker The Mission på "Lighting the candles tour". Tre spelningar i Sverige på lika många dagar - först Karlskrona, sen Göteborg och sist Stockholm.
På Sticky Fingers kunde man denna andra sverigespelning konstatera att fansen från 80-talet ännu finns kvar, om än inte lika konformt svartklädda och inte lika unga. Det stämmer också på Hussey, som bytt hårfärg och frisyr till snaggat rött och helt uppenbart har åldrats en del sen bandets storhetsdagar. Men gothposerna finns kvar, och svartklädd är han förstås. Bakom svarta solglasögon gestikulerar han med handen som har svartmålade naglar och halsar frekvent ur en pava rödtjut mellan låtarna. Med tanke på bandets historia som partyprissar med smak för droger och sprit, så är det inte nåt som direkt förstör bandets image.
Förutom lite lojt mellansnack mellan låtarna, som mest verkar gå ut på att reta publiken för att de kommit för att höra gruppens hitlåtar, så går scenshowen mest ut på att leverera det publiken kommit för att se - odödliga gothrock-klassiker med mycket attityd.

Det som sänker helheltsintrycket är ett periodsvis riktigt kasst ljud som gör att man ibland knappt kan höra vad Hussey sjunger. Det är väl inget riktigt problem då publiken verkar kunna de flesta låtarna utantill, men det känns lite onödigt att en sån detalj drar ner upplevelsen.
The Mission har alltid ansetts som ett bra live-band och gör även den här kvällen en rutinerad spelning som visar vilken massiv låtskatt de sitter på.
Kanske är publiken lite svårflirtad trots att de får "Evangeline", "Butterfly on a wheel" och "Afterglow" rätt tidigt i setet.
Men i sista delen av konserten när vi får välja mellan "Serpent's kiss" och "Amelia" (vi får så klart höra båda) lossnar det och efterföljande "Wasteland", och extranumren med Neil Young-covern "Like a Hurricane", "Severina" och "Deliverence"lyckas med det som första delen av spelningen inte riktigt mäktade med - att få publiken så där nostalgiska som man bara kan bli när man ser gamla hjältar gör gamla låtar så att det känns som om det inte gått en dag sen man hörde dem första gången.

Innehållsförteckning:
No Mr Pleasant
Publikgenomsnittsålder 30+
Brötigt ljud
Tuffa goth-poser
Tung låtlista

Mia Gustavsson : 05-10-03