Fibes Oh fibes
Jazzhuset, Göteborg 2004-04-08

VISS MUSIK SKOJAR MAN INTE BORT

Om du skall ta jobb som roddare hos Fibes Oh Fibes så får du nog tänka om. Sätter du trummorna där bak som du brukar lär du bli av med jobbet. Sätter du blåssektionen till höger som du brukar så pratar de inte med dig.

Svartvitt, för det är mer Rock! © Jerry Boman

Inget är som vanligt på scen när vi samlas för att lyssna på FOF.
Blåset är intryckt i ett hörn, trummorna längst fram till vänster och så två pianon mitt i. Allt lite slarvigt. Lite "sikta från höften". Det vill säga allt som en roddare inte gillar.

Det här slarviga intrycket går igen i musiken. FOB har ett knippe fantastiska låtar. Riktiga känslorysare, partystarters och "rakt på"-rocklåtar. Det är mycket elpiano/orgel-baserat och tromboner som ständiga "call and response"-inslag.
Lite Hip Whips. Lite Moneybrother. Med rötterna nere i rotrocken.
En underbar resa för själen helt enkelt.
Redan från första sekund tar bandet i från tårna.

Men, men, men så kryddar man till det hela med skojfriskhet och en basist i rolig mössa. Som Anders Wendin skulle ta in Nils Poppe på scen. Det är synd.
Så landar man i någon rock buskis. "Stefan och Krister goes Rock" typ.

FOF är verkligen värda varenda person i publiken.
Varenda handklapp. Varenda luftpuss.
Om de bara för en sekund kunde vara lite allvarliga. Inte som i "tråkigt allvarlig" utan som i "vi menar vad vi säger"-allvarlig. Det är de här låtarna värda.
Då skulle vi alla trivas med svetten som en FOF:s konsert ger.

Innehållsförteckning:
Piano
Blås
Händer i luften
Känslor

Jerry Boman : 04-04-10