|
Europe
Hovet, Stockholm 2006-11-09
Först
splittrades Europe, följt av lite skattetjafs, och sen många års
tystnad.
Efter det, en återföreningsspelning nere på Sweden
Rock som skulle visa sig vara allt annat än en engångsgrej.
För
två år sedan kom plattan"Start from the dark" följd
av en turné.
Nu är det dags igen fast denna gång med nya
skivan "Secret society" i släptåg.
 Låten
med samma namn inleder spelningen på ett näst intill fullsatta Hovet.
Pigg inledning som följs upp av nya "Always the pretenders"
som är riktigt bra och hitmässig.
"Superstitious"
är helt okej och "Seven doors hotel" från
första skivan leder till lite allsång.
Rå och tung kan man
sammanfatta "Let the children play" och det slår
mig att Europe låter mycket tyngre live än vad de gör på
sina skivor. Elden sprutar under medelmåttiga "Flames",
men "Sign of the times" är alltid solsken för
öronen. Första delen av konserten börjar bra helt enkelt. Sedan
följer en märklig passage. Endast Joey Tempest och
Mic Michaeli är kvar på scenen och river av akustiska
kortversioner på några av sina bästa låtar. Så "Dreamer",
"Hero" samt härliga "Open your heart"
blir kortisar. Snopet, ville ha mer! Allsångsvänliga "Carrie"
körs i alla fall i en lite längre version och sen kommer övriga
bandet in igen. Det hela rullar på, men det känns nästan
som att det blir lite för mycket enmansshow med John Norum
och alla dessa gitarrsolon.
Känns inget speciellt med gitarrgnisslet
denna dag.
"The girl from Lebanon" gillar jag som
vanligt men "Yesterdays news" är för utdragen
och tråkig. På upploppet är tre av fyra låtar säkra
kort som alltid går hem. "Rock the night" är
partylåten som väcker oss till liv medan efterföljande "Faith"
är snarksnark hur man än gör.
Fast avrundningen med "Cherokee"
och "Final countdown" där konfettin flyger runt
får fart på oss gamla nostalgiker och en och annan nyfrälst kanske?
Summa summarum, en Europespelning som betyder inget extra, inget speciellt,
men ändå ingen bortkastad tid.
Spännande att se om bandets
förnyelse på senaste skivan leder till mer minnesvärda saker i
slutändan.
Tänker hänga med ett tag till och följa den
utvecklingen. Innehållsförteckning:
Rockklassiker-Ina
var där
Undertecknad fick nästan backstagepass till VIP-festen
Fula turnétröjor Jörgen
Krüsell: 06-11-13 | 
