Le Mans
City Sound, Storan Klubben, Göteborg 2004-04-01

ALLT ÄR BARA YTA

Gitarristen i Le Mans har samma jacka på sig som på bilden i programbladet. Gitarristen håller också in kinderna lite snyggt.
Både på bild och i verkligheten.
För det var ju så man såg ut på 80-talet. Det har vi ju "alla" sett på bild. Skall man nu vara ett band som tar tillvara på 80-talet
så gäller det att man går hela vägen tänker gitarristen.
Men så blir allt så fel.

Första gången jag hörde talas om Le Mans var när de gjort en bejublad spelning på Debaser som förband åt Alice in videoland. Andra gången var när The Mo:s singel började spelas.
Le Mans sångerska (Kris Le mans) kör där en duett med Nicko.
Le Mans har mer gemensamt med AIV än att vara förband. På något sätt så påminner banden om varandra. Det är 80-tal, det är synth och det är ögonskugga. Men där AIV konstant vägra köra med gitarrer fläskar Le mans på med detsamma och där AIV får det att svänga misslyckas Le mans med detsamma.
Le mans är väl inte egentligen ett dålig band. Verkligen inte.
Men någonstans på vägen mellan spegeln och scenen så går det hela snett.
Det är mycket poserade, uttänkt och polerat. Allt är bara yta och som vi alla vet är det insidan som räknas.
I musikvärlden torde då insidan vara bra låtar.
Det saknar Le mans.

Innehållsförteckning:
Mycket 80-tal
Mycket vers
För mycket 80-tal

Jerry Boman : 04-04-05