I Oslo 1996 bildades bandet Cosmic Debris av tre killar och en tjej, alla musiker från Larvik. Efter två år med små spelningar lyckades de få ett kontrakt hos det lilla skivbolaget FWD Records. 1999 spelade de på Quart-festivalen och samma år byttes sångerskan Liv Einarsson mot nuvarande sångerskan Lise Karlsnes, stilen skiftade samtidigt från gladpop till Berlin. I oktober 2000 släpptes första fullängdaren "Jeans for Onassis" och har sedan dess gjort enorm succé.

"Jeans for Onassis" är en mycket intressant platta i många avseenden. Det roliga med den är att referenserna är så tydliga och att inspirationskällorna så skiftande. Den känns också välproducerad med bra melodier och skickligt sammansatta ljudbilder.

I solklara singelmaterialet "Wide Awake" blandas halvdistade rockackord, rättframma trummor och svepande syntstråkar med Lise Karlsnes sensuella sång. Här är influenserna inte så tydliga men det känns som moderniserat 80-tal, speciellt gitarren låter som alternativrock á la England. Efter att ha passerat listlåten "Propaganda" kommer en av höjdpunkterna "Berlin", soundet här är som titeln antyder grått men atmosfäriskt, det påminner faktiskt en hel del om svenska Yvonne. Influenserna från Blondie kunde knappast heller vara tydligare!

Övriga låtar som sticker ut är "Hey Harvey" vilken med tanke på texten har en klockren refräng som lånar från Ultravox klassiska hit "Dancing with tears in my eyes". Introt till "Cellophane Eyes" låter som plockat direkt från Kents platta "Verkligen" och nu börjar man förstå att Briskebys musik även om den lånar friskt, är en klart fräsch mix av nytt som gammalt.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Briskeby ger 80-talsglamouren en knäpp på näsan med powerchords och kaxiga texter á la Blondie. Men samtidigt är plattan paradoxal eftersom sången mer påminner om Sarah Cracknell än Blondie och atmosfären är mer New Romantic än Alternativ. Slutomdömet blir mycket bra men tyvärr tappar skivan tempo på slutet vilket sänker helhetsintrycket.

MGB : 01-03-19