Alla goda ting är tre brukar det ju heta.
När det kommer till filmtrilogier är det dock inte lika säkert att högt ställda förväntningar uppfylls. Så är tyvärr inte heller fallet när X-Men-filmerna har kommit fram till den tredje och, eventuellt, avslutande delen.

Wolverine och Storm beredda på trubbel. © Foxfilm

I mutanternas värld råder ett stilla lugn. Den människofientlige Magneto (Ian McKellen) är på flykt, mutanterna har fått en representant i USA:s regering och relationen till människorna är överlag bra.

Så en dag kommer nyheten att ett läkemedelsföretag har utvecklat en medicin som "botar" mutanterna och gör dem mänskliga - en nyhet som skapar stor oro. Kommer medicinen att vara frivillig eller kommer den med våld att användas för att utrota mutanterna? Och när möjligheten finns för de utstötta mutanterna att bli helt accepterade i samhället, kommer de kunna motstå den?

Precis som i de tidigare filmerna om X-Men finns det alltså en vilja att föra in ett något djupare budskap i filmen. En fråga om utanförskap, att vilja bli accepterad och att respektera andra som de är. Problemet är bara att det egentligen inte tillförs något nytt i den tredje filmen.
Visst eskalerar problemen och det leder till någon slags slutgiltig konfrontation mellan de olika sidorna, men det känns egentligen inte som en tillräckligt engagerande story för att bära upp hela filmen.

Det är också tydligt att den tredje filmen är mycket mer fokuserad på action än de första två. Egentligen kanske man inte kan förvänta sig något annat när den tidigare regissören, Bryan Singer ("De misstänkta"), har ersatts av Brett Ratner som gjorde "Rush Hour".
Och visst, det är både snyggt och välgjort, men det är ändå synd att det ska kännas så ytligt och oengagerande när de tidigare filmerna faktiskt har gjort ett ganska bra jobb med att få oss att känna för karaktärerna och att få oss att tänka "ja, såhär skulle det faktiskt kanske kunna vara om mutanter fanns".

Om man inte har sett de tidigare filmerna kommer man inte få ut mycket av den här filmen. Karaktärerna och händelserna är inledningsvis så pass outvecklade att man känner att man borde ha sett de tidigare filmerna samma dag för att följa med helt och hållet.
De gamla karaktärerna utvecklas sedan, med vissa undantag, förvånansvärt lite med tanke på de svåra val de ställs inför och de nya karaktärerna ges varken tid eller utrymme nog för att göra några större intryck.
Däremot är det roligt att se att Kelsey Grammer (Frasier från TV-serien med samma namn) gör sig bra som "Beast".

"X-Men 3" är en välgjord och snygg actionfilm som på egen hand, med en mer utvecklad story och djupare karaktärsporträtt, hade kunnat vara riktigt bra. Men med tanke på de högt ställda förväntningarna efter de hyllade första två filmerna kan "X-Men 3" inte anses vara något annat än en liten besvikelse.

Innehållsförteckning:
Mer eller mindre fantasifulla superkrafter
Väntade bortgångar och återkomster
Flygande Golden Gate-bro
Varför ser alla mutanter som inte är huvudpersoner ut som hemlösa punkare?
En (god?) anledning att sitta kvar till eftertexterna är slut

Svensk premiär: 24 maj 2006