Alan Moores serieromaner tenderar till att bli något orättvist behandlade av Hollywood.
Det är inte mycket kvar av originalet i "From Hell", och "League of Extrordinary Gentlemen" fick sig en omgång som Moore sent skall glömma.
Därför är det kanske inte så konstigt att han redan från början tog sin hand ifrån projektet "V för Vendetta" och dessutom krävt att hans namn inte förknippas med produkten. Vilket leder till den lustiga bieffekten att filmen är "based on the graphic novel illustrated by David Lloyd".

Hugo Weaving, magnifik i sin maskerade dräkt. © Sandrews Metronome

Om man inte känner till Alan Moores benhårda hållning i Hollywoodfrågor skulle man lätt kunna förledas att tro att man borde undvika "V för Vendetta" som pesten. Särskilt om man till äventyrs skulle hålla originalet för en av de bästa serieromaner som någonsin skrivits.

Nu är det ju tack och lov inte så. Visserligen har bröderna Wachowski i sin manusbearbetning på sina ställen gått rätt hårt åt förlagan och vissa av ändringarna bär tydliga drag av feghet. Berättelsen har förenklats och karaktärerna plattats ut och reducerats från gråskala till svartvitt. Men samtidigt är det bra. Berättelsen behåller stora delar av sin tyngd och även om tonvikten inte längre ligger vid anarki utan snarare vid återerövrandet av den representiva demokratin. Dessutom är den våldsamt visuell och vackert berättad.

För någon som inte är bekant med Moores original kan jag tänka mig att filmen fungerar än bättre, den är rakt berättad och kräver inte någon förförståelse.
Det är en dystopi där ett facistparti tagit över England och bedriver hetsjakt på oliktänkare, homosexuella och invandrare.
Det är en sorglig återupprepning av historien där vanliga medborgare vänder bort ögonen från lägren och försvinnandena och där massans tysta medgivande lånar rättmätighetens skimmer mot statens övergrepp.
Allt under devisen "det är för er egen säkerhet".

Bröderna Wachowski har tagit bort det som Moore själv ansåg var det svagaste kortet i förlagan, kärnvapenkriget, och ersatt det med biologisk krigföring och terrorism, en lösning som fungerar mycket elegant faktiskt.

Den unga Evey Hammond hamnar av en slump i händerna på den anarkistiske terroristen V och tvingas genom hans försorg att öppna ögonen och se sitt hemland för den brutala och omänskliga polisstat det är.
Samtidigt sätter V igång den sista fasen av den plan som både skall störta den engelska regimen och ge honom den hämnd han så hett eftertraktar.

Vad jag kan känna är att man har fegat ur en smula, Evey är bra mycket motvilligare hjälp till V i filmen än i förlagan och även andra karaktärer har tvättats för att passa in i en mer dualistisk världssyn.
Temat med hur kvinnor i den religösa faciststaten tvingas ut på gatan för att äventyra sin hälsa med att hora när sedlighetspolisen har carte blanche att göra som den vill, har försvunnit, och även spåret med hur staten i kristid tar allt mer hjälp av de kriminella kretsarna för att hyra in de muskler som saknas för att hålla folket i schack.

Ändå är "V för Vendetta" en av årets riktigt stora och bra Scifi-filmer och rekommenderas varmt till alla som vill ha snygg film med ett budskap i.

England skall bestå.

Innehållsförteckning:
Explosioner
Statsterror
Frihetsterror
Knivar
Masker
Förtryck
Natalie Portman rakar skallen

Svensk premiär: 17 mars 2006