Mitt liv utan mig
(My life without me)

När 23-åriga Ann får veta att hon har långt framskriden cancer och troligen bara har ett par månader kvar att leva skriver hon en att-göra-lista.
Målet är dels att skapa goda förutsättningar för sina efterlevande och dels att själv få uppleva ett och annat som hon ännu inte hunnit med.
Men tiden är knapp så det gäller att prioritera.

Risk för smörvarning styrs skickligt undan av varsam regi. © Folketsbio.se

Exempelvis avstår hon från att berätta om sin sjukdom för någon, och låtsas istället att hennes trötthet och illamående beror på att hon lider av blodbrist. På så sätt behöver hennes mamma, make och två små döttrar inte oroa sig i onödan.
Av rädsla för att bli inlagd på sjukhuset (och därigenom hindras från att hinna med punkterna på sin lista) håller hon sig följaktligen därifrån, med undantag för ett och annat besök för medicinering.

Ann framställs som en på många sätt stark och handlingskraftig människa.
Hon lever under enkla förhållanden men klagar aldrig, trots hushållets skrala ekonomi och det faktum att hon fått utstå stora personliga prövningar till följd av en komplicerad familjesituation. Hennes reaktion på läkarens chockbesked är förvånansvärt sansad, men samtidigt kan den tolkas som en försvarsmekanism, vilken hindrar henne från att bryta ihop och istället fungerar som drivkraft.
Det är därför lätt att engagera sig i hennes kamp mot klockan och många scener blir lågmält rörande.

"Mitt liv utan mig" är naturligtvis en film som hade kunnat bli hur sliskig som helst i fel händer. Men tack vare Isabel Coixets osentimentala manus och varsamma regi placerar den sig en bra bit ifrån Hollywoods drypande smörpaket. I huvudrollen ser vi 25-åriga Sarah Polley, som sin späda ålder till trots redan är en riktig veteran hemma i Kanada. Hennes kärleksfulla, klarsynta och rationella Ann är en strålande rolltolkning som får var och en att fundera kring hur man själv hade agerat i en liknande situation.

Punkterna på Anns lista innefattar bland annat "Att spela in årliga födelsedagsmeddelanden till flickorna till och med deras 18-årsdagar", "Att hitta en ny fru åt Don" (hennes make), "Att alltid säga vad jag tänker" och "Att älska med en annan man, bara för att få veta hur det känns".
Den sista punkten kan nog av många uppfattas som en aning tveksam, särskilt med tanke på hur positivt hennes förhållande med Don (Scott Speedman) skildras, men samtidigt hindrar den åskådaren från att placera henne på en piedestal och bidrar ytterligare till att göra rollkaraktären komplex och mänsklig.

Visst innehåller filmen en och annan detalj som i mitt tycke inte känns helt nödvändig eller trovärdig. Ibland vill regissören skoja till det lite och lätta upp stämningen med någon lustig kommentar, och vid ett fåtal tillfällen upplever jag detta som aningen opassande. Dessutom figurerar en Milli Vanilli-tokig frisör som inte direkt tillför något. Men överlag håller berättandet och karaktärerna en ton som matchar historiens allvarsamma tema och agerandet ligger genomgående på en hög nivå.

Dessutom bjuder Folkets Bio på en bonus i form av Anna Erlandssons roliga treminutare "Glenn, The Great Runner" som förfilm. Ytterligare en anledning att smita in på biografen för att få sig en liten tankeställare.

Innehållsförteckning:
Ett ovälkommet besked
Målmedveten planering
Två söta små tjejer
En kortvarig kärleksaffär
Debbie Harry

Svensk premiär: 6 augusti 2004

Albin Valsinger : 04-08-06