Det här är inte en film för dig som tycker att vampyrer, varulvar, tusenåriga fejder, orgier i skjutvapen, dystopisk regnande, underjordiska kulvertar, brudar i lack och män i långa läderrockar är fånerier.
En kollega på förhandsvisningen av filmen bestämde sig efter knappt fem minuter att detta inte var hans grej och reste sig och gick ur salongen.
Själv satt jag och mys-log och tänkte att vilken trist film som helst kan förhöjas hundra procent med ovanstående ingredienser.

Selene, en dödsmakare med många (skjut)järn i händerna. © Columbia TriStar

"Underworld" har redan innan den gått upp svenska biografer fått en viss kultstatus. Troligen hjälper det till att speltillverkaren White Wolf som ligger bakom "Vampire: The Masquerade" stämde filmbolaget eftersom storyn var för snarlik deras rollspel.
Det framkallade en lätt komisk effekt då man frågade sig från vilka håll White Wolf hämtat inspiration till sina storys.
Ann Rice och Bram Stoker kanske skall blanda sig i leken också?

I filmen "Underworld" ligger vampyrerna sedan århundraden tillbaks i fejd med lycans, varulvarna, och har med hjälp av sin krigarkast, de så kallade "dödsmakarna", nästan helt lyckats utrota sina fiender.
Selene (Kate Beckinsale), en av dessa "death dealers", är extra flitig i sitt jobb eftersom hela hennes familj slaktats av varulvar när hon var liten och hon drivs av ett både privat och yrkesmässigt hat mot dem.
Normalt för de två krigande raserna en tillvaro i det fördolda parallellt med människorna, men utan att avslöja sina identiteter. När varulvarna i sin jakt på en speciell människa plötsligt öppet tar till våld anar Selene att maktbalansen är på väg att rubbas. Tyvärr är hon inte säker på att vampyrernas ledare Kraven (Shane Brolly) är att lita på utan vill väcka sin mentor, en av de uråldriga vampyrledarna, ur hans dvala.
Hon fascineras också allt mer av människan Michael (Scott Speedman) som mot sin vilja hamnat som åtråvärt vapen mitt i ett blodigt krig.

Skulle man försöka genrebestämma filmen är den ett slags blandning mellan "Blade", "En vampyrs bekännelser" och "Matrix". Storyn är dock inte särskilt djupsinnig eller utmanande och actionsekvenserna påminner en hel del om de vi lärt oss att gilla från "Matrix"-filmerna. "Underworld" är dock påfallande cool rent visuellt och specieleffekterna är riktigt snyggt gjorda och behöver inte alls skämmas för sig.

Vill man göra en djupare analys finns det många metforer att penetrera. I grunden en klassisk Romeo och Julia-historia, sedan en lika uråldrig historia om ett krig mellan härskarras och tjänarras. Revolution, uppror, krig, blodsfejd (på alla ordets tänkbara sätt), svek, hemlighetsmakeri och en blodig upplösning som dock lämnar mer än öppet för en fortsättning.

Är man en sucker för den här typen av halvkitschig goth/vampyr-action så kommer denna film att falla en på läppen.
Det är väl inte helt uteslutet att vi kan få se en "Underworld 2"...om inte annat för att Selene är en av få filmkvinnor som kan fylla Matrix-Trinitys fallna läderrock.

Innehållsförteckning:
Regn
Vassa tänder
Blod och bett
Skjutvapen
Läder och lack
Kamp på liv och död
Konspirationer
Intriger
Kärlek över gränserna
"Felicity"-Ben (Scott Speedman)

Svensk premiär: 19 mars 2004