The Tuxedo

Vi dricker allt mer mineralvatten och det har blivit en miljardindustri. Tänk vad mycket vatten en slipad affärsman skulle kunna kränga om allt vatten, utom hans eget, blev förgiftat.
Denna idé har en galen engelsman med brittisk accent fått.
Till sin hjälp har han bland annat en knäpp vetenskapsman som spelas av Peter Stormare som dyker upp i de underligaste roller och sammanhang. Självklart måste de stoppas, men det blir inte av den som skulle göra det från början.

Jimmy Tong (Jackie Chan) i filmen "The Tuxedo" © United International Picture

Clark Devlin är superagenten som nyanställt en chaufför vid namn Jimmy Tong (Jackie Chan).
En bilbomb gör att Devlin hamnar medvetslös på ett sjukhus medan Jimmy Tong får tag i Devlins smoking. Denna smoking som gett filmen dess namn, har minst sagt en massa finesser som skulle ge Q från Bond-filmerna något dimmigt i blicken.
Helt plötsligt kan Jimmy Tong slåss som Jackie Chan och sjunga som James Brown med hjälp av smokingen! Ni har säkert redan förstått att det nu blir Jimmy Tong som måste sätta stopp för alla skurkplaner. Till sin hjälp får han en nybörjare till agent som spelas av Jennifer Love Hewitt.
Detta om själva handlingen.

När jag ser Jackie Chan förväntar jag mig två saker förutom akrobatisk karate och glatt berättarhumör. Det första jag förväntar mig är en massa humor och det andra är misslyckade klipp i eftertexterna.
Alla filmer med Jackie Chan innehåller detta som en slags gimmick.
"The Tuxedo" innehåller också allt detta. Dessvärre har en del annat fallit bort.

Poängen med Jackie Chans filmer från Hong Kong-perioden är alla stunts.
Det är äkta stunts och inte minst har Jackie Chan fått känna på detta själv då han brutit det mesta som går att bryta i kroppen.
Nu är det istället en massa trickfilmning med klättra på väggen och omöjliga fejkade akrobatnummer med den magiska smokingen.
Det glada bekymmerslösa berättandet försvinner på vägen. Det är synd eftersom det inte bara går att skylla på proffsig amerikansk produktion.
"Rumble in the Bronx" var ju Chans första USA-film och visade att hans vinnande och egna stil höll i dessa omgivningar också.
Det enda positivaär väl att Jackie Chan slipper slå sig sönder och samman i "The Tuxedo". Annars brukar eftertexterna ge exempel på hur ont det ibland gör för Jackie Chan att spela in film.
Den här gången finns nästan inga slagsmålsscener eller stunts som går snett, utan det är mest repliker som missas och en massa skratt. Datormanipulerade stunts och slagsmål går aldrig fel. Den mänskliga faktorn är annars det som ger charmen till Chans digra produktion. Hoppas han hittar tillbaks till detta.

Skådespelandet var annars inget att yvas över så detta har inga datorer rått på. Jackie Chans filmer är mycket underhållande i sina bästa stunder, men i "The Tuxedo" når man inte dit varken under film eller eftertexter.
Tillbaks till röttena säger bakåtsträvarrecensenten som avslutning.

Innehållförteckning:
Stormares replik: "I´m from a neutral country"
Samurajsvärd
Bomb på en skateboard
Skräddare (insekten)