Fjärilens tunga
(La Lengua De Las Mariposas)

Jag såg två filmer på raken, först denna vackert fotograferade varma och fantastiska spanska barndomsskildring och sen en amerikansk dussinaction utan minsta djup.
Att se en film som "La Lengua De Las Mariposas" efter en allt för lång tid med amerikanska filmer är som att bli bjuden på nobelmiddag efter att ha levt på sönderkokta makaroner.

Detta är film av typen "en pojke växer upp och lär sig saker om livet".
Om man skall jämföra den med svenska filmer i samma anda är det kanske "Pelle erövraren" och "Mitt liv som hund" som ligger närmast, även om denna spanska variant av naturlighet har mer latinsk mustighet invävd i historian.

Just den här pojken, som skall växa upp, heter Moncho och bor i en liten spansk by tillsammans med pappa skräddaren, den fromma modern och den saxofonspelande äldre brodern.

Han skall precis börja skolan och är livrädd för allt i denna nya värld. Kanske mest för läraren Don Gregorio.
Eftersom pojken har astma har han tillbringat stora delar av sin barndom sängliggande, läsande böcker och är inte så van att umgås med andra barn. Hans längtan efter mer kunskap, både den som finns i böcker och utanför, är dock större än hans rädsla.
Efter en något dramatisk första skoldag finner han två vänner, sin bänkkamrat och läraren. Framför allt är det i naturen pojken och den gamle mannen förenas i fascination över alltifrån skalbaggar till fjärilstungor.

Någon stans i periferin i pojkens värld finns pappan och hans vänners prat om politik, demokrati och frihet. Han ser att hans pappa och läraren delar politiska åsikter, men deras öden blir helt olika när den fascistiska diktaturen tar över.
Byn delas i två läger - de som skyddar sig själva och de som står för sina åsikter. Moncho och hans familj tvingas välja sida.

Don Gregorio säger i filmen "det finns inget helvete annat än det människorna ibland skapar på jorden med sin ondska och grymhet" och filmen speglar just detta, ibland ganska slumpartade, helvete mitt i vardagligheterna.

En oerhört bra film som handlar om den både smärtsamma och ljuvliga vägen från barndomen till vuxenlivet.
Framför allt är det en historia om styrka och svaghet, men inte alltid hos de personer man förväntat sig att hitta det.

Om du skall se en enda film i år som inte är Hollywood-producerad, en enda färgfilm där saker ändå inte enbart är svartvita så skall du se "Fjärilens tunga".

Innehållsförteckning:
Lillgammal pojke i skolåldern som med förvånat öppen mun upptäcker världen
Äldre, god men missförstådd mentor som råkar i knipa
Spansk by med baskerklädda och svartmuskiga män som växlar mellan att vara skurkar och helyllekillar
Flera parallella kärlekshistorier, alltifrån köttigt mustiga till romantiskt bitterljuva
Vänskap och svek, av den riktigt hjärtekrossande kalibern
En hund lystrande till namnet Tarzan
Fjärilar och fjärilshovar

Svensk premiär: 1 juni 2001

Mia Gustavsson : 01-05-31