The Transporter

Regler är till för att brytas.
Med den devisen förstår tittaren genast varthän det skall barka när filmens huvudperson presenteras som en före detta yrkesmilitär som lever och verkar strikt efter tre grundregler.

Qi Shu och Jason Statham i "The transporter" © 20th Century Fox

Frank Martin (Jason Statham) har dragit sig tillbaka från det militära och lever inkognito på den franska Rivieran. Där ägnar han sig åt transporter, med fördel på uppdrag av tveksamma individer, med hjälp av sin James Bond-utrustade BMW.
När han utför sina mystiska och stundtals farliga uppdrag lever Frank efter ett antal strikta regler.
Regel ett: Bryt aldrig ett avtal.
Regel två: Inga namn.
Regel tre: Öppna aldrig paketet.

Även den slötänkte inser snart att Franks regelverk kommer att ställas på sin spets, och föga överraskande lockas Frank så att öppna ett paket under en av sina leveranser.
Detta misstag leder honom i närkamp med uppdragsgivaren (uselt överspelad av Matt Schulze, ( från bland annat "Blade 1" & "Blade 2") som inte uppskattar Franks nyfikenhet och brutna regler. Vad som sedan följer är en märklig blandning av James Bond, Jackie Chan och vad jag kan misstänka att "xXx" går ut på. Resultatet blir helt enkelt dumaction med identitetskris.

Jason Statham har vi tidigare sett i Guy Ritchies två filmer "Lock Stock and Two Smoking Barrels" och "Snatch".
Han är en helt ok skådis, men får här leverera sanslösa repliker, omöjliga att göra bra. Frågar du mig är han inte heller ämne för en actionhjälte även om han sparkas och slåss duktigt.
Ett otroligt irriterande moment i "The Transporter" är att Jason fått lägga sig till med en amerikansk accent, som ändå inte kan dölja den brittiska som vi är vana vid från Ritchies filmer.

"The Transporter" är regisserad av Hong Kong-regissören Cory Yuen, som bland annat gjort koreografi åt filmer som "X-Men" och "Romeo Must Die" samt en hel drös med Hong Kong-action, där bland annat "Legenden om Fong Sai Yuk" kan nämnas. Därav kan slutsatser dras om hur filmens action är beskaffad.
Det är dock inte genom Cory Yuens namn som filmen marknadsförs, utan genom manusmedförfattaren och medproducenten Luc Bessons.
Jämför med tidigare "Kiss of the Dragon". Det är lätt att ana ugglor i mossen vid sådana trix, och den misstänksamme får vatten på sin kvarn.

Det finns genrer inom alla genrer, och inom actiongenren finns en uppsjö av genrer. De två jag uppskattar bäst är dels den allvarligt menade actionfilmen; bra skådisar, realistisk action, en bra handling och fri från lustigheter. Ett exempel är "Heat". Dels uppskattar jag dess motpol; totalt orealistisk, överdriven action av serietidningssnitt, dock även här befriat från övertydliga lustigheter. Ett exempel är "Dobermann".
"The Transporter" hamnar inte nära någon av dessa beskrivningar.
Filmen faller pladask någonstans mittemellan i en sörja av outsägligt dåligt skådespeleri, överstylat töntiga kampsportscener, nonsensstory och en ologiskhet som inte ens är komisk, utan bara irriterande.
Vad sägs om att flyga ikapp en bil medelst fallskärm?
Eller springa för sitt liv i oländiga, karga och snåriga berg iförd högklackade skor?

Innehållsförteckning:
Vissa James Bond-komplex, vissa Jackie Chan-komplex
Överkoreograferade kampsportsscener
En söt och menlös tjej, vars roll man aldrig fattar
En helt obegriplig kärleksscen
En snäll och smart polis, vars agerande man aldrig fattar