|
|||
| [ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ] | |||
|
|
>> sett - film - recension - Tokyo noise | ||
|
"Tokyo noise" är en dokumentärfilm om Tokyo,
Japan och Noise, det vill
Inte med pekpinnar utan genom att vara närvarande och lyssna på sju Tokyobor. Filmen är ett kollage av ljud, oljud och bilder. Speldesignern Shono berättar om sin datorvärld, sin riktiga värld och hur han håller isär dem. En regissör visar runt i de klassiska japanska kärlekshotellen med sin speciella inredning. Det känns typiskt japanskt att ta kitsch på allvar och förlusta sig i en karusellsäng med blinkande lampor och med en tecknad bild av Nils Holgersson på väggen. Konsertscener med den kvinnliga noise-musikern Mayuko Hino blandas med bilder av berget Fuji och fotoklubben som uteslutande fotograferar det. En shintoistisk munk berättar om självmord och en psykiatriker i vit läkarrock varnar för faran med robotiseringen i samhället. Det är roligt att få träffa några japaner, och gillar man noise eller japanologi är "Tokyo noise" nästa pjäs i samlingen. Men filmens många brister gör den tråkig för vanliga dödliga. Noiose-musiken, som med jämna mellanrum fyller ljudspåret,
låter mer eller mindre outhärdligt. Råkar man somna,
vilket inte är otroligt, väcks man definitivt och brutalt
av plötsliga smällar, buller, bank, plåthammer och
pip. Filmen saknar liksom musiken rytm och det finns ingen röd
tråd, vilket kanske inte kan krävas av ett kollage. Det
finns ingen gemensam nämnare mellan de olika bilderna, mer
än att de har sitt ursprung i Japan. De sju japanerna är bra människor, och säger både tänkvärda och roliga saker. Tyvärr dränks de i allt skval, alla klipp och alla fula kollageskarvar. Innehållsförteckning:
Karin Svenner : 02-10-31 |
|||
|
|
|||
