Vilddjuren
(The Wild)

Ett av djuren på New York Zoo längtar efter vildmarken.
När han flyr får en samling osannolika kamrater (däribland en Giraff och Zoos stolthet Lejonet) ge sig ut, först på New Yorks gator och sedan till en främmande och skrämmande djungel för att hitta honom.
I djungen får lejonet bland annat konfronteras med att äta kött som inte först styckats och avpersonifierats.
Känns upplägget bekant? Såg du "Madagaskar" och undrar om någon skämtar med dig? Du är inte ensam.

Vad är minst troligt? Att ett lejon kan segla en båt eller att en lågkölad båt kan segla till Afrika? © Buena Vista International

Lawrence Lessig konstaterade i en av sina föreläsning om Free Culture att de moderna (och i viss mån orättfärdiga) copyrightlagarna gör så att ingen kan göra mot Disney vad Disney gjort mot bröderna Grimm och H.C. Andersen. Ironiskt nog tycks Disney kunna fortsätta göra det mot sina samtida.

Dreamworks kom för strax över ett år sedan med en ganska småtrevlig film om vad som händer när man släpper lös de tama djuren ifrån ett zoo i en obekant djungel.
Någon på Disney måste ha sett samma manus, men sen inte hunnit klart med sin version i tid. För här har vi precis samma grundpremisser, med några små ändringar och en mer realistisk animeringsstil (vilket får förmodas vara vad det extra året gått åt till).

Handlingen i korthet är som följer.
Lejonet Samson skäms i tysthet över hur dåligt hans son ryter. Men eftersom han är en god far försöker han lära sonen hitta sitt vrål.
Detta gör han genom att berätta rövarhistorier om hur det var ute i vildmarken innan han hamnade på zoo. Sonen som är en typisk tonåring ledsnar på det dassiga livet i bur och bestämmer sig för att han vill se vildmarken med egna ögon och hitta sitt vrål där.
Räddningsaktion följer som en naturlig effekt.

Det knasiga kompisgänget den här gången är Lejonet Samson, en kvinnlig giraff, dennas idogt uppvaktande friare i form av en ekorre, en lätt utvecklingsstörd pytonorm och koalan Nigel (Nille på svenska).

Väl i vildmarken stöter de på en märklig kult av skvatt galna gnuer som tycks ha två mål i livet, att börja äta kött och att dansa showdans. Denna sekt har dessutom av en osannolik slump valt Nigel till sin gud, vilket får sägas vara upptakten till ett par av de roligare segmenten i filmen (men knappast något nytt för den som sett "Ice Age 2").

Just Nigel, om man nu har vettet i behåll och ser filmen på engelska istället för den sedvanligt debila svenska dubbningen, är en av filmens stora behållningar. Den cockneytalande koalan har nämligen fått sin röst från den brittiske stå upp-komikern Eddie Izzard, vilket bär upp filmen bra mycket bättre än den svenske ersättaren Fredde Granberg någonsin har en chans att göra. Att ersätta Izzard med Granberg får ses som ett genidrag i stil med att ersätta John Lennon med chokladpudding eller Monty Python med Cecilia Stegö Chilo. Totalt oväntat och obegripligt på ett sätt som gränsar till humor men aldrig riktigt når dit.

Ska du se den här filmen så skall du se den på engelska.
Vill du se en okänsligt dubbad film om ett lejon och hans udda kompisar som åker till djungeln så finns det en som går att hyra på videobutiken, och den har roligare pingviner (jo, "Vilddjuren" har också lite skumma pingviner... bara inte lika roliga).

Innehållsförteckning: (återanvänd med små förändringar från Madagaskar)
Djur i bur
Djur i natur
Dansant gnu
Pingviner

Svensk premiär: 20 oktober 2006