Med filmer som "Toy Story", "Monsters, Inc." och "Hitta Nemo" har folket bakom animationsstudion Pixar givit den traditionella tecknade filmen en rejäl match.
Genom skickligt utnyttjande av modern datorteknik och en stor portion humor har de lyckats intressera såväl barn som vuxna för sina produktioner. Deras nya film handlar om pensionerade superhjältar som tvingas leva med skyddad identitet i ett samhälle där det enda som hyllas tyckt vara det mediokra.

Mr Incredible himself. © Buena Vista International

Bob Parr arbetar på ett försäkringsbolag och hatar sitt jobb. För femton år sedan var han känd som "Mr. Incredible", en av många superhjältar i staden Metroville, men efter en serie stämningar för skadegörelse och otillbörligt ingripande lever han nu ett vanligt svenssonliv i förorten tillsammans med sin fru och deras tre barn. Hans hustru Helen är även hon en före detta superhjälte ("Elastaflickan") och de äldsta barnen Violet och Dash har också ärvt olika specialkrafter av sina föräldrar, men är strängt förbjudna att använda dem.

Stackars Bob saknar sitt tidigare liv och tillsammans med sin gamla hjältekompis Lucius (ismannen "Frozone") brukar han smyga ut och tjuvlyssna på polisradion för att höra om det är några brott i görningen som de i hemlighet kan hjälpa till att lösa. Men så en dag får Bob ett mystiskt erbjudande om en ny chans att rädda världen! Frestelsen är alltför svår att motstå, så Bob reser hemifrån under förevändningen att han ska iväg på ett tjänsteärende.
Men saker och ting är inte riktigt som de verkar, och snart måste resten av familjen rycka in för att hjälpa maken/fadern i kampen mot de onda krafter som hotar.

"Superhjältarna" är på flera sätt Pixars mest "vuxna" film och Brad Bird, som ligger bakom både regi och manus, har slängt in en hel del referenser och detaljer som förmodligen kommer att gå de yngsta tittarna förbi.
Men samtidigt finns här tillräckligt mycket fart och humor för att alla ska känna sig nöjda. Det enda problemet är väl möjligen att historien är ganska tydligt uppdelad i två akter. Den första halvan av filmen håller ett relativt lågt tempo och förlitar sig mest på lågmäld humor och lätt samhällssatir, men detta kompenseras med råge i dess andra del. Här blir det slåss-och-spränga-underhållning för hela slanten och plötsligt har superhjälteparodin övergått i traditionell action, dock mästerligt iscensatt och med stor känsla för genrens konventioner.

Filmen är nästan två timmar lång, och de kanske är i längsta laget.
Men animeringen är som vanligt oerhört välgjord, storyn är kul och de svenska rösterna – som bland annat tillhör Allan Svensson, Magnus Härenstam och Eva Röse – fungerar bra (även om läppsynken förmodligen stämmer bättre överens i den amerikanska versionen). Och även om "Superhjältarna" aldrig riktigt når upp till höjdpunkterna i "Monsters, Inc." eller "Hitta Nemo", så är den definitivt en av höstens mest underhållande familjefilmer.

Innehållsförteckning:
Avdankade superhjältar
En otacksam omvärld
Den obligatoriska superskurken
Specialkrafter och hi-tech-finesser
Hisnande animationer

Svensk premiär: 12 november 2004