Spun

Peter Stormare spelar en av rollerna i Jonas Åkerlunds "Spun" © SF

Mycket till sammanhållande handling är det inte, utan det känns mer som om åskådaren får en tillfällig inblick, ett studiebesök, hos den amerikanske knarkarens vardag i en väldigt skruvad, bisarr, samt kontroversiell version.

Man känner sig till och med som en knarkare på grund av kameraarbete med mera, något som säkert inte är en slump. Det skulle vara frestande att skriva att "Spun" är en musikvideo i långfilmsformat bara för Åkerlund suttit i regissörsstolen. Det är ingen långfilmad musikvideo, men vissa delar påminner om tekniken som ofta används i evighetspumpandet på MTV.
Framför allt gäller detta experimentlustan som man oftare ser i innovativa musikvideos än i spelfilmen, som ofta håller sig till mallen för att inte förvirra åskådaren.
Överdrivna ljudeffekter, inzoomningar i vansinnesfart samt en sexakt som går över att bli animerad mitt i alltihopa är sådant som jag i alla fall inte ser varje dag i spelfilm. Mitt i allt detta känns kameraarbetet väldigt nära, ja till och med dokumentärt, i stilen. Tanken slår mig att så här kan man göra en modern MTV-version av "De kallar oss mods" och andra äldre skildringar av mänskligt förfall och misär.

Jag har svårt att tycka något om filmen.
Oberörd var jag i alla fall inte. Den är obehaglig och, svartare än svart med humor i samma färg.
"Spun" är ironisk, med stänk av samhällskritik mot USA som gör att jag undrar vad man sagt där borta om filmen egentligen?
Det är modigt, eller är det kanske bara plumpt, av svenske Åkerlund att placera John F. Kennedy mitt i ett grovt parodiskt skämt?
Presidentens ord om "Do not ask what your country can do for you, but what you can do for your country" får en ny dimension i en lång monolog där ordet "pussy" hela tiden ersätter ordet "country".
Det är ungefär som att låta Thorsten Flinck med svenska flaggan i bakgrunden stå och ropa könsord i någon kopia av ett Palme-tal.
Ingenting tycks vara heligt för mig, eftersom jag blev lite road av se The Cook (Mickey Rourke) med totalt neddekad uppsyn hålla brandtalet om kvinnans kön.
Jag tycker visst en hel del om filmen när allt kommer omkring?
Åkerlund behärskar en kamera och har sinne för udda grepp.
"Spun" är inte en toppenfilm, men fascinerande ändå i sin experimentlusta.
Det här är en sådan film som skulle sågas om fel person gjort den.
Återstår att se om Åkerlund får göra fler sådana här filmer efter att den kritiska publiken sagt sitt?

Innehållsförteckning:
Rob Halford med bögtidning i porrbutik
Debbie Harry som grannflata
"Number of the beast" som du aldrig hört den förut.
Metaamfetamin