|
Spirit - hästen från vildmarken
(Spirit - the stallion
of the Cimarron)
Skenande hjordar var jag än vänder mig.
Barn väller fram för att hitta sittplatser medan lärarma
försöker hålla koll på sin boskap.
Även på duken skenas det. Hästar spränger fram
över prärien i Dreamworks senaste animerade film "Spirit
- hästen från vildmarken".
 |
Ur filmen "Spirit- hästen
från vildmarken"
© UIP |
Tecknad film för barn... Kan det vara något för
en gammal stöt som mig?
Nåja. Eftersom jag är ett stort fan av westernfilmer
och den natur som där visas upp, så lovar åtminstone
inledningen mycket.
Visserligen animerat, men vackert och professionellt är det
liksom i resten av filmen. I inledningen följer kameran en
örn som flyger genom Grand Canyon och vidare över Monument
Valley i Arizona med sina rödfärgade underliga klippformationer
ute i öknen.
Nästan som hemma på min westerngata alltså.
Filmen är också den i westernmiljö, en tidig sådan,
innan bufflar blev slaktade och hästar infångade. Vildmustangen
"Spirit" är ledare för sin lilla flock.
Människor har han aldrig sett förut eller "tvåbeningar"
som berättarrösten Martin Stenmark säger.
Hästflocken lever idylliskt i några minuter, men sedan
dyker människan upp och förstör alltihop.
"Spirit" blir infångad och hamnar i ett kavallerifort
och råkar ut för en massa äventyr och en elak kavalleriöverste
som är rätt blek och trist för att vara filmskurk.
En del sånger framförs också på vägen.
Bryan Adams "Here I am" blir "Här
är jag" med Martin Stenmark. Hitvarning för båda
kanske?
 |
Ur filmen "Spirit- hästen från vildmarken"
© UIP |
Jag vet inte alls hur jag ska ställa mig till filmen egentligen.
Det är tioårige Jörgen som ska gilla den, inte trettioårige
Jörgen.
Hade jag haft mer tid på mig så skulle jag frågat
något av alla barnen som omringade mig i salongen om filmen
var bra eller ej.
De små liven var i alla fall uppe i varv både före
och efter filmen, men ganska tysta under den. Kanske berodde det
på att UIP:s representant innan filmen sade åt dem att
inte prata under filmen eftersom det satt vuxna där inne som
skrev om filmer på TV och radio och så. Jag antar att
det bland annat var vuxna mig hon menade. Men åter till själva
filmrecensionen.
Hur ska jag ställa mig till den här filmen?
Tioårige Jörgen skulle nog säga att den var spännande,
men inte så skrattkul och att han blev ledsen när det
var lite sorgligt.
Den lilla Jörgen skulle nog också undra varför så
många av människorna var dumma mot hästen och indianerna.
Kanske skulle han också undra varför man inte åkte
med lokomotivet på spåret utan drog det efter hästar
i stället?
Trettioårige Jörgen skulle säga att det fanns skickligt
iscensatta scener med spänning och att även en barnfilm
kan vara allvarlig utan massa humor och roliga bifigurer.
Vidare skulle den äldre Jörgen aldrig erkänna om
han fått blanka ögon när det var sorgligt i filmen.
Trettioårige Jörgen skulle inte undra varför den
vite mannen betedde sig illa eftersom han levt tillräckligt
länge för att egentligen sluta förvånas över
sånt.
Varför ånglokomotivet drogs efter hästarna och inte
på spåret har han inget svar på.
En rolig detalj med filmen är att inget av djuren själva
talar i filmen utan det gnäggas hela tiden. Berättarrösten
tillhör "Spirit", men i själva handlingen pratar
bara människan, vilket inte är så vanligt varken
hos Dreamworks, Disneykoncernen eller andra företag i samma
bransch.
Gnäggandet och djurens minspel är bra gjort så jag
saknar ändå inga mänskliga replikskiften hos djuren.
Om det nu är Matt Damon i den amerikanska versionen
eller Martin Stenmark i den svenska som gnäggar har jag ingen
aning om, men det låter bra i alla fall.
Innehållsförteckning:
En fet smed
Blont och blåögt indiansto
Kärlek mellan hästar utan betäckningsscener
Amerikas vildmark.
Svensk premiär: 8 november 2002
Jörgen
Krüsell : 02-11-07
|
