Spiderman

Ännu en seriehjälte dyker upp på vita duken i svallvågorna av "X-Men", fast den här gången är det "allas vår kvarters-spindelman" som bubblar upp till ytan.
På det stora hela är det här en lyckad övergång från ruta till biosalong, där framför allt en stjärna lyser upp biografmörkret - Willem Dafoe, som "Spiddes" oförliknelige ärkefiende: Gröna Trollet.

Norman Osborn - forskare, modelejon, troll. © Columbia Tristar

Eller Green Goblin, som han heter i filmen. Och i serietidningen, sedan en mängd år tillbaka i tiden. Men jag skriver Gröna Trollet, för det hette han när jag började läsa serien, någon gång på åttiotalet. Trollet ifråga har såklart ett alter ego, i form av den framgångsrike affärsmannen och forskaren Norman Osborn, på bild här intill.

Dafoe gör en lysande insats i båda rollerna och man förstår att han hade kul med gestaltandet. Han byter med enkla medel kroppsform nästan helt mellan sina båda (aningen klyvda) personligheter.
Det är mycket roligt att se honom släppa lös i ett sådant här högbudgetspektakel, inte sedan "American Psycho" har vi fått en sådan stor portion Willem.

Regissören Sam Raimi, själv ett stort fan av Marvel-serier i allmänhet och Spindelmannen i synnerhet, har gjort en trivsam rulle, mer i stil med "X-Men" än med det förra försöket att filmatisera Spindeln (en tragisk 70-talshistoria, som man gärna glömmer). Sam är väl mest känd för filmen "Evil Dead", men när man hör intromusiken så förstår man omedelbart att här är det regissören av "Darkman" som varit framme.

Kan killen i spegeln där verkligen vara jag!? © Columbia Tristar

Spindelmannen/Spiderman själv då? Undrar kanske vän av ordning. Jo vars. Tobey Maguire gör en utmärkt Peter Parker (spindelns hemliga identitet), men man saknar den förvandling till snärtig och kaxig skämtare under fighterna som kännetecknar Spidde i serietidningen.
Inte så att det är direkt dåligt gjort av honom, och visst kan det i viss mån skyllas på manusförfattaren David Koepp ("Jurassic Park", första "Mission impossible"-filmen), men snälla Tobey - lite mer schwung?
Allas vår favoritspindelman har ju stundtals snudd på lika splittrad personlighet som favoritärkefienden Green Goblin.

Känns det som att det goda tagit slut för fort när filmen är slut?
Lugn, bara lugn. Eftersom "Spiderman" öppnade med att dra in, i runda slängar, 115 miljoner dollar, så kommer en uppföljare såklart som ett brev på posten - enligt de senaste uppgifterna med USA-premiär den 7:e maj 2004.
Föga överraskande då den här filmen precis som "X-Men", på flera sätt känns som ett pilotavsnitt.

Kolla in den där fysiknörden! Vilken läckerbit... © Columbia Tristar

Kirsten Dunst gör en äppelkäck Mary Jane, i en fullt gångbar tolkning. Hon har det lättare eftersom hennes karaktär även i serien är lite plattare beskriven än spidde, men lite tuffare hade hon gott kunnat få vara. Vill du se henne i en något annat, så kolla med fördel in "Wag the Dog". Eller varför inte hennes barnskådis-insats i "En vampyrs bekännelse"? Hoppas att hon får mer att göra i uppföljaren och något lite mer aktivt.

Bland de övriga rollerna är det främst två som sticker ut från mängden, faster May och J. Jonah Jameson. May spelas av den underbara Rosemary Harris som Oscarsnominerades senast hon spelade mot Willem Dafoe, i filmen "Tom & Viv". Och Jameson spelas med fullständigt korrekt neurotisk hysteri av J.K.Simmons. De har båda tidigare arbetat med Raimi, tillsammans i "The Gift". Simmons har också spelat mot Maguire tidigare, i Lasse Hallströms "Ciderhusreglerna".

Det här är en kul och underhållande och inte särskilt svårtuggad historia.
Det riktigt smakar lättsmält filmgodis och lukten av popcorn är inte långt borta. Men den ger dig förmodligen mer om du, som jag, hör till de redan spindelfrälsta. Vad filmen handlar om? Tillåt mig citera, inte filmen - utan serien:

"Under en vetenskaplig föreläsning, blev gymnasiestudenten Peter Parker biten av en radioaktiv spindel, och begåvades med djurets proportionella styrka och vighet. När en inbrottstjuv senare mördade Peters älskade farbror Ben, svor den unge pojken att i fortsättningen använda sina krafter för att tjäna sina medmänniskor. För den dagen lärde han sig en viktig läxa: Med stora krafter följer också stort ansvar."

Det är vad filmen handlar om också.
Det, och en fajt med Green Goblin.

Innehållsförteckning:
Trikåklädd brottsbekämpare
Nätsvingande
Puberteten
Action
En galen vetenskapsman
En kärlekshistoria
Humor
Skuld och ansvar
Wrestling

Svensk premiär: 23 juni 2002

Wilhelm Hedin : 02-06-20