Skenbart

"Skenbart - en film om tåg" är en svartvit svensk thrillerkomedi som utspelas ombord på ett tåg mellan Stockholm och Berlin 1945.
I kupéerna hittar vi Robert Gustafsson som extremt otursförföljd, snubblande, drällande och hostande soldat. Peter Dalle som pedantisk och neurotisk konduktör. En läkare som med hjälp av sin älskarinna planerar att mörda frun, som sitter i kupén intill. Därtill bögar, nunnor, Lena Nyman, migränpiller, portvin och en tomte.
I huvudrollen en misslyckad författare som citerar Wittgeinstein och vill rädda världen, eller åtminstone återuppbygga Europa, men istället åstadkommer katastrof efter katastrof.

Soldaten (Robert Gustafsson), Konduktören (Peter Dalle) och Gunnar (Gustaf Hammarsten) i "Skenbart - en film om tåg" © BVI

Kan det där vara ingredienserna i julens familjefilm?
Japp! Om din familj har en fäbless för Hitchock och svenska söndagsmatinéer från 50-talet och inte har nåt emot att den tokrolige Robert Gustafsson ännu en gång gör sin paradroll som snubbelklant så är det helt klart det.

Kanske saknar jag personligen ibland lite av Dalles riktigt skruvade och sarkastiska humor, men visst...bögparet (Gösta Ekman och Lars Amble är riktigt söta tillsammans), den svärande nunnan (Marie Göranzon) och filmens upplösning andas ändå en viss Lorry-komik.

Jag tänker osökt på Steve Martin-rullen "Döda män klär inte i rutigt" och på Eddie Murphy-komedin "Ombytta roller" (kanske för att min favoritdel av den filmen utspelas ombord på ett tåg) trots att "Skenbart" har ett annat humor-upplägg.

Jag fascineras av att filmen faktiskt lyckas med konststycket att balansera mellan komedi och thriller utan att det blir så där fånigt som det lätt kunnat bli.
Det är ibland nästan nagelbitar-spännande, fast karaktärerna är pastischer och ibland spelar över å det grövsta. Leken med klyschor och stölderna från klassiska filmer i thrillergenren känns mest charmigt. Då förlåter man nästan de buskisvibbar som dyker upp så fort soldaten får en tallrik soppa i fejset eller bryter nån ny kroppsdel.
Jag storskrattar sällan, men småler ofta och framför allt känner jag mig inte rånad på en och en halv timme av mitt liv när jag går ut från biografen.
Ett gott betyg för en svensk produktion.

Innehållsförteckning:
Apelsiner och choklad
Vadmal och pälskragar
Snubbel och klant
Ränksmideri och onda planer
Migränmedicin och sprit
Bögar och nunnor
Bandage och sprutor
Ett tåg