Om man bara har lite koll på serier så är Frank Miller en av de högsta gudarna i pantheonen.
När han gjorde om Batman i "Dark Knight Returns" så var det ett paradigmskifte som en gång för alla gjorde rent hus med Adam Wests blekfeta mage och färgglada "Sock, pow, bam!".
När han tog och städade upp i Daredevils liv och presenterade både en ny och hårdare Matt Murdock så väl som Elektra blev många till sig av glädje.
När han satte sig ner för att skapa det mest hårdkokta stycke noir som serievärlden skapat så blev det Sin City.

Mickey Rourke spelar slagskämpen Merv på ett sätt som lovar comeback. © SF-film

När Robert Rodriguez lyckades få rätten att göra film på Millers Sin City så var det i sig en bedrift. Miller vars namn i filmbranchen för evigt kommer att förknippas med Robocop 2 och 3 hade för evigt försvurit sig från Hollywoods onda inflytande.
Rodriguez bekostade ur egen ficka en kort episod ur ett Sin City album och visade den för Miller. Resten är, som man säger, historia.

Som film är Sin City vansinnigt trogen originalet. Det är både en styrka och en svaghet då repliker och grepp som fungerar i serieform lätt kan bliplatta när man ser dem på vita duken. Men samtidigt kan man inte låta bli att facineras av den oerhört lyhörda tolkningen av förlagan och hur visuellt häftigt det blir när en film är svart och vit, inte svartvit som i lite dassig gråskala utan med skärande kontraster svart och vit.

Vissa scener har dessutom bildlösningarna tagna direkt ifrån Millers penna. Man skulle helt enkelt kunna sitta och läsa Sin City-serien samtidigt som man såg filmen och bara titta upp för att mötas av exakt samma bild som man sett på sidan.

Storyn är enkel och hårdkokt, hjältemod straffar sig medan de korrupta fortsätter styra. Det kan tyckas vara en motbjudande filosofi, men samtidigt känns det som en rätt så uppfriskande fläkt i den unkna hollywoodmoralen.

Vi presenteras med ett par karaktärer från Basin Citys bakgator. Den åldrade snuten Hartigan (Bruce Willis), den ärrade slagskämpen Merv (Mickey Rourke), den psykotiske nyfrälste mördaren Kevin (Elijah Wood), horan som vägrar låta den organiserade brottsligheten få greppet om koppleridistriktet (Rosario Dawson) och Nancy Callahan, strippan med ett hjärta av guld (Jessica Alba). Tillsammans väver de ett par historier om hämd, rättvisa och kampen för ett anständigt liv i en värld så genomkorrupt att alla känns dömda på förhand.
Det är inte en munter film, det är inte en mysig film och det är inte en film för hela familjen. Fan vet om det ens är en nödvändig film. Men det är en skickligt berättad noirpastisch, ett visuellt mästerverk och en hejdundrande triumf för serienördarna i världen.

Sin City är en film som tål att ses och tål att ses om, särskilt om man är trött på de gamla vanliga klyschorna om kampen mellan gott och ont.

Innehållsförteckning:
Hela hollywoodeliten
Hårda knytnävar
Eldstrider
Kaststjärnor
Gammalt hederligt ultravåld

Svensk premiär: 10 juni 2005