Sinbad - legenden om de sju haven
(Sinbad: Legend of the Seven seas)

Dreamworks tar upp kampen med Disney om kungatiteln över de animerade filmernas rike.
Gröna trollet "Shrek" och hästen "Spirit" är exempel på tidigare lyckade satsningar från de förstnämnda. Den här gången är det dags för "Sinbad" att åter få sin plats uppe på filmduken. Denne sjöfarare har dykt upp i allt från dataspel till långfilmer och TV-serier.
Ofta tar alla dessa berättelser om Sinbad sin utgångspunkt i hans färder över haven där han möter allt från stenjättar till lömska kungar.

Sinbad på äventyr © UIP

Dreamworks "Sinbad" är inget undantag vad gäller färderna över haven. Det centrala i filmen är återförandet av fredens bok som stulits från staden Syracusa av Eris som är kaosgudinnan och filmens skurk.
På vägen till Tartaros, där boken finns, råkar Sinbad ut för en rad äventyr och i Syracusa väntar barndomsvännen som kommer att avrättas om mer än 10 dagar går utan att fredens bok återförs.

Jag känner mig tjatig genom att åter igen säga att även "Sinbad", som de flesta animerade filmer idag, är välgjord med imponerande visuella effekter. Utsikten över Syracusa känns magisk och Eris samt scenen med sirenerna är bland det bäst gjorda och vackraste jag sett inom tecknad film.
Dessutom är jag sen gammalt ett stort fan av Sinbadvärlden och dess fantasyinslag, vilket innebär en salig blandning av romersk och grekisk mytologi, folksagor, arabiska sägner, samt "Tusen och en natt". Allt detta samsas i den filmade värld som Sinbad befunnit sig i så länge jag kan minnas.
Så när det gäller miljö och persongalleri är jag sedan länge helt såld på Sinbad sjöfararen och hans resor.

Filmen är klart godkänd och roade mig tillräckligt, men dessvärre gäller det bara ögongodiset. Dialogen kändes platt och skådespelarrösterna har inte varit i sagornas värld utan i en studio.
Var är den kvickhet och spets som man hörde till exempel i "Shrek"?
För mycket allvar och för lite skratt kändes det som, även om det kan vara jag som har helt fel utgångspunkt när det gäller hur animerad film ska vara.

Rent tekniskt så tycker jag själva hjälten Sinbad är trist tecknad som en livlös löpande band-docka utan spets och personlig touch.
Sedan är det lite förvånande att se en animerad film av idag blanda så att figurerna i vissa scener ser ut som just tecknade för att i nästa tagning bete sig och vara som färglagda människor fastän fortfarande i en animerad omgivning.
För att göra en jämförelse så skulle det vara märkligt att se Baloo som både tecknad och Skansenbjörn i samma film.
Kontentan av allt detta ovan är ändå att "Sinbad"-världen än en gång räckt för att göra film om på ett tillfredställande sätt, men att det krävts bättre dialog och skådisröster för att göra denna film till en riktig klassiker i genren.
Jag tackar svenska språket för ordet lagom och lägger till ett antal plus i kanten för att sammanfatta intrycken av "Sinbad".

Innehållsförteckning:
Kaosgudinnan Eris som bästa röstinsats (Annica Smedius)
Dreglande bulldog
Lift med ful fisk