Sideways
Efter succén med "About Schmidt" är Alexander
Payne tillbaka med en ny komedi om män som har problem med att
acceptera att de blir äldre. "Sideways" har fått
ett ännu bättre mottagande i USA och är nominerad till
fem Oscar, bland annat för årets bästa film.
 |
Vin, kvinnor
och vänskap mellan medelålders män - konceptet
i Oscarsnominerade "Sideways"
© 20th Century Fox |
Det är nästan så man kan börja undra om Alexander
Payne själv lider av lite åldersnoja. I "About
Schmidt" ger sig Warren Schmidt (Jack Nicholson),
en man som efter sin frus död inser att han börjar bli
gammal, ut på en resa. Han ska stoppa sin dotters bröllop
eftersom brudgummen inte riktigt är bra nog, men resan blir
minst lika mycket ett sätt för honom att acceptera sig
själv.
I "Sideways" står också bröllop
i centrum. Tv- och reklamfilmsskådisen Jack (Oscarsnominerade
Thomas Haden Church) ska snart gifta sig och ger sig tillsammans
med sin vinälskande och skilsmässoältande vän
Miles (Paul Giamatti) ut på en resa i Kaliforniens
vindistrikt. Ganska snabbt visar det sig dock att den blivande brudgummen
är ohälsosamt intresserad av att ha sex med andra kvinnor
- något som sätter både vänskap och bröllopsplaner
på prov.
Den som har sett "About Schmidt" känner ganska snabbt
igen sig i filmens tempo och stämning. Det är, trots några
hysteriskt roliga scener, ingen traditionell komedi, utan ett roligt
och lite vemodigt drama om att försöka acceptera verkligheten
som den är och att skapa sin egen lycka. Och så vinet
förstås.
Det känns härligt att flera av filmens huvudpersoner är
såna personer som man alltid undrar över hur de egentligen
är när man går på systembolaget.
Ni vet de som skriver att vinet är "örtigt med en
smak av viol, plommon och en ton av nygödslad åker".
I "Sideways" provas det viner till höger och vänster
och ibland blir det tyvärr lite mycket av det goda. Särskilt
när vinet ska vara en metafor för livet, som i en scen
där servitrisen Maya (Virginia Madsen) pratar om att
även fina årgångsviner når sin kulmen och
sedan bara blir sämre och sämre och Miles får en
tår i ögat av allt han har missat här i livet.
Tyvärr blir filmen också lite lång och enformig
och den saknar "About Schmidts" givna höjdpunkt -
att se Jack Nicholson spela en gubbe med keps istället för
den vanliga kvinnotjusaren.
Detta är dock mindre klagomål, Miles och Jack är
fantastiska karaktärer, skådespeleriet är väldigt
bra filmen igenom och filmen har en väldigt varm ton. Den kommer
antagligen inte få så många Oscars till slut och
det ska den kanske inte heller ha, men det är en rolig och
varm film som man blir glad av att se. Särskilt i kalla februari
är det uppfriskande att få besöka det soliga Kalifornien,
om än bara i två timmar.
Innehållsförteckning:
Saab cabriolet
Vin, vin och åter vin
Strutsar
Duell på golfbanan
Pinot Noir, inte Merlot
Svensk premiär: 18 februari 2005
Axel
Roos : 05-02-18
|