Mera filmparodier, mera kändisar och mera fjärtskämt.
Ändå känns det som om "Shrek 2" saknar något.

Trollpicknick på strande, kom och skoja i sanden. © Buena Vista

Första "Shrek"-filmen slutar med att prinsessan Fiona förälskar sig i trollet Shrek och själv förvandlas till troll. Slutet gott, allting gott.
"Shrek 2" börjar med smekmånaden, en fem minuter lång musikalisk parodi i sagornas värld som avslutas abrupt när de nygifta inbjuds till middag hos Fionas kungliga föräldrar som är vita rasistamerikaner i en Disneyfierad version av Los Angeles. Man får lätt vibbar till "Titta vem som kommer på middag".

Första "Shrek"-filmen hade en hel del handling kryddad en liten mängd parodier. "Shrek 2" är en hel del parodier kryddade med en liten mängd handling.
Det är underhållande i början men snart är det enda man har att se fram emot i kavalkaden av sago-spoofs är att gissa vilken kändisröst som kommer att dyka upp som härnäst.

"Shrek 2" är knökfull av referenser till popkultur som är nog så lustiga. Men den är samtidigt bitvis människofientlig, sexistisk och har en förkärlek till kiss- och bajshumor. På många sätt är den en ren "formula movie" som blandar skratt med känsloscener stulna från reklamindustrin.

Tyvärr fungerar det. "Shrek 2" är rolig trots att den inte förtjänar det.
Dess grovt tillyxade meddelande om tolerans av andras olikheter går hem och allt slutar, självklart, med hjältarna lyckliga i alla sina dar till tonerna av Ricky Martins "La Vida Loca".

Innehållsförteckning:
Parodier
Fisar
Kändisar
Spoofs
Popkultur
Sexism
Ytlighet
Skratt

Svensk premiär: 3 september 2004