Ben Kingsley och Jennifer Connelly spelar de två bärande rollerna i "Ett hus av sand och dimma" – en film baserad på Andre Dubus III:s bok med samma namn och regisserad av långfilmsdebuterande Vadim Perelman. Det är en historia om en fastighetsaffär kantad av personliga tragedier, kärlek och girighet, där idén om den amerikanska drömmen kommer ordentligt på skam.

Arga leken börjar nu... Kathy (Jennifer Connely) och Massoud (Ben Kingsley) slåss om ett hus. © Dreamworks

Kathy Niccolo (Connelly) är en nykter alkoholist som på felaktiga grunder blir vräkt från sitt eget hus som hon ärvt efter fadern. Massoud Amir Behrani (Kingsley) är en iransk invandrare som strax därefter köper huset billigt av kommunen som en investering åt sig och sin familj, med intentionen att snart sälja det igen till marknadspris för att köpa något bättre. Kathy framstår som en vilsen själ – hennes make har lämnat henne och hon lever i ovisshet om framtiden, samtidigt som hon försöker hålla skenet uppe inför sin mor och sina syskon. När hon förlorar sitt hem rasar hela hennes värld och hon påbörjar en tröstlös kamp mot myndigheterna för att få huset tillbaka.

Massoud, å andra sidan, är en målmedveten före detta överste som tvingats fly till USA med sin familj och för närvarande arbetar som asfaltsläggare.
Familjen Behrani har spenderat en stor del av sina sparade pengar på dotterns bröllop, och lever egentligen över sina tillgångar. Den förmånliga husaffären kommer således mycket lägligt och Massoud ser här en chans att ge sin fru och son en bättre framtid i deras nya hemland.

Dessa är premisserna på vilka historien vilar, och filmens styrka ligger just i att den skapar svårigheter för åskådaren att välja sida. Handlingen bygger upp en viss förståelse för både Kathy och Massoud, bägge har goda skäl att hävda sina respektive rättigheter och ingen av dem har egentligen handlat direkt felaktigt. Däremot har Kathy agerat ganska klantigt (vräkningen hade kunnat undvikas om hon bara hade öppnat sin post och bestritt det felaktiga beslutet), samtidigt som Massoud kan uppfattas som något oresonlig.

"Ett hus av sand och dimma" är kort sagt "Husaffären som Gud glömde", något som till en början verkar mycket lovande för de som tröttnat på alla lite enklare Good Guy – Bad Guy-dramer. Men filmen dras dessvärre med en del problem som kanske inte stör alla, men som definitivt kan sänka helhetsupplevelsen för en del. Till att börja med är ingen av de inblandade karaktärerna tillräckligt sympatisk för att man verkligen ska orka bry sig så väldigt mycket om honom eller henne. Kathy är något intetsägande och tråkig medan patriarken Massoud styr sin familj med järnhand.

Vidare är filmens dramaturgiska upplägg tämligen klichéartat; det känns som om regissör Perelman har tittat igenom hundra liknande dramaproduktioner och sedan kopierat valda scener, vilket resulterar i att vana filmkonsumenter lätt kan få känslan av att redan ha sett det mesta förut. Dessutom förekommer vissa partier där framför allt Ben Kingsley (trots en överlag stark rollprestation) är alltför medveten om att han agerar. Detta resulterar i en del besvärande överspel framåt slutet av filmen som man gärna kunde ha varit utan.

Innehållsförteckning:
En vräkning
Ett husköp
En halvrasistisk snut som kommer och sabbar
Sex småflaskor whisky
En pistol

Svensk premiär: 3 september 2004