Varje morgon vaknar jag och tackar Gud för att jag inte bor i Raccoon City. Här ligger högkvarteret för världens ondaste företag, The Umbrella Corporation, vars cyniska och maktgalna ledning tycks kontrollera hela staden. Men det är inget som bekymrar invånarna.
Här går livet sin gilla gång och allt är frid och fröjd.
Tills alla plötsligt förvandlas till köttätande zombies.

Rafflande vardag i Racoon City. © Columbia Tristar

"Resident Evil: Apocalypse" tar vid där den första filmen slutade.
Efter en katastrof i Umbrellas underjordiska militära forskningskomplex "The Hive" har det fruktade T-viruset spridit sig över hela staden. Viruset är framtaget för att det "rätt" använt ska kunna skapa en sorts övermänskliga supersoldater, men okontrollerad luftburen spridning leder tyvärr till den tråkiga bieffekten att folk förvandlas till stapplande dårar som äter upp varandra. Alla som blir bitna blir också smittade, så snart är det inte många kvar med förnuftet i behåll.

Alice (Milla Jovovich) är tillbaka som Umbrella-nazisternas bångstyriga försökskanin, och till företagets stora förtret går hon rakt emot dem och allierar sig med de få överlevande motståndskämparna.
Hennes biologiskt uppgraderade sinnen och fysik har dessutom resulterat i specialkrafter, vilka gör henne till en motståndare värdig de flesta av Umbrellas mutantkrigare. Av skäl som är alltför komplicerade för att gå in på här måste hon emellertid rädda en liten flicka innan hon kan lämna Raccoon City, och tillsammans med ett gäng duktiga elitsoldater skrider hon så till verket.

"Resident Evil"-filmerna baseras löst på dataspelen med samma namn, och förmodligen låter det hela ganska rörigt för alla som inte sedan tidigare är bekanta med spelens karaktärer och upplägg.
Det är det också, och häri ligger det kanske största av filmens många problem. Man får helt enkelt inte tillräcklig information för att hänga med i svängarna och har man dessutom inte sett den första filmen blir det ännu svårare att förstå vad det hela egentligen går ut på.

Jag är själv ett stort fan av spelserien, men filmerna – i synnerhet denna uppföljare – misslyckas grovt med att återskapa den krypande spänning, skräck och det engagemang som spelen erbjuder. Här ligger tonvikten på bombastisk höghastighets-action som i längden blir fruktansvärt långtråkig.
Det skjuts, sprängs och sparkas från början till slut och de få dialogscenerna består till största delen av klichérepliker levererade av stereotypa tuffingar (det är knappast någon tillfällighet att Umbrellas känslokalle Major Cain spelas av tysken Thomas Kretschmann).

Regissören Alexander Witt (som tagit över stafettpinnen efter Paul W. S. Anderson) förlitar sig dessutom alltför mycket på sin kameraman och sin klippare, vilket leder till att varje actionscen blir en onjutbar gröt av bilder som misslyckas totalt med att skapa någon förståelse för vad det är som händer.
Det känns som om man dragit ner på specialeffektsbudgeten och istället valt att klippa sönder varje fight i hundra delar för att slippa sminka upp så många zombies. Dessutom kan man ju minimera kostnaderna för kampsportskoreografi genom att aldrig visa några slagsmål i helbild.
Resultatet blir billigt och ointressant.

Det enda roliga med "Resident Evil: Apocalypse" är att den som är väl förtrogen med spelen kan känna igen vissa scener som kopierats direkt från desamma. Men det är knappast tillräckligt för att få valuta för biobiljetten.
Vänta hellre på att Zack Snyders lysande nyversion av "Dawn of the Dead" ska komma på hyrvideo. Bättre zombieaction lär ni inte få se i år.

Innehållsförteckning:
Tuffa tjejer med lite kläder
Tuffa killar med mycket kläder
Zombiefnask
Hög musik och turboklippning
Mutanter
Produktplacering från Sony

Svensk premiär: 8 oktober 2004