Rånarna är rena rama rånet.
Efter att ha sett filmen känner man sig rånad på pengar, tid och en hiskelig massa hjärnceller.

"Lämna över biljettpengarna utan strul, annars smäller det", tycks Sofia Helin vilja förmedla i den här scenen. © Universal Pictures

Klara är en psykiskt nedbruten rånutredare model Martin Riggs/Madicken.
Krona är en sexistisk macho-polis från piketstyrkan. Tillsammans utreder de rån utförda med militär precision där rånarna verkar känna till allt polisen gör mot dem. Klara har dessutom en pojkvän, som hon aldrig varit hemma hos och som är väldigt kortklippt.
Kan man inte redan här lista ut handlingen bör man nog inte läsa resten av recensionen.

Receptet bakom rånarna är enkelt. Ta de bästa scenerna ur framgångsrika polisfilmer som "Dödligt vapen", "Heat" och "Beck".
Lägg till alla klyschor du kan hitta. Baka ihop med en handling där alla karaktärerna måste vara fullständiga idioter för att inte omedelbart inse vad det är som händer. Strö på generösa mängder reklam och servera som "Årets Deckare".

Det onda geniet bakom filmen, för något annat kan man inte vara om man släpper lös en sådan här stinkbomb i biosalongerna, är Peter Lindmark.
Han har en stor erfarenhet av polisfilmer med delaktighet i tidigare produktioner som "Livvakterna", "9 millimeter" och "Lilla Jönssonligan på styva linan".
I "Rånarna" är han regissör, manusförfattare och producent, vilket kan vara förklaringen till varför ingen satt stopp för hans visioner i det nya "mästerverket".

Skådespelarna må vara duktiga annars, men deras insatser i "Rånarna" är lika blodfattiga som filmen.
Sofia Helin i sin roll som polisen Klara spelar en 14-åring som just snattat cigaretter och måste gömma dem för mamma. Stefan Sauk är inte mycket bättre som Krona, en typisk machoman som inte kan utrycka sina känslor.
Stina Ekblad som polischefen Marianne ger den opersonliga träigheten ett ansikte. Ett undantag är Mikael Persbrandt som är hyfsad i sin roll som Mikael Persbrandt.

Något som dock lyfter filmen över sunkighetens absoluta träsk är musiken, komponerad av Johan Söderkvist (som bland annat gjort musiken till "Glasblåsarens barn") Den må vara väldigt inspirerad av "Heat" och diverse schock-horror filmer men den fungerar och får hjärtat att bulta på de rätta ställena.

Dock är det inte tillräckligt för att göra filmen sevärd.
Köp soundtracket och strunta i resten av den klyschiga, sexistiska och helt förutsägbara sörjan.

Innehållsförteckning:
Klyschor
Främlingslegionärer
Mystiska tatueringar
Förräderi av de närmaste
Ensam hjältinna ger sig i strid med skurkarna utan att kalla på understöd
"Rånarnas rörelser är märkliga, de är nästan...militära."
Robinson-vinnaren Martin Melin som teknisk rådgivare

Svensk premiär: 09 januari 2004