Den stillsamme amerikanen
(The Quiet american)

"Den stillsamme amerikanen" är den andra filmatiseringen av Graham Greenes roman från 1955 med samma namn. Denna version, med Michael Caine och Brendan Fraser i huvudrollerna, har legat färdig i över ett år men eftersom dess anti-amerikanska ton betraktades som alltför vågad i ljuset av den 11 september sköts premiären upp.
Frågan är om den inte är minst lika (o-)passande nu, med ett stundande Irakkrig runt hörnet.

Phuong (Do Thi Hai Yen) och Thomas Fowler (Michael Caine) i "Den stillsamme amerikanen" © Buena Vista International

Saigon 1952. Thomas Fowler (Caine) är utrikesreporter för London Times, stationerad i Vietnam.
Bomber briserar i var och vartannat gathörn och de franska styrkorna är på väg att förlora mot kommunisterna. Men för Fowler har kriget kommit alltmer i skymundan. Rapporterna hem till London har blivit tämligen sporadiska och hans intresse har snarare kommit att handla om hans unga älskarinna Phuong.

Av en händelse stöter Fowler på amerikanen Alden Pyle (Fraser), något som får konsekvenser både på det professionella och personliga planet.
Pyle påstår sig arbeta med medicinska hjälpsändningar, en uppgift som Fowler snart får anledning att tvivla på. Snart börjar dessutom Pyle även visa intresse för den vackra Phuong, och ett triangeldrama tar form.

Som åskådare vet vi hela tiden att Pyle är dödsdömd, eftersom filmen börjar med att hans livlösa kropp hittas i floden och Fowler kallas till förhör.
Däremot vet vi inte varför han har mördats eller av vem.
Filmen rekapitulerar händelserna som lett fram till inledningsscenen och historien berättas huvudsakligen i form av en tillbakablick.

Regissören Philip Noyces aktuella version av historien är alltså – i likhet med Greenes romanförlaga – tämligen USA-kritisk och skapar inte direkt någon större förståelse för Amerikas inblandning i Vietnamkonflikten.
Detta känns närmast politiskt korrekt i dagens Sverige och få kommer nog att invända mot den något partiska skildringen. Det skulle dock vara intressant att jämföra med Joseph L. Mankiewiczs filmatisering från 1958 som istället utmålade kommunisterna som de otvetydiga skurkarna.

Filmens parallellhistoria beskriver de båda huvudpersonernas tävlan om samma kvinna. Man kan inte direkt påstå att det hettar till mellan den alldeles för gamle Fowler och den unga vietnamesiskan, och inte heller Pyle lyckas övertyga oss om att han verkligen är så blixtförälskad som han säger sig vara.
Kärlekshistorien förblir sval och lite tafatt.
Att Phuong uppvisar så få känslor är däremot mer förståeligt. Kanske är hon främst intresserad av att hitta någon som kan hjälpa henne bort från krigets fasor?

Michael Caine är annars en stor del av filmens behållning och hans närvaro och ständiga pondus tar ibland över hela scenen.
Brendan Fraser är däremot knappast västvärldens främste skådis och han gör en ganska slät figur, i synnerhet med en motspelare som Caine.
Men på det hela taget är "Den stillsamme amerikanen" en tankeväckande och visuellt anslående film som absolut är sevärd, även om dess bestående intryck inte är så många.

Innehållsförteckning:
En död amerikan
En stillsam engelsman
En tillbakablick
En något mer livfull amerikan
En till synes likgiltig vietnamesiska
Ett ruttet Amerika