"Pusher" av Nicolas Winding Refn var en rätt så magstark historia om knarklangaren Frank (Kim Bodnia) som slarvade bort ett stort parti heroin och jagades av den jugoslaviske langarkungen Milo.
I "Pusher II" tas huvudrollen över av Mads Mikkelsens karaktär Tonny som när filmen börjar precis kommer ut ur fängelset.

Kusse Kurt, Tonny och Milo dealar knark. © Sony Pictures

Tonny är son till Smeden, en pamp i Köpenhamns undre värld med fingrar i bilstölder, narkotikalangning och mord. Smeden är en hård och kall man som aldrig tyckt att Tonny duger, men ändå ger han sin son en chans att jobba i familjeverksamheten.

Tonny själv kommer ut till en värld där han plötsligt blivit far till ett barn vars mor inte vill ha med honom att göra annat än för att få pengar och där hans bästa vän allt mer får rollen som den son Smeden önskar han hade. Som grädde på moset blir han inblandad i en flopp när kompisen Kusse Kurt ska köpa knark av Milo. Kurt drabbas av noja och spolar ner knarket på toaletten och plötsligt finner sig Tonny inblandad i försöken att förklara bort misslyckandet för Kurts köpare.

Till skillnad från sin föregångare är inte "Pusher II" en så särdeles våldsam film. Visst, det är våldsamt och stundtals ganska obehagligt. Men ändå handlar det mer om karaktärerna och deras relationer. Det är en rätt sorglig samling losers från undre världen som helt tappat bort sig i sina drömmar om knark, snabba stålar och lyxliv.

När man ser Winding Refn-filmer ska man komma ihåg att man måste skilja på dem och den kategori som i det närmsta kan beskrivas som danskt gladvåld. Även om skådespelarna är i stort sett de samma så skiljer det ljusår mellan filmer som "I Kina käkar de hund", "Blinkande lyktor" eller "Gamla män i nya bilar" och filmer som "Pusher" nummer ett och två. Här rör det sig mer om socialrealism och en beskrivning av det våldsamma livet på samhällets skuggsida. Lite som de som gjorde "Sökarna" trodde att deras film blev.
Skillnaden mellan "Pusher"-filmerna och deras svenska motsvarigheter är stor. Dels är Nicolas Winding Refn en bättre regissör och en mångt mycket skickligare manusförfattare och dels är de danska skådisarna så oändligt mycket bättre än de som vanligtvis spelar småkriminella på svensk bio.

"Pusher II" är en stark och bra film som känns som ett oerhört uppköp från den lite småtråkiga "Bleeder" som var regissörens förra film. Möjligen jag invända att om jag aldrig mer behöver se Mads Mikkelsens bleka arsle på film så är jag glad, för här fick jag en överdos av den varan.

Innehållsförteckning:
Knark
Misär
Alienation
Strippor
Bilstölder
Mads Mikkelsen naken

Svensk premiär: 27 maj 2005