Prinsessan + Krigaren
(Der Krieger + Die Kaiserin)

Hon tycker hans svett luktar gott, därför söker Sissi upp mannen som räddade hennes liv.
Men han lever i sina minnen och vill inte veta av henne.

Sissi (Franka Potente) och Bodo (Benno Führmann) i filmen "Prinsessan + Krigaren" © Triangelfilm

"Prinsessan + Krigaren" är Tom Tykwers tredje film, efter "Spring Lola, spring" och "Heaven".
Filmen växte fram ur en scen i Tykwers huvud.
Han såg en kvinna bli räddad till livet av en man, från början visste han inte att kvinnan var sjuksköterska och mannen gammal soldat, det blev så efter hand.

Det är mötet dem emellan som är det centrala i filmen, omvärlden försvinner in i bakgrunden när det enda som blir viktigt för Sissi (Franka Potente) är att hitta Bodo (Benno Fürmann).
Hon jobbar som sjuksköterska på det mentalsjukhus hon en gång föddes på.
Den stora världen har hon aldrig upplevt.
Hon går en promenad med en av patienterna när hon blir överkörd av en lastbil. Den lugna tystnaden efter krocken förbyts i en skrämmande tystnad när hon förstår att det är sina egna andetag hon inte hör.
Bodo kryper in under lastbilen och sticker in ett sugrör i hennes hals, som han hjälper henne andas genom. I en sugande tyst kärleksscen förs Sissi till sjukhus med Bodo över sig, men sedan försvinner plötsligt Bodo.

Sissi blir frisk och återvänder till sin värld, men kan inte sluta tänka på mannen som förmodligen fick henne att uppleva lycka för första gången i livet.
Hon söker upp honom och blir bryskt avvisad, försöker igen och får av Bodos bror veta att Bodo sörjer sin hustrus död.
Han befinner sig fortfarande inne på den toalett på en bensinmack där bilen exploderade för länge sedan. Sissi ger inte upp, hon vill uppleva lycka igen och efter ett misslyckat bankrån gömmer hon Bodo på sitt sjukhus.

Ödet spelar en avgörande roll, liksom i Tykwers tidigare filmer och många scener är mättade av symboliska fängelser, pånyttfödelser och språng ut i livet.
Tom Tykwer lyckas skildra något mer än bara den fiktiva verkligheten.
Han lyckas skildra karaktärernas upplevda verklighet, dialogen blandas med Sissis tankar i huvudet och publiken kommer väldigt nära människor som vi egentligen inte vet något om. Det är läckert.

Det finns en stark puls i Tykwers filmer, med klipp, ljud och bildkomposition har han utvecklat ett effektivt filmspråk som gör "Prinsessan + Krigaren" till en oemotståndlig filmsaga.
Dessutom är det trevligt att det för en gångs skull är kvinnan som jagar och mannen som är byte.
Slutet ska man förstås inte avslöja, och tur är kanske det för det är den sämsta delen av filmen. Tykwer faller för frestelsen att dra på en växel för mycket och klarar inte riktigt sista kurvan, men det är kul att han är modig och tar ut svängarna.

Innehållsförteckning:
Ödet
Gruppterapi
En förskräcklig självmordsscen
En underbar kärleksscen (helt utan sex)
Militärkläder
Tillbakablickar
Puls

Svensk premiär: 22 november 2002