Pirates of the Caribbean

Pirater och apor - viktiga ingredienser i en piratfilm. © Buena Vista International

Allt som en rejäl sjörövarmatiné bör innehålla finns med: onda män, en vacker kvinna, en vacker man, skatter, skepp, komiska bifigurer, peruker, stormar, apor, papegojor, och kanoner. Filmen går mest ut på att rädda guvenörsdottern Elizabeth (Kiera Knightley) från elaka kapten Barbossa (Geoffrey Rush). Denne kapten utgår med sitt skepp "Black pearl" från klippön Isla de muerte (dödens ö), "en ö som man inte hittar till om man inte vet var den ligger" som det komiskt uttrycks i filmen.
Barbossa och hans män härjar för allt vad tyg och trasiga segel förmår och är inte helt enkla att besegra då det vilar en förbannelse över dem.
Tänker inte avslöja hur denna förbannelse yttrar sig, men Ray Harryhausens imponerande stop-motion animationer från Sinbads och Jasons filmäventyr under 1960 och 70-talet ger en vink för cineaster i alla fall. Beklagar min luddiga ledtråd, men jag kände mig tvungen att nämna denne store och stilbildande animatör i denna text på något sätt i alla fall.

Johnny Depp i rollen som den lätt bisarre sjörövarkaptenen Jack Sparrow tillsammans med filmens hjältemodige huvudperson Will Turner (Orlando Bloom). © Buena Vista International

Den som försöker rädda den vackra kvinnan Elizabeth är den vackra mannen, Will Turner, som spelas av Orlando Bloom. Landkrabba som han är, så behövs hjälp och den kommer i form av Jack Sparrow (Johnny Depp) som en gång i tiden var kapten på "Black pearl" innan Barbossa gjorde myteri.
Jag måste bara säga att Depps rollinsats är klart minnesvärd.
Depp briljerar i varje scen han är med i och tycks trivas så mycket i sin roll att jag undrar om han någonsin tog av sig sjörövareklädseln efter inspelningen.
Med väsande röst, coola kommentarer, och nästan feminint kroppsspråk påminner han både om en sliten machosjörövare och sminkad dragqueen på samma gång. Märklig blandning, men det funkar alldeles underbart.

Inte bara Johnny Depp funkar, utan hela filmen också.
Jag hade mina farhågor innan, men här bjuds man på en film i klassisk matinéstil i rakt nedstigande led från klassiker som "Slaghöken" och "Röde piraten". Effekterna och vyerna är magnifika.
Historien är ytlig, men det är underhållning på hög nivå.
Jag har sett det förr och ser det gärna igen när filmberättandet innehåller entusiasm, humor, och energi. Filmen varken kantrar eller sjunker som en sten, utan seglar vidare på det hav som rymmer både filmpärlor och för all del ruttna ostron. En god soppa, men tyvärr helt utan hajfenor om man skall kritisera något. Horisonten nalkas och recensionen slutar nu tillsammans med alla havsaktiga associationer…

Innehållsförteckning:
Legolas-Orlando i fånig fjunmustasch
Massa örfilar
Plankan
Stövelstropps-Bill